Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hestra-Gislaveds järnväg - Hesychasm(us) - Hetairia - Hetéer - Heteralocha - Hetero- - Heterocera - Hereocerk - Heterocontæ - Heterocykliska föreningar - Heterodera - Heterodont - Heterodoxi - Heterodynmottagare - Heterofoni - Heterofylli - Heterogami - Heterogen - Heterogena system - Heterogenes - Heterogoni - Heterokarpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESTRA—GISLAVEDS JÄRNVÄG
Hestra-Gislaveds järnväg, se Borå s-A
1-vesta järnväg.
Hesychasm(us) [-ka’-] (till grek. he’sychos,
lugn, ostörd), en mystisk riktning inom den
grekisk-ortodoxa kyrkan, som särsk. utvecklats
bland munkarna på Athos (se d.o.). Den går
tillbaka till Symeon, ”den nye teologen” (963—
1041), en av den ortodoxa kyrkans främsta
mystiker. För honom bestod höjdpunkten av
den extatiska upplevelsen i skådandet av ett inre
ljus, som helt fyllde honom och alstrade en
översvinnelig lyckokänsla. Detta ljus tydde
Symeon ss. Kristi härlighet och ett återsken av
Guds eviga ljus. Hesychasterna sökte nå fram
till dessa extatiska upplevelser genom inre
koncentration och — liksom de buddistiska
munkarna — oavlåtligt stirrande på naveln. På
1300-talet gick striden het om h.; sedan har den
återupplivats på 1700-talet av Athosmunken
Nikodemus av Naxos, och h. gäller nu ss.
ortodox rättrogenhet. — Litt.: N. v. Arseniew,
”Ost-kirche und Mystik” (1925). Efr.B.
Hetairi’a [-tål-] (grek., kamratskap,
förening), i forntidens Grekland beteckning dels
för underavd. av borgerskapet (t.ex. på Kreta),
dels vanl. för hemlig klubb med politiskt syfte.
Ordet h. nyttjas ock ss. namn på nygrekiska,
hemliga sällskap för politisk agitation och
höjande av nationalkänslan. Sådana voro H.
ton filomu’son (”filomusernas samfund”),
stiftat 1812 med flera europeiska furstar och
statsmän (tsar Alexander, greve Kapodistrias) bland
sina medl., H. ton filiko’n
(”vänskapsförbundet”) av 1814 samt Ethnike’ H.
(”nationalföreningen”); sistn. h. störtade genom sin
agitation Grekland i det olyckliga kriget med
Turkiet (1897). H.Sj.
Hetéer, se Hettiter.
Heteralo’cha, ett fågelsläkte, se H u j a n.
He’tero-, grek., annan, olik-.
Hetero’cera, ett namn, under vilket man
stundom sammanfattar samtliga fjärilar utom
dagfjärilarna.
Heteroce’rk benämnes en form stjärtfena (se
Fenor).
Heteroco’ntæ, en grupp grönalger, se d.o.
och Gulgröna alger.
Heterocy’kliska föreningar, kem., se
Cykliska föreningar.
Hetero’dera, ett släkte rundmaskar, se B e
t-ål.
Heterodo’nt kallas ett sådant djur, hos
vilket tänderna äro utbildade i olika riktningar
ss. fram-, hörn- och kindtänder. I allmänhet
äro däggdjuren h. Jfr Homodont. H.W.
Heterodoxi’ (grek. heterodoxi’a till he’teros,
annan, och doxa, mening), avvikande
uppfattning från den officiella kyrkoläran, motsatsen
till ortodox (se d.o.). Jfr Kätteri och
Schism. S.N.
Heterody’nmottagare, se Radio.
Heterofoni’ (grek, heter of oni’a), mus., av
Platon (”Lagarna”, VII, 812 D-E) begagnat
uttryck för avvikelser från unison melodik, vilka
bestodo i här och var inskjutna prydnadstoner,
utförda av de sången beledsagande
instrumenta-listerna, kanske också i form av organum (se
d.o.). — Nutida musikvetenskap förstår med
h. samklangen av toner, vilka utan
kontrollerbar lagbundenhet ljuda samtidigt från en el.
flera ljudkällor, varvid uppstå (från vår
synpunkt sett) konsonanta och dissonanta klanger,
utan att någotdera slaget avsetts. H. utmärker
österländsk musik, men även de medeltida
europeiska ”flerstämmiga” formerna parafoni,
organum och faux bourdon (se d.o.) äro blott
former av h. Först deras tillämpning i medveten
konstnärlig avsikt, reglerad av förnuftiga
lagar, ledde till äkta polyfoni (se d.o.). C.A.M.
Heterofylli’, det förhållande, att en växt
utbildar olika gestaltade blad. H. kan göra sig
gällande vid olika ålder, ss. hos murgrönan,
vars ortotropa, blombärande skott utveckla
äggrunda blad, medan de klättrande ha
njurlika. I andra fall yttrar sig h. som en
anpassning till det omgivande mediet (se B 1 a d, sp.
44) el. till växtens levnads- och
näringsbe-tingelser, ss. hos vissa epifyter (se d.o.). Ett
särsk. fall av h. är a n i s o f y 11 i (se d.o.).
O.Gz.
Heterogami’, bildningsawikelse hos
blommor, varvid dessa på olika sätt förvandlas,
ss. från tvåkönade till enkönade, i andra fall
från enkönade till tvåkönade el. slutl. från
monoika till dioika och omvänt. H.
förekommer hos arter av pil och vide, poppel, lönn, ask
m.fl. O.Gz.
Heterogen [-je’n] (av grek. he’teros, annan,
och genos, slag), olikartad, blandad. Motsats:
homogen.
Heterogena system, fys. I ett h.s. befinna sig
flera faser bredvid varandra, i rumshänseende
skilda från varandra (se Fas 3).
Heterogene’s, biol., detsamma som
mutation (se d.o.).
Heterogoni’, en form generationsväxling (se
d.o.).
Heterokarpi’, det förhållande, att de i luften
mognande frukterna ha å ett och samma
individ el. hos olika individ av en och samma
art olika gestalt och olika spridningssätt. H.
förekommer hos ett antal korgblomstriga, t.ex.
hos ringblomman, där i samma korg vissa
frukter äro tillplattade, vingade och spridas
med vinden, andra äro försedda med hakar
och spridas epizoiskt genom djur, åter andra
— 1207 —
— 1208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
