Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 12. Gustav IV Adolf - Hillel / 1215-1216 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hettitiska språket - Hettner, 1. Hermann - Hettner, 2. Alfred - Hettner, Otto - Hetviner - Hetvägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är med säkerhet de urspr. invånarnas språk,
men står i övrigt ännu isolerat, d) Churri,
uppkallat efter inskrifternas benämning, synes
vara nära besläktat med det i Mitanni-riket
talade, icke-indoeuropeiska och ännu isolerade
språket (se Mitanni). e) Balai, ännu
förmodligen blott känt till namnet. f) I en
hippologisk traktat, som funnits bland
lertavlorna i Boghasköj-arkivet, vidare i ett fördrag
mellan en hettiterkonung och en konung av
Mitanni samt i smärre inskrifter från Tell
el-Amarna och Boghasköj förekomma en del
person- och gudanamn samt termer av
utpräglat arisk karaktär; de synas närmast härröra
från en västlig gren av de ariska folken, som
vid dessas framträngande i Främre Asien vek
av åt v. till Mindre Asien och s. till Syrien,
medan huvudmassan trängde mot Iran och
Indien. — Vid tolkningen av det hettitiska
språkmaterialet har den principen alltmera
slagit igenom, att de hettitiska texterna skola
ömsesidigt bidraga till varandras förståelse.
Den etymologiserande principen, enl. vilken
tolkningen skedde under synpunkten av
språkfrändskap åt ett el. annat håll, är numera
övergiven; ej heller har man större nytta av de
tvåspråkiga texterna, t.ex. de
vokabularfragment, i vilka hettitiska ord förklaras med
sumeriska el. akkadiska. — Den hettitiska
litteraturen synes ha varit synnerligen betydande.
Bortsett från de historiska dokumenten äro i
sht de juridiska och liturgiska texterna av
utomordentligt kulturhistoriskt intresse. —
Litt.: L. Delaporte, ”Manuel de la langue
hittite” (2 bd, 1929).

        C.F.



Hettner. 1) Hermann H., tysk litteratur-
och konsthistoriker (1821—82). H. föddes i
Schlesien och
studerade först filosofi
och filologi.
1844—47 vistades han i
Italien, där han bröt sig
ut ur den
spekulativa estetikens
cirklar. Hans nu
utkommande konsthistoriska skrifter försöka
genomföra en nykter
historisk syn på
antikens och
renässansens konst. H:s
egentliga livsgärning tillhör dock litteraturhistorien.
Redan 1850 utgav han ”Die romantische Schule
in ihrem Zusammenhang mit Goethe und
Schiller” och 1852 ”Das moderne Drama”.
1855 blev han prof. vid konstakad. i Dresden.
Här skrev han 1856—70 sitt epokgörande verk
om 1700-talets litteratur: ”Englische
Literaturgeschichte des 18. Jahrhunderts” (1856, sv.
övers. 1865), ”Französische
Litteraturgeschichte des 18. Jahrhunderts” (1859, sv. övers. 1872)
och ”Deutsche Litteraturgeschichte des 18.
Jahrhunderts” (3 bd, 1862—70, 7:e uppl. utg.
av E. Boucke 1925). En bestämd rationalistisk
uppfattning, ej fri från moraliserande inslag,
dominerar det friskt skrivna och populära
arbetet, vars omdömen ännu för t.ex. 1920-talets
Schück äro i stort sett auktoritativa. Postumt
utkommo ”Kleine Schriften” (1884). — Litt.:
A. Stern, ”H. H.” (1885); H. Spitzer, ”H. H:s
kunstphilosophische Anfänge und
Literaturästhetik”, 1 (1903); E. A. Boucke, ”Aufklärung,
Klassik und Romantik” (1925).

        A.Bd.



2) Alfred H., den föregåendes son,
geograf (f. 1859), prof. i Leipzig 1894, i
Tübingen 1897, i Heidelberg 1899—1928. H.
bereste 1882—84
Anderna i Colombia,
1888—90 Anderna i
s. Peru, n. Bolivia
och Chile samt s.
Brasilien. Hans
produktion faller
huvudsakl. inom
regionalgeografien och den
geografiska
vetenskapens metodik:
”Reisen in den
kolumbianischen Anden” (1888), ”Die
Cordillere von Bogotá” (1892), ”Das europäische
Russland” (1905; 2 Aufl. 1916), ”Grundzüge der
Länderkunde” (2 bd, 1907—24; 4 Aufl.
1927—30), ”Englands Weltherrschaft und der Krieg”
(1915; 4 Aufl. 1928), ”Der Friede und die
deutsche Zukunft” (1917), ”Die
Oberflächenformen des Festlandes” (1921; 2 Aufl. 1928),
”Der Gang der Kultur über die Erde” (1923;
2 Aufl. 1929), ”Die Geographie, ihre Geschichte,
ihr Wesen und ihre Methoden” (1927), ”Die
Klimate der Erde” (1930). H. utger sedan 1895
”Geographische Zeitschrift”.

        G.N.

Hettner, Otto, tysk konstnär (f. 1875),
huvudsakl. verksam som målare, sedan 1917 i
Dresden. Urspr. neoimpressionist, har H.
utbildat en egen dekorativ monumentalstil,
påverkad av Chavannes och Marées, senare även
av expressionisterna. H. är dessutom verksam
som grafiker och skulptör. Bland hans
målningar märkas ”Niobiderna” (Dresden),
”Syndafloden” och ”Parnassen” (båda i Stettin).

        G.S.

Hetviner, se Starkviner.

Hetvägg (från lty. hetweggen, fettisdagssemla,
eg.: varma bullar [viggar, kilar]),
fettisdagsbullar; sedan, i somliga trakter: aga utdelad på
fettisdagsmorgonen, då bullarna i stället fingo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>