H1ERTA majoren Lars H. (1718—78) och H.3), blevo friherrar 1771; denna ätt immatrikulerades på finska riddarhuset 1818. En annan friherrlig gren stammar från generallöjtnanten Gustaf A d o I f H. (1781—1847), som 1832 blev friherre enl. R. F. § 37. — Son till H.3) var Hans Järta (1774—1847, se denne), som 1800 avsade sig adelskapet. C. 1) Per H., krigare (1613—93), utmärkte sig under 30-åriga kriget, blev 1665 överste för Västgöta kav.-reg. och 1677 generalmajor. H. var en kärv krigare och bekant för sin frispråkighet. Flera anekdoter därom röra hans yttranden till Karl XI efter slaget vid Lund. P.S. 2) Lars H., den föregåendes son, krigare (1648—1711), deltog i skånska kriget vid faderns reg., avancerade däri småningom till överstelöjtnant (1695) och blev slutl. 1708 dess överste. H. deltog med utmärkelse i slaget vid Hälsingborg och fick strax därefter generalmajors avsked. P.S. 3) C a r 1 H., friherre, den föregåendes sonson, militär (1719—93), deltog som fänrik i slaget vid Villmanstrand 1741 och blev där fången, utmärkte sig därpå i pommerska kriget och blev 1759 överstelöjtnant och 1761 överste. 1773 generalmajor och 1778 generallöjtnant, erhöll H. 1788 befälet mot Norge men tog följ, år avsked. H. tog en livlig del i partistriderna under frihetstiden, till att börja med som hatt men övergick vid riksdagen 1771/72 till det kungl. partiet. P.S. 4) Johan Gustaf H., den föregåendes sysslings sonson, politiker och publicist (1791 —1859), 1808 underlöjtnant vid Göta art.-reg., 1816 kapten i Generalstaben, 1818 major vid Vestgöta-Dals reg., 1821 bataljonschef vid Lif-beväringsreg. och överstelöjtnant i armén. Sin främsta insats gjorde H. som politiker och publicist. Under riksdagen 1823 hörde han till rid-darhusoppositionens mera inflytelserika medl., insattes i Stats- och Konstitutionsutskotten och invaldes i bankstyrelsen. Av hans finansstudier framgick ”Om mynt, banker och riksgäld” (1828). På gr. av ekonomiskt obestånd, framkallat av spelpassion, lämnade han 1829 sitt regemente och 1832 bankstyrelsen. Ung. samtidigt framträdde H. som publicist. 1829—32 utgav han ”Medborgaren”. I tidn., som upprepade gånger indrogs, visade sig H. påverkad av Saint-Simon. 1832—51 var H. medarbetare i ”Aftonbladet”, uppträdde utan framgång som tidn.-utgivare (”Stockholmsbladet”, 1838—39, ”Stockholms veckoblad”, 1838—39, ”Budbäraren”, 1851—52), försökte sig också som skald och utgav 1838 ”Valda sånger af Béranger”. H.E. 5) L a r s J o h a n H., den föregåendes syss-ling, tidningsman, bokförläggare, politiker (23/i 1801—20/ii 1872), fil. mag. i Uppsala 1821, jur. kand, s.å., tjänstgjorde därefter i huvudstaden i olika verk, bl.a. i Bergskollegium, där han 1825 blev notarie och en kortare tid skötte bergmästaretjänst. Men ganska snart blev det klart för H., att han på tjänstemannabanan ej skulle få användning för hela den väldiga energi, varav han var mäktig, samt att de liberala och av Bentham (se denne) influerade grundsatser han omfattade sannolikt skulle bli ett hinder för karriären. H:s intressen drogos alltmer åt den politiska och publicistiska banan, och vid riksdagarna 1823 och 1820/30 tjänstgjorde han som kanslist på riddarhuset. Vid den sistn. skaffade han sig även säte och stämma på riddarhuset, där han givetvis anslöt sig till oppositionen. Jämte sin meningsfrände M. J. Cru-senstolpe utgav han en ”Riksdagstidning”, vilken fick en betydande framgång och kan betraktas som provballongen för ”Aftonbladet”. Redan under de föregående åren hade H. skaffat sig praktik i journalistens yrke ss. medarbetare i tidn. ”Argus”, men hans verksamhet här torde ha inskränkt sig till rent reportage Dess red., Johan Johansson, ogillade den ironiska, lätta och lekande stil, med vilken H. sedermera skulle erövra den tidningsläsande publikens gunst. — Hos H. hade emellertid den övertygelsen stadgat sig, att uppsättandet av en ny, välredigerad tidn. var ett trängande sam-hällsbehov. Så kom året 1830, då julirevolutio- L. J. Hierta. Teckning av Maria Röhl. — 1239 — — 1240 —