Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hessen (Hessen-Darmstadt) - Hessen, Josif - Hessen-Darmstadt - Hassen-Homburg - Hessen-Kassel - Hessen-Nassau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESSEN
modiges land tillföll ung. en åttondel
(Ober-hessen, se d.o.) Georg (I) den fromme (d.
1596), stiftaren av den andra huvudlinjen,
H.-D a r m s t a d t. Han utvidgade området genom
arv, hans son Ludvig V (1596—1626) grundade
1607 univ. i Giessen och införde 1623 en
arv-följdsordning, grundad på förstfödslorätt.
Ehuru luteran stod Ludvig liksom sonen Georg
II på kejsarens sida i 30-åriga kriget. Ernst
Ludvig (d. 1739) och Ludvig VIII (d. 1768)
efterapade fransk hovhållning och skuldsatte
landet, medan den sparsamme, militäriske
Ludvig IX (d. 1790), som tjänade i Fredrik
den stores preussiska här, återställde
ekonomin. Hans gemål Karolina (d. 1774), ”den stora
lantgrevinnan”, samlade tidens skönandar vid
sitt hov. 1792 blev H. inblandat i
koalitionskrigen mot Frankrike men gynnades av
Napoleon, upptogs i Rhenförbundet och
utvidgades, i sht på bekostnad av de sekulariserade
områdena Mainz och Worms; lantgreven
Ludvig X (d. 1830) fick suveränitet över
riksriddar-na och lät 1806 utropa sig till storhertig under
namnet Ludvig I. 1820 erhöll H. en
författning. Ludvig II (1830—48) hade att kämpa
med en stark liberal opposition i lantdagen.
Hans efterträdare Ludvig III (1848—77) gav
efter för de liberala kraven. 1849 anslöt han
sig till den preussiska unionspolitiken men
slog följ, år om och ställde sig jämte
ministären Dalwigk (1850—71) på Österrikes sida,
vilket ledde till att H. invecklades i kriget
1866. De darmstadtska trupperna besegrades
av preussarna vid Lautach; H., som landet
efter H.-Kasseis upphörande kallades, fick
betala dryg krigsskadeersättning och avträda ett
ansenligt landområde. 1867 inträdde Ludvig
III i Nordtyska förbundet och upptogs 1871 i
Tyska riket. Ludvig III efterträddes av
brorsonen Ludvig IV (1877—92), denne av sonen
Ernst Ludvig (1892—1918). Under de liberala
ministärerna Hofmann, v. Starck och Finger
genomfördes diverse reformer. Preussens
inflytande gjorde sig alltmera gällande, bl.a.
kommo de darmstadtska järnvägarna under
preussisk kontroll 1896. Nov.-revolutionen 1918
fick under ledning av socialdemokraten Ulrich
ett oblodigt förlopp. Ernst Ludvig förklarades
avsatt men avsade sig ej sina rättigheter. En
ny författning antogs dec. 1919; enl. den är
H. en Volkstaat under ledning av en för 3 år
av enkammarlantdagen vald statspresident. —
Från 2 bröder till Ludvig V av H.-Darmstadt
stamma linjerna H.-B u t z b a c h (utdöd 1643)
och H.-H o m b u r g, av vars medl. särsk.
fältmarskalken, lantgreve Fredrik (1633—1708, se
denne) förvärvat berömmelse. Linjens
besittningar stodo till att börja med under
över
höghet av H.-Darmstadt. 1768 blevo
lantgrevarna av H.-Homburg i allt väsentligt suveräna,
miste suveräniteten 1806 till H.-Darmstadt men
återvann den 1815, varefter H.-Homburg
utgjorde en stat inom Tyska förbundet till mars
1866, då linjen utgick och dess besittningar
tillföllo H.-Darmstadt. Kriget s.å. medförde
emellertid landets inkorporering i Preussen.
P.Dhl.
Hessen [ge’sän], Josif Vladimirovitj, rysk
jurist, politiker och journalist (f. 1866), av
judisk börd, var okt. 1905 en av grundarna av
”kadettpartiet” (se d.o.) och medl. av partiets
centralkommitté, 1906—18 medred. i partiets
inflytelserika och spridda huvudtidn. ”Retj”
(”Talet”), medl. av 2:a riksduman 1907,
medarbetade från 1918 i skandinaviska, tyska och
amerikanska tidn. H. flyttade 1920 till Berlin,
där han jämte andra grundade och 1920—31
redigerade emigranttidn. ”Rulj” (”Rodret”),
som företrädde höger-kadettpartiets åsikter
och, starkt fientlig mot bolsjevismen,
understödde de ryska emigranternas
”liberalt-ak’u-vistiska” strävanden. M.H-v.
Hessen-Darmstadt, se Hessen.
Hessen-Homburg [-hå’mbork], se Hessen,
historia.
Hessen-Kassel, se Hessen, historia.
Hessen-Nassau [-au], prov, i s.v. Preussen;
16,760 kvkm.; 2,452,758 inv. (1925; 146 pr
kvkm.), varav 68,6% protestanter, 27,5
romerska katoliker och 2,i % judar. H. delas i två
regeringsdistrikt, Kassel och Wiesbaden.
Huvudstad är Kassel. — V. delen av H., som
omfattar Taunus, Westerwald och de s.ö.
utlöpar-na från Rothaarbergen, består huvudsaki. av
devoniska bergarter, bildande stora
skogbe-växta högslätter, ö. delen upptages av det
hessiska berglandet, med utlöpare från
Spess-art, Höhe Rhön, Vogelsberg samt
Thüringer-wald och är företrädesvis uppbyggt av
trias-bergarter; har också talrika basaltkäglor.
Mellan dessa båda delar ligger den under
tertiärtiden uppkomna hessiska gravsänkan, av stor
betydelse för samfärdseln mellan n. och s.
Tyskland. — S. delen av H. avvattnas till
Rhen, n. delen till Weser. — Klimatet är milt.
Rhen och Mainslätterna ha 9—10°
årsmedel-temp. Ärsmedelnederbörden är i dalarna 550—
700 mm., i bergen 850—1,000 mm. — H. är
fruktbart, och lantbruket utnyttjar 54,os % av
arealen (1927). Äker upptager 6,358 kvkm.,
trädgårdar 146,5 kvkm., äng och betesmark
2,483 kvkm., fruktodlingar 32 kvkm., vinberg
35 kvkm. H. är Preussens skogrikaste prov,
med 6,637 kvkm. skog (39,6%). Åkerbruket är
betydande på slätterna och i dalarna. Störst
är odlingen av råg, havre och potatis; därefter
— 1203 —
—- 1204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
