Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herm - Hermafrodit - Hermafroditism - Herman I - Hermandad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMAFRODIT
Hermes-herm från
Perganoni.
oftare blott dekorativ.
Urspr. har h. trol. betytt
en Hermesbild, kanske
använd som vägmärke. I
renässansen och barocken
upptogs h. ånyo och
förekommer även i senare
stilfaser. E.W.
Hermafrodi’t (grek.
Herma[ro’ditos, lat.
-aph-rodi’tus), grek, myt.,
man-kvinnlig (androgyn)
gudomlighet, sannolikt
stammande från Orienten (via
Cypern), i yngre sagor
son av Hermes och
Afrodite. Den grekiska
konsten, i vars framställningar
av H. först manliga,
senare kvinnliga
kroppsformer dominera, sysslade, i
sht i hellenistisk tid, gärna med delta motiv,
som synes ha motsvarat en för forngrekisk
sensualism egendomlig inställning. Särsk.
populär var i antiken den plastiska
framställningen av en vilande H., ett hellenistiskt arbete,
varav vi äga ett flertal kopior. — Jfr H e r m
a-f r o d i t i s m. H.Sj.
Hermafroditi’sm, dubbelkönad utveckling hos
en individ.
H. hos djuren är vitt utbredd. Vissa
djurgrupper äro nästan el. helt och hållet
herma-froditiska, ss. Ceriantha’ria bland koralldjuren,
kammaneter, platt- och daggmaskar, blodiglar,
rankfotingar, bakgälade och lungsnäckor,
ekto-prokta mossdjur, pilmaskar och manteldjur. F.
ö. förekomma samkönad individ här och där
bland normalt skildkönade former. Bland
ryggradsdjur ända upp till människan är h. mycket
sällsynt, ehuru några fisksläkten, ss. Myxi’ne,
Serra’nus och Chryso’phrys, visa h. Än äro
hos hermafroditerna de hanliga och honliga
könsorganen belägna i skilda körtlar, än och
mera sällan samlade i en s.k.
hermafroditkörtel, ss. hos de nämnda snäckorna, där ant. en
gemensam gång el. i distala delar mer el.
mindre skilda gångar utföra könsprodukterna.
Rätt ofta mogna ej ägg och sperma samtidigt,
utan hermafroditerna äro först hannar, sedan
honor (proterandri) el. omvänt (protogyni).
Ehuru en självbefruktning stundom
förekommer, ss. hos plattmaskar, befrukta
hermafroditerna i regeln varandra. Stundom, ss. hos vissa
fjärilar, kan man finna individer, vilkas ena
halva visar hannens, den andra honans
färgteckning. Denna yttre s.k. pseudo-h. behöver
dock ej vara åtföljd av en inre h. O.C-n.
H. hos människan. Man .skiljer mellan äkta
och falsk h. Vid den äkta, som är ovanlig,
finnes hos samma person både teslikel och
ova-rium. Båda dessa körtlar kunna finnas på ena
el på båda sidor men äro då i regel
ofullständigt utvecklade och bilda ofta på samma sida
tillsammans en körtel med i ena polen
testikel-vävnad, i andra ovarialvävnad, en ovotestis.
Oftast beskriven är en h. med testis på
ena sidan, ovarium på den andra. Vid den
falska h., pseudohermafroditismen, äro
köns-körtlarna av samma art, men övriga könsdelar
visa mer el. mindre en byggnad
överensstämmande med det andra könets. Allt efter
köns-körtlarnas art kallas denna missbildning manlig
el. kvinnlig falsk h., och allt eftersom de inre
el. de yttre könsdelarna missbildats, talar man
om en inre el. yttre falsk h. Vanligast är
manlig, yttre falsk h., d.v.s. könskörtlarna äro
manliga, men de yttre könsdelarna kvinnliga.
Härvid kunna också det andra könets egenskaper
framträda t.ex. i stämma, karaktär och
behå-ring. Sådana hermafroditer få en skev
ställning i livet, vilket ofta tvingar till korrigerande
operationer. T.H-n.
H. hos växterna förekommer, när blommorna
ss. hos många fanerogamer innehålla både
ståndare och pistill (tvåkönade blommor). Samma
förhållande kan också sägas äga rum i fråga om
prothalliet (förgrodden) hos
kärlkryptogamerna. Hos hermafrodita blommor äger
självbefruktning rum, såvida ej genom särskilda
anordningar i blommans byggnad detta
förhindras. Jfr Dikogami, Herkogami och
P o 11 i n a t i o n. A.V-e.
Herman I, pfalzgreve av Sachsen (d. 1217).
H. gjorde 1180 uppror mot Henrik Lejonet,
tillfångatogs s.å., frigavs 1181. 1190
efterträdde han sin bror Ludvig III som lantgreve av
Thüringen och spelade en ledande roll bland
de nordtyska länsherrarna. H. bekämpade
kej-sar Henrik VI, växlade upprepade gånger parti
under de tronstrider, som följde på Henriks
död 1197, och spelade en ledande roll inom
den fursteliga, som 1211 hyllade Fredrik II
gentemot Otto IV. I sägnen är H. känd som
anstiftare av sångarstriden på Wartburg. E.Lö.
Hermanda’d (spa., brödraskap), benämning
på förbund, slutna mellan städer och
bondebefolkning i det medeltida Spanien för att
upprätthålla ordningen i landet. De instiftades
1282 i Aragonien och 1295 i Kastilien. Den
viktigaste funktion, h. hade att fylla, var att freda
pilgrimsvägen till Santiago di Compostela.
1476—98 verkade med kungligt stöd ett
förbund, som disponerade rikligt med krigsfolk
— 1135 —
— 1136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
