Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herkomer, Hubert von - Herkules (mytologi) - Herkules (stjärnbild) - Herkulesarbete - Herkulesbaggar - Herkulesklubba - Herkules’ stoder - Herkulisk - Herlenius, 1. August - Herlenius, 2. Emil - Herlin, Lars Vilhelm - Herlin, Friedrich - Herlitz, 1. Karl - Herlitz, 2. Nils - Herlufsholm - Herm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERM
sin huvudsaki. utbildning i München men
bosatte sig 1870 i London, till en början som
illustratör i ”The Graphic”. H. utvecklade en
rik och mångsidig verksamhet som konstnär
och fick stort inflytande genom sin mycket
besökta målarskola. Bland hans verk märkas
dramatiska figurkompositioner, bondegenrer,
religiösa fantasier, landskap och särsk. en rad
formsäkra och psykologiskt träffande porträtt
av samtida kulturpersonligheter. Inom
grafiken har H. givit namn åt ”herkomerotypen”,
en förut uppfunnen metod att på galvanisk
väg mångfaldiga monotyper på kopparplåt. H.
försökte sig även som skald och
operakompositör. G.V.
He’rkules, myt., se H e r a k 1 e s.
He’rkules, stjärnbild på n. stjärnhimlen
mellan Kronan och Ormen i v., Ophiucus, örnen
och Lyran i ö., med o. 230 för blotta ögat
synliga stjärnor, de ljusaste a (variabel),/?
och £ (resp, storl. 3,i—3,9, 2,81 och 3,o). I H.
ligger ock den vackra, för blotta ögat synliga
klotformiga stjärnhopen M 13. I äldre antika
framställningar tänktes stjärnbilden ss. en
knä-böjande man (grek. Engo’nasin, lat.
lngeni’cu-lus), på senare glober åter ss. Herakles,
kämpande mot draken Ladon (se H e s p e r i d e
r-na). Jfr Herakles. W.N.
He’rkulesarbete, jättearbete, övermänskligt
arbete (se Herakles).
He’rkulesbaggar, skalbaggsläkte, se
Jättebaggar.
He’rkulesklubba, växtart, se A r a 1 i a.
He’rkules’ stöder, se Herakles stöder.
HerkuTisk, eg.: lik Herkules; jättestor,
-stark.
Herle’nius. 1) August H., industriman
(1861—1930), bergsingenjör 1889, kapten vid
Göta art.-reg. 1895, disponent vid Storfors
bruks a.-b. 1894—1910, direktör för Uddeholms
a.-b. 1914—28, led. av Vattenfallsstyrelsen
sedan 1908, direktör för Jernkontoret från 1929.
H. var krigsberedskapskommissionens ordf.
1928. Han utnämndes till
kabinettskammar-herre 1908. T.E-r.
2) Emil H., den föregåendes bror, teolog
(f. 26/h 1867), teol. kand, i Uppsala 1895, lektor
i kristendom vid Högre allm. lärov. i Falun
1908. H. har utg. flera arbeten om sv.
sekte-riska rörelser, ss. ”Erik-Jansismen i Sverige”
(1897), ”Erik-Jansismens historia” (1900). S.N.
HerlFn, Lars Vilhelm, målare och
lito-graf (1806—41), elev av A. Arvidson i Lund,
utförde porträtt i olja och miniatyr men fick
senare anseende som förnäm porträtllitograf,
särsk. genom sin mjuka kornighet och sin
eleganta och kraftigt kontrasterande
ljusbehandling. G.V.
Herlln [hä’r-], Friedrich, tysk målare
(o. 1435—o. 1500), verksam i Nördlingen och
Rothenburg a. d. T., påverkad av Rogier van
der Weyden. H:s huvudarbeten äro högaltaret
i S:t Jakob i Rothenburg och högaltaret i S:t
Georg i Nördlingen med scener ur Kristi och
S:t Georgs liv (nu i Stadtmuseum i
Nördlingen). — Bild se art. B i a s i u s. G.S.
Herlitz. 1) Karl Georg H., försäkringsman
(f. 22/io 1853), jur. kand, i Uppsala 1879, v.
häradshövding 1881. Sedan 1887 verksam ss.
försäkringsman i framskjuten ställning, verkst.
direktör för Skandia 1897—1918, har H. gjort
sig högt förtjänt om det sv.
försäkringsväsendets utveckling, icke minst genom sitt arbete
på förslaget till lagen om försäkringsavtal
(1927). H. tog livlig del i försvarsrörelsen 1912
—14 och var styrelseled. i Sv.
pansarbåtsför-eningen. Han tillhörde A.k. 1914 ss. moderat
högerman. Th.Dn.
2) N i 1 s H., den föregåendes son, historiker
(f. % 1888), fil. d:r i Uppsala och docent i
historia där 1916, övergick 1920 till Stockholms
högsk. och blev där 1925 docent i
förvaltningsrätt samt 1927 prof, i statsrätt m.m. H:s första
skrifter behandla Karl XII:s tid. Bland dem
märkes särsk ”Från Thorn till Altranslädt”,
1 (1916). H:s senare författarskap har
huvudsaki. gällt stadshistoria och statsrättsliga
spörsmål, ss. ”Utredning ang. vissa spörsmål rörande
städernas domstolsväsen” (1923), ”Om
lagstiftning genom samfällda beslut av konung och
riksdag” (1926—30), ”Den sv. riksdagen”
(1932), ett flertal i Sladshistoriska inst:s
skrifter intagna uppsatser m.fl. H. har
1922—24 redigerat ”Karolinska förbundets
årsbok” och är sedan 1922 red. för ”Nord, tidskr.
för konst, vetenskap och industri”. P.S.
Herlufsholm, uppfostringsanstalt på Själland,
2 km. n. om Næstved, urspr. ett o. 1135
grundlagt benediktinkloster kallat Skovkloster, ett av
Danmarks rikaste. 1560, då klostret en tid
varit indraget till kronan, kom det genom byte
till riksamiral Herluf Trolle, vilken gav H. sitt
namn. 1565 gjorde Trolle och hans hustru
Birgitte Göye H. till en stiftelse för en lärd
skola. Av H:s huvudbyggnad i sluten fyrkant
härstammar kyrkan från den äldre medeltiden;
den har å altaret ett berömt elfenbenskrucifix,
bland gravmonumenten märkas särsk. det över
stiftarparet (med alabasterstatyer). I ö. flygeln
är nedre våningen från medeltiden, det övriga
från 1800-talet, liksom den egentliga
skolbygg-ningen s. om slottet. I H. undervisades 1919
113 elever. E.W.
Herm kallas en piedestal, vanl. en fyrkantig
pelare el. pilaster, som upptill slutar i ett
män-niskohuvud (se bild). Stundom är h. bärande,
— 1133 —
— 1134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
