Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermelin, 1. Olof (Skragge) - Hermelin, 2. Carl - Hermelin, 3. Samuel Gustaf - Hermelin, 4. Olof - Hermelin, 5. Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMELIN
dunkel. Han blev fången vid Poltava, och enl.
den allmännast antagna versionen skall tsaren
strax efteråt ha låtit nedhugga honom av
förbittring över hans skarpa stridsskrifter. Dock
finnes H. upptagen bland fångarna i en av
J. Cederhielm i slutet av 1709 i Stockholm
inlämnad rulla, och enl. en uppgift skall han ha
levat i ett ryskt kloster åtm. till 1712. — H:s
litterära kvarlåtenskap, som bl.a. omfattar
dikter, mest latinska, den största ”Hekatompolis
svionum”, finnes ännu till stor del i behåll.
Hans brev till S. Bark 1702—09 äro 1913 utg.
av C. v. Rosen. P.S.
2) Carl H., den föregåendes son, friherre,
riksråd (1707—89), 1742 registrator i
Krigs-exp., e.o. krigsråd 1747, statssekreterares
fullmakt 1761. Skicklig ämbetsman, utnämndes
H. vid mösspartiets seger 1765 till riksråd,
vilket ämbete han miste vid partiets fall 1769;
1767—69 var han Åbo univ:s kansler. P.N-m.
3) Samuel Gustaf H., den föregåendes
son, ämbetsman, industriidkare (1744—1820),
anställd i
Bergskollegium 1760, bergsråd
1781—1815. Efter en
studieresa i Amerika
och en del europeiska
länder 1782 utförde
H. ett betydelsefullt
arbete för
Norrbottens uppodling. Han
anlade med eget
kapital flera järnbruk
och masugnar samt
sökte få till stånd
gruvdrift vid
Gälli
vare malmfält. Även för jordbruket
intresserade han sig och bekostade ett stort
antal nybyggen. Ekonomiska motgångar gjorde
emellertid slut på hans förmögenhet, varefter
han erhöll pension av riksdagen. — H. hyste
planer på att utgiva en geografisk-statistisk
beskrivning över Sverige och utskickade personer
för att skaffa upplysningar härtill. Resultatet
härav blev 2 kartor över delar av Norrland
(1796—97) och 5 över Finland (1798—99).
Dessutom förvärvade han förlagsrätten till 2
kartor över återstoden av Norrland (1797) samt
lät utarbeta en översiktskarta över Sverige
(1797) och en över Finland (1799). Redan 1796
hade H. sökt tillstånd att få använda alla i
offentliga samlingar befintliga kartor och
ensamrätt att under 15 år utgiva
landskapskar-tor. Detta bifölls, och 1800—10 utkommo 15
kartblad över delar av Svea- och Götaland samt
en översiktskarta över s. Sverige. Emellertid
hade kartverket åsamkat H. stora förluster,
och 1810 stiftades bolaget Geografisk
inrätt
ning, som fortsatte arbetet med att utgiva en
översiktskarta över n. Sverige (1811) och en
över Sverige och Norge (1815) samt 2 blad
över Skåne och ett över Kalmar län (resp. 1812
och 1818). Härmed var det berömda H.-ska
kartverket färdigt. Norrlands- och
Finlands-kartorna upprättades huvudsaki. på grundval
av äldre geografiska kartor, medan Svea- och
Götalandskartorna grundades på geometriska
kartor. Emellertid hade man också utfört ett
flertal astronomiska ortsbestämningar, och för
kustkonturerna kunde man stödja sig på
trigo-nometriska mätningar. Ett flertal fjällområden
och bergstrakter utmärktes genom profilstreck.
H. har också utg. geologiska kartor. I ”Rön
och försök hörande till mineralhistorien öfver
Skaraborgs län i Wästergötland” (i
”Veten-skapsakad:s handlingar”, 1767) finns en
plankarta över Kinnekulle, där olika berglager
utmärkas genom bokstäver, och i ”Försök till
mineralhistoria öfver Lappmarken och
Wester-botten” (1804) en över Svappavaara och en över
Gällivare. 1804 utkommo 4 ”petrografiska”
kartor, en över s. delarna av Sverige och Norge,
en över öster- och Västergötland, en över
Närke och en över Skåne. — H. bekostade
också ett par arbeten av G. Wahlenberg (se
denne). T.E-r;G.N.
4) 01 o f H., den föregåendes sonson,
friherre, fornvän, förf., målare (1827—1913),
ägnade sig först åt det militära yrket, sedan
också åt jordbruket. H. utsändes som stipendiat
av Vitterhetsakad. och gjorde värdefulla
uppteckningar om forn- och folkminnen; samtidigt
utövade han målaryrket och utbildade sig
konstnärligt i hemlandet och i Frankrike. Som
målare har H. en synnerligen rik produktion;
hans bästa alster visa ett känsligt återgivande
av mellansvensk natur i ljus färgskala
(representerad i våra större museer). Som förf,
väckte H. livlig anklang genom sångspelet ”Peder
Rank och hans fästmö” (1870, musik av
Le-verth), följt av ”Jättens dotter” (1883) m.fl.
H. har f.ö. utg. livsskildringar och betraktelser
på prosa och vers (”Gåtor på tidens strand”,
1906, ”Från sv. bygder”, 1907, ”Sägner och
folktro, seder och sagor”, 1909). — Hans son
Olof T r y g v e H. (f. 3/s 1856), f.d.
kanslisekreterare, har också ägnat sig åt målarkonsten,
där han framstår som en fint koloristiskt
begåvad akvarellist. — H. 4:s brorsons son
Folke Edvardsson H. (f. 17/s 1880) har
framträtt som målare och metallkonstnär och
företrädesvis utfört landskap i olja av vek, behaglig
stämning. E. W.
5) Sven David Alfred H., den föregåendes
brorson, friherre, militär, idrottsorganisatör
(1856—1923), officer 1876, överstelöjtnant vid
— 1141 —
— 1142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
