Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig - Hertling, Georg von - s’Hertogenbosch, Den Bosch - Hertsön - Hertwig, 1. Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTWIG
nämndas ställning enl. det grundläggande
dokumentet, Gustav Vasas testamente, var ganska
oklar. Genom Arboga artiklar (se d.o.) sökte
väl Erik XIV begränsa h:s makt, men Johan
inlät sig det oaktat på en egen, vidlyftig
utrikespolitik. Stridigheterna slutade med att
först h. Johan, så h. Karl med våld satte sig
i besittning av Kronan, varigenom riksenheten
till slut räddades. Varnade av erfarenheterna,
motsatte sig de ledande sv. statsmännen efter
h. Karl Filips död 1622 upprättande av nya
furstendömen. Efter revolutionen 1772 gjorde
Gustav III sina bröder till titulär-h. av var sitt
sv. landskap, en sed, som därefter fortsatts i
sv. kungahuset. Någon ämbetsställning el.
politisk maktbefogenhet följer emellertid ej av
dessa nyare h.-titlar. — I Norge brukades
titeln h. någon enstaka gång under medeltiden
ss. liktydig med jarl, t.ex. h. Skule i st. f. Skule
jarl. — Litt.: se Friherre, Furste samt
F. Westling ”H. Karls furstendöme 1562—92”
(1883); K. G. Lundquist, ”Om hertigdömenas
statsrättsliga ställning” (1895); W. Sickel,
”We-sen des Volksherzogtums” (i ”Hist. Zeitschrift,’
52, 1884). E.K.
Hertling, Georg von, greve (1914), tysk
politiker (1843—1919), var från 1875 medl. av
riksdagen (med avbrott 1890—96) och
centrumpartiet, vars fraktionsordf. han blev 1909.
H. var även sedan 1891 medl. av bajerska
riksrådet, vald på livstid, och blev 1912
ministerpresident i Bayern. Under världskriget
efterträdde han i okt. 1917 Michaelis som tysk
rikskansler och ministerpresident i Preussen. H.
råkade i starkt beroende av högsta
arméledningen, särsk. Ludendorff, och ägde ringa
förmåga att taga en verkligt fast ledning i
politiskt avseende. Hans höga ålder nedsatte även
hans arbetskraft, och över huvud torde det
kunna betecknas som ett missgrepp att vid
denna tidpunkt kalla en åldring, i själva
verket en förbrukad kraft, till den ansvarsfulla
posten. H:s son utgav faderns ”Erinnerungen
aus meinem Leben” (2 bd, 1919) och ”Ein
Jahr in der Reichskanzlei” (s.å.). — Som filosof
stod H. på tomistisk grund (”Vorlesungen über
Metaphysik”, utg. av M. Meier, 1922). Hans
ledande intresse var riktat på att utbilda en
rätts-, stats- och samhällsfilosofi i
teistisk-teleologisk anda; han försvarade naturrätten
men vände sig samtidigt mot socialismen, i
vilken han såg ett utflöde av en
materialistisk-mekanistisk världsåskådning (”Naturrecht und
Socialpolitik”, 1893, ”Recht, Staat und
Gesell-schaft”, 1906). Arrh.;E.v.A.
s’Hertogenbosch [s-hä’rtäzabås], Den
B o s c h, fra. Bois-le-Duc, huvudstad i prov.
Nordbrabant, Nederländerna, vid Zuid-Willems-
kanalen; 41,969 inv. (1930). H. ligger 2,5 m.ö.h.,
är järnvägsknutpunkt, har betydande industri,
tillverkning av tobaksvaror, skor, band, garner,
hattar m.m. H. har flera märkliga byggnader,
främst S:t Jans katedral, en femskeppig
sen-gotisk basilika, med en berömd bronsdopfunt
från 1492 av Aert van Maastricht. I rådhuset
finnes en konstsamling. H. har dessutom ett
provinsmuseum. — H. blev 1184 stad och
småningom en betydande fästning. Under
nederländska befrielsekriget intogs H. med list av
spanjorerna men återerövrades 1629 efter en
långvarig belägring av Fredrik Henrik av
Ora-nien. 1794 belägrades och intogs H. av
fransmännen, 1814 intogs det genom överrumpling
av preussarna med borgerskapets hjälp.
O.P.;E.W.;P.S.
Hertsön, urspr. en ö utanför Luleå,
Norrbottens län, som genom landhöjning förenats
med Mulön, Björkön, Granön och Svartön s^mt
anslutits till fastlandet. H. hör till Luleå stad
och till Nederluleå s:n. G.N.
He’rtwig [-viz]. 1) O s c a r H., tysk zoolog
(1849—1922), 1878 prof, i anatomi i Jena, 1888
i anatomi och
embryologi vid
anato-miskt-biologiska inst.
vid Berlins univ., var
en av sin samtids
främsta biologer, vars
arbeten på
embryolo-giens, särsk.
befruktningens, område varit
banbrytande. Så
upptäckte H.
befrukt-ningsförloppet hos
sjöborrarna och
kro-mosomreduktionen
hos den mognande äggcellen samt gav den
riktiga förklaringen av äggets riktningskroppar. Även
äggcellens utveckling under experimentella
betingelser har H. undersökt och uttalade den
meningen, att kromosomerna äro bärare av
ärftligheten. Bland H:s arbeten på dessa
områden märkas: ”Beiträge zur Kenntnis der
Bildung, Befruchtung und Teilung des tierischen
Eies” (1875—78), ”Vergleich der Ei- und
Sa-menbildung der Nematoden” (1890) samt
”Un-tersuchungen zur Morphologie und Physiologie
der Zelle” (1881—90, jämte H.2). Studier
tillsammans med H.2), över lägre och högre djurs
embryonalutveckling, utg. i ”Der Organismus
der Medusen und seine Stellung zur
Keimblät-tertheorie” (1878) och ”Studien zur
Keimblät-tertheorie” (1879—83), gå vo uppslaget till den
s.k. cælomteorin. Bland H:s översiktsarbeten
märkas ”Die Entwicklungsgeschichte der
Men-schen und der Wirbeltiere” (1892—98), ”Die
— 1177 —
— 1178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
