Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hierta, ätt - Hierta, 1. Per - Hierta, 2. Lars - Hierta, 3. Carl - Hierta, 4. Johan Gustaf - Hierta, 5. Lars Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H1ERTA
majoren Lars H. (1718—78) och H.3), blevo
friherrar 1771; denna ätt immatrikulerades på
finska riddarhuset 1818. En annan friherrlig
gren stammar från generallöjtnanten Gustaf
A d o I f H. (1781—1847), som 1832 blev friherre
enl. R. F. § 37. — Son till H.3) var Hans
Järta (1774—1847, se denne), som 1800
avsade sig adelskapet. C.
1) Per H., krigare (1613—93), utmärkte sig
under 30-åriga kriget, blev 1665 överste för
Västgöta kav.-reg. och 1677 generalmajor. H.
var en kärv krigare och bekant för sin
frispråkighet. Flera anekdoter därom röra hans
yttranden till Karl XI efter slaget vid Lund. P.S.
2) Lars H., den föregåendes son, krigare
(1648—1711), deltog i skånska kriget vid
faderns reg., avancerade däri småningom till
överstelöjtnant (1695) och blev slutl. 1708 dess
överste. H. deltog med utmärkelse i slaget vid
Hälsingborg och fick strax därefter
generalmajors avsked. P.S.
3) C a r 1 H., friherre, den föregåendes
sonson, militär (1719—93), deltog som fänrik i
slaget vid Villmanstrand 1741 och blev där fången,
utmärkte sig därpå i pommerska kriget och
blev 1759 överstelöjtnant och 1761 överste.
1773 generalmajor och 1778 generallöjtnant,
erhöll H. 1788 befälet mot Norge men tog följ,
år avsked. H. tog en livlig del i partistriderna
under frihetstiden, till att börja med som hatt
men övergick vid riksdagen 1771/72 till det
kungl. partiet. P.S.
4) Johan Gustaf H., den föregåendes
sysslings sonson, politiker och publicist (1791
—1859), 1808 underlöjtnant vid Göta art.-reg.,
1816 kapten i Generalstaben, 1818 major vid
Vestgöta-Dals reg., 1821 bataljonschef vid
Lif-beväringsreg. och överstelöjtnant i armén. Sin
främsta insats gjorde H. som politiker och
publicist. Under riksdagen 1823 hörde han till
rid-darhusoppositionens mera inflytelserika medl.,
insattes i Stats- och Konstitutionsutskotten och
invaldes i bankstyrelsen. Av hans finansstudier
framgick ”Om mynt, banker och riksgäld”
(1828). På gr. av ekonomiskt obestånd,
framkallat av spelpassion, lämnade han 1829 sitt
regemente och 1832 bankstyrelsen. Ung.
samtidigt framträdde H. som publicist. 1829—32
utgav han ”Medborgaren”. I tidn., som
upprepade gånger indrogs, visade sig H. påverkad av
Saint-Simon. 1832—51 var H. medarbetare i
”Aftonbladet”, uppträdde utan framgång som
tidn.-utgivare (”Stockholmsbladet”, 1838—39,
”Stockholms veckoblad”, 1838—39,
”Budbäraren”, 1851—52), försökte sig också som skald
och utgav 1838 ”Valda sånger af Béranger”. H.E.
5) L a r s J o h a n H., den föregåendes
syss-ling, tidningsman, bokförläggare, politiker (23/i
1801—20/ii 1872), fil. mag. i Uppsala 1821, jur.
kand, s.å., tjänstgjorde därefter i huvudstaden
i olika verk, bl.a. i Bergskollegium, där han
1825 blev notarie och en kortare tid skötte
bergmästaretjänst. Men ganska snart blev det klart
för H., att han på tjänstemannabanan ej skulle
få användning för hela den väldiga energi,
varav han var mäktig, samt att de liberala och av
Bentham (se denne) influerade grundsatser
han omfattade sannolikt skulle bli ett hinder
för karriären. H:s intressen drogos alltmer åt
den politiska och publicistiska banan, och vid
riksdagarna 1823 och 1820/30 tjänstgjorde han
som kanslist på riddarhuset. Vid den sistn.
skaffade han sig även säte och stämma på
riddarhuset, där han givetvis anslöt sig till
oppositionen. Jämte sin meningsfrände M. J.
Cru-senstolpe utgav han en ”Riksdagstidning”,
vilken fick en betydande framgång och kan
betraktas som provballongen för ”Aftonbladet”.
Redan under de föregående åren hade H.
skaffat sig praktik i journalistens yrke ss.
medarbetare i tidn. ”Argus”, men hans verksamhet
här torde ha inskränkt sig till rent reportage
Dess red., Johan Johansson, ogillade den
ironiska, lätta och lekande stil, med vilken H.
sedermera skulle erövra den tidningsläsande
publikens gunst. — Hos H. hade emellertid den
övertygelsen stadgat sig, att uppsättandet av en
ny, välredigerad tidn. var ett trängande
sam-hällsbehov. Så kom året 1830, då julirevolutio-
L. J. Hierta. Teckning av Maria Röhl.
— 1239 —
— 1240 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
