Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herodotos från Halikarnassos - Heroer - Herofilos - Heroid - Heroika, ”heroiska” medel - Heroin, diacetylmorfin - Heroisk - Heroiskt landskap - Hérold, Louis Joseph Ferdinand - Hérold, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÉROLD
engelsk kommentar). H. Stein, (5 bd, 1856—62,
flera senare uppl., tysk kommentar). H:s’ 2:a
bok utg. med mönstergill saklig kommentar av
A. Wiedemann (1890). övers, av Cl. Lindskog
(2 bd, 1920). — Litt.: W. Aly, ”Volksmärchen,
Sage und Novelle bei H. und seinen
Zeitgenos-sen” (1921); E. Howald, ”lonische
Geschichts-schreibung” (i ”Hermes”, 1923); T.R. Glover,
”H.” (1924). I.H.
Heroer [-å’-] (sv. plur. till grek. he’ros, jfr
d.o.), grek, myt., i historisk tid beteckning dels
för sagotidens hjältar (så först hos Hesiodos,
som även använder benämningen ”halvgudar”,
hemi’theoi), dels för mäktiga döda
(stads-grundläggare, krigare, lagstiftare m.fl.) med
offentlig kult, stundom även för spöken och
gengångare. Homeros nyttjar ordet heros i
betydelsen ”herreman”, hjälte, även om levande.
I senantik tid betecknas döda utan åtskillnad
ss. h., så ock lägre gudaväsen. I en del fall äro
h. äldre, förbleknade gudomligheter. H.
troddes verka ur sina gravar på de orter, där dessa
lågo; deras kraft var bunden vid kroppsliga
kvarlevor (reliker) liksom de kristna helgonens,
som ofta efterträtt antika h.; kullen, knuten
vid graven, visar dödskultens äldre former.
Hästen, herreståndets symbol, och ormen, en
åskådningsform för själen, äro h:s attribut. H.Sj.
Hero’filos, grekisk läkare (början av 3:e årh.
f.Kr.), var en av de första och förnämsta lä
kare, som tillhörde den ptoleméerna
grundade alexandrinska skolan i Egypten (jfr
Erasistratos). Han är den förste, som
systematiskt genomforskat människokroppen,
och den förste, som givit en riktig
framställning av bl.a. nervsystemet. H:s’ arbeten, som
endast till ringa del finnas kvar i original,
■omfattade alla områden av läkarevetenskapen.
I sin omfattande läkareverksamhet slöt han sig
huvudsaki. till Hippokrates’ skola. T.H-n.
Heroi’d (av grek, heros, hjälte), ”hjältebrev”,
ett elegiskt, sentimentalt versbrev, som tänkes
utväxlat mellan namngivna, mytisk-heroiska
el. fritt uppfunna korrespondenter. Mönstret
är antikt (Ovidius’ ”Heroides”), och genren
har odlats under renässansens och barockens
imiterande litteraturepoker. Med
1700-talssen-timentaliteten upplevde h. en efterblomstring
■och fann utövare i bl.a. Fontenelle och Dorat.
G.A-m.
Hero’ika, ”heroiska” medel, äro särsk.
starkt verkande läkemedel, för vilka s.k.
maximaldos lagligen fastställts. Internationell
överenskommelse har träffats (Bryssel 1902 och
1925) om ensartad beteckning och styrka för
alla i farmakopéerna upptagna h. J.G.A.
Heroi’n, diacetylmorfin, C17H17NO
(OCOCH3)2, vitt pulver, som erhålles genom att
behandla morfin med acetylklorid. Då den
fria basen är så gott som olöslig i vatten,
användes nästan uteslutande det klorvälesyra
saltet, diacetylmorfinhydroklorid, ett vilt,
kri-stalliniskt, i vatten lättlösligt pulver med
bitter smak. H. har morfinets smärtstillande och
hypnotiska egenskaper endast i ringa grad
men är till sin allmänna giftverkan starkare
än morfin. Det användes i doser på några
mgr. för att lindra hostretning vid katarrer i
luftvägarna. Redan en kort tids bruk av
detsamma kan leda till ökat begär efter detta
medel, vilket benämnes h e r o i n i s m.
He-roinismen har på de senaste åren fått en stor
utbredning i flera länder, och h. tävlar nu med
alkohol, kokain och opium ss. förhärjande
folkgift. J.H.
Hero’isk (till. grek, heros, hjälte), hjältelik,
-modig, upphöjd, högsinnad, hjälte-. — H e
r o i’ s m, hjältemod.
Heroiskt landskap, konsthist., betecknar ett
storslaget, om den s.k. heroiska tidsåldern
påminnande landskap med antika ruiner, bryggor,
akvedukter o.d., gärna mot en bergig bakgrund.
I nyare tid upptogs h.l. särsk. av N. Poussin
och Claude Lorrain samt fick en ny blomst
ring genom 1800-talets romantiska rörelse.
E.W.
Hérold [erå’ld], Louis Joseph
Ferdinand, fransk tonsättare (1791—1833), mottog
som elev i
Pariskon-servatoriet Rompriset
för komposition, for
efter studietiden i
Rom till Neapel, där
hans första opera
uppfördes (1851),
och skapade efter
återkomsten till
Paris en lång rad
dramatiska verk (stora
operor, komiska
operor). 1820 blev H.
ackompanjatör vid
Italienska operan, därefter körledare där och
1827 repetitör vid Stora operan, till vilken han
skrev en del baletter. Först 1841 slog han dock
verkligt igenom med det verk, som skulle göra
hans namn känt över hela Europa, ”Zampa”
(komisk opera 1831). H:s melodiösa och av
dramatisk känsla burna musik var en kort tid
starkt påverkad av Rossinis men har även
uppsugit vissa romantiska drag från Weber. En
ofullbordad opera ”Ludovic” avslutades av
Halévy. — Litt.: M. B. Jouvin, ”H.” (1868);
A. Pougin, ”H.” (1906). E.A.
Hérold [erå’ld], André Ferdinand,
fransk poet (f. 1865). H:s vers är känslig, vek
Uppslagsbok. XII. _ U53 _
37
— 1154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
