Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hérédia, José - Hereditas, genetiskt arkiv - Hereditär - Hereford - Herefordrasen - Herefordshire - Herefoss - d’Herelle, Felix - Herero, ovaherero (damara)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEREDITAS
mästare i den franska poesin och driver
denna diktform i enlighet med de
strängaste parnassiska regler; den äger hos
honom icke längre något av ”klingdikt” och
slämningsulbrott utan är alltigenom objektiv,
visuell och statuarisk, malmrikt sonor och
tekniskt driven till en färgrik fulländning. De
flesta av hans sonetter ha historiska ämnen,
övervägande antika; därtill sluter sig en avd.
av naturmålande art med ämnen från
Bretagne. H. utgav dessutom en med yttersta
precision och finess utförd övers, av Bernal
Diaz del Castillos krönika om Mexikos
erövring: ”La véridique histoire de la conquète de
la Nouvelle-Espagne” (4 bd. 1877—87), tyvärr
efter en delvis förvanskad avskrift av det i
Guatemala befintliga, då ännu otillgängliga
originalmanuskriptet. 1894 invaldes H. i
franska akad. ”Poésies comolètes” (1924) innehålla
utom ”Les trophées” alla av H. utmönstrade
sonetter samt det fåtal, som tillkom under hans
senaste år. F.G.B.
Here’ditas, genetiskt arkiv, tidskr. för
ärftlighetsforskning, grundad 1920 på initiativ
av prof. H. Nilsson-Ehle och utg. av Mendelska
sällskapet i Lund. II. offentliggör på engelska,
tyska och franska språken originalavh. över
ärftlighetsfrågor, tillhörande skilda on/lråden
inom botanik, zoologi och antropologi samt
därtill anslutna vetenskaper. Red. för tidskr.
är sedan dess grundande Robert Larsson, led.
i redaktionskommittén H. Nilsson-Ehle, N.
Heribert-Nilsson, G. Thulin och H. Lundborg.
1932 hade 16 bd utkommit. O.Gz.
Hereditä’r (fra. héréditaire, till lat. heres,
arvinge), ärftlig, ärvd.
Hereford [hä’rifad], huvudstad i grevskapet
Herefordshire, v. England, vid floden Wye;
24,159 inv. (1931); gammal stad, fordom
gränsfästning mot Wales; biskopssäte (sedan 676).
H:s största märklighet är katedralen, som
under sin långa byggnadstid (1079—1530) upptog
alla varandra avlösande stilarter; i det inre
rika inventarier och gravminnen; i
katedralens bibi, förvaras den berömda H.-kartan, en
världskarta, ritad 1313 av en kanik. Det
biskopliga slottet, rådhuset m.fl. härstamma från
medeltid och renässans. E.S-z;E. W.
Herefordrasen [hä’rifad-], engelskt
nötkrea-tursslag av gödtyp, som man började förädla
i grevskapet Hereford och angränsande
landskap under 1700 talet. Den har exporterats i
stor skala till Amerika, Australien, New
Zeeland och Sydafrika. Färgen är mörkröd el.
ljusbrun med vita tecken på huvud, övre
halsrand, bröst, buk, fötter och svanskvast.
Fullvuxen väger kon c:a 500—650 kg. H.Fqt.
Herefordshire [hä’rifadfia], grevskap i v.
England på gränsen mot Wales; 2,182 kvkm.;
111,755 inv. (1931); vackert och bördigt
landskap, bestående av slätter, dalar och höjder;
betydande odling av humle, vete, korn och
frukt: berömd nötkreatursavel; ekskogar;
huvudstad: Hereford. E.S-z.
Herefoss, hd i Aust-Agder fylke, s. Norge,
kring Towlalselva, v. om Arendal; 164,oi kvkm.,
715 inv. (1930). S.
d’Herelle [derä’l], Felix, nordamerikansk
bakteriolog (f. 1873), assistent vid Pasteur-inst.
i Paris 1908—14, laboratoriechef där 1914—21,
chef för bakleriologlaboratoriet vid univ. i
Leiden 1921—23, sedan 1928 prof, i bakteriologi
vid Yale-univ. d’H. har utg. ett stort antal
bakteriologiska arbeten, mestadels berörande
bakteriofagproblemet. A.Fl.
Herero’, rättare o v a h e r e r o (även d a m
a-ra), bantutalande (se B a n t u) negerstam i
f.d. tyska Sydvästafrika, dit h. sannolikt för
ett par årh. sedan invandrat från s.
Kongo-bäckenet och Angola. I rasen kunna inslag av
buschmans- och hamitiskt blod skönjas. De äro
ett utpräglat herdefolk, som hålla långhornig
boskap och getter. Födan utgöres mest av
sur mjölk, varjämte vegelabilier och smärre
djur insamlas Endast förolyckade djur av
hjorden ätas. Hyddorna äro bikupsformade,
tätade med spillning och hudar och
grupperade runt en öppen plats. Husgerådet utgöres av
trämortlar, kärl av trä och pumpskal, lerkärl
o.a. Klädedräkten är av skinn. Medan männen
blott bära ett bälte och skört, och flickorna
ett fransat ländkläde, använda kvinnorna ett
slags korsett sammansatt av ur strutsägg
utskurna skivor samt en egenartad huvudbonad
av skinn med tre uppstående flikar och ett
utefter ryggen hängande stycke, prytt med
järnpärlor. Vid sorg bära h. särsk. svarta mössor.
Skinnmantlar användas här som hos andra
sydafrikanska folk. Hos h. förekomma både
tandfilning och tandutslagning. H:s vapen äro
spjut, båge, pilar, som äro förgiftade och
förvaras i skinnklädda koger, samt kastklubbor.
Skölden är icke känd. Hos h. finnas både
faderrättsliga och moderrättsliga grupper. De
moderrättsliga (eanda) äro grundade på
arvsrätt, medan de faderrättsliga (oruzo)
representera en indelning, som hänför sig till kulten.
Huvudmannen i varje sådan grupp är präst
och förrättar slaktoffren till förfädernas andar.
På hans gård brinner ständigt en helig eld,
vaktad av en klanhövdings äldsta dotter, vilken
måste förbli ogift. Andarna tros bebo ett träd,
Combre’tum primige’nium, som därför hålles
heligt. Invigningsceremonierna för gossarna ske
under stor omständlighet, varvid fantastiska
— 1127 —
— 1128 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
