HILDEBRAND arkivarie 1845—46; medl. av Sv. akad. 1866, dess ständige sekreterare 1881—83. — En vistelse i Köpenhamn blev för H. av grundläggande betydelse genom bekantskapen med J. Chr. Thomsen och av honom erhållna lärdomar i numismatiskt och musealt avseende, framförallt om det av denne tillämpade treperiodsyste-met. 1833 kom H. till Stockholm, där han blev den arbetstyngde J. G. Liljegrens högra hand och snart även efterträdare. H. fick även tid för tjänstgöring i Riksarkivet under Hans Järtas ledning, och sedan denne bosatt sig i Uppsala, var han realiter chef till 1846. Med Järta delar han förtjänsten om verkets reorganisation. Det huvudmål, som H. uppsatt för sig, var emellertid omordnandet och utbyggandet av de under Vitterhetsakad. ställda samlingarna: myntkabinettet och den ringa stommen till en förhistorisk och medeltids-avd. Genom okuvlig energi lyckades H. skaffa ökade anslag (1841) och ökade lokaler (1846 det Ridderstolpeska huset vid Skeppsbron, 1866 nuv. utrymmen i Nationalmusei byggnad). Samtidigt började han ett målmedvetet insamlingsarbete och sammanbragte på kort tid ett föremålsbestånd värdigt namnet Statens hist. museum. Även den yttre fornvården var föremål för H:s omsorger. 1840 genomdrev han en förordning om skyldighet att underställa kyrkorestaureringar o.d. Vitterhetsakad :s prövning, och 1860 fick han medel beviljade för anställandet av en antikvitetsintendent med fornminnesinventering som tjänsteåliggande. Även i fältarbetet var H. en föregångsman och utförde t.ex. givande gånggriftsundersökningar i Västergötland. H:s stora flit och arbetsförmåga satte honom i stånd att vid sidan om tjänsten utveckla en omfattande och betydelsefull editions- och förf.-verksamhet. Han utgav på ett mönstergillt sätt ”Svenskt diplomatari-um”, 3—5 (1842—63) och ”Sv. sigiller från medeltiden” (1862). Av hans rent numismatiska arbeten kunna framhållas ”Numismata anglo-saxonica” (1829), ”Upplysningar till Sveriges mynthistoria” (1831—32) samt de grundläggande materialpublikationerna ”Anglosaxiska mynt i Kungl. Myntkabinettet” (1846; 2 uppl. 1881), ”Minnespenningar över enskilda sv. män och qvinnor” (1860) och ”Sveriges och sv. konungahusets minnespenningar” (2 bd, 1874—75). Betydelsefull var H:s uppdelning av de förhistoriska myntfynden i 4 klasser. H. tog initiativet till och utgav början av ”Antikvarisk tidskr.” (från 1864). Av i denna och akad:s ”Månadsblad” av H. publicerade avh. i förhistoriska och konsthistoriska ämnen märkes ”Till hvilken tid böra de sv. hällristningarna hänföras?” (1869). Hans där framlagda datering till brons- åldern har av forskningen allmänt godtagits. — Litt.: biogr. av C. Th. Odhner (i ”Sv. akad:s handlingar”, 1885) och O. Montelius (i ”Veten-skapsakad:s handlingar”, 1915); H:s Lunda-minnen i E. Wrangel, ”Gamla studentminnen från Lund” (1918). N.L.R. 2) Hans Olof Hildebrand H., den föregåendes son, förhistoriker och medeltidsforska-re (1842—1913), fil d:r i Uppsala 1866, e.o. amanuens vid Vitterhets- historie-och antikvitetsakad. 1865, l:e amanuens 1871, riksantikvarie 1879—1907; medl. av Sv. akad. 1895. — H. är jämte O. Montelius grundare av den moderna förhistoriska forskningen i Sverige och intager en rang plats även inom europeisk arkeologi. I sin gradualavh. ”Sv. folket under hednatiden” (1866; omarb. uppl. 1872) — numera till väsentliga delar föråldrad men för sin tid av stor betydelse — framhåller han otillförlitligheten hos de skriftliga källorna och grundar i huvudsak sin framställning på studiet av fornfynden, därmed visande vägen för den följ, forskningen. Genom att på fornsaks-materialet tillämpa den naturvetenskapliga utvecklingsläran skapade H. — och Montelius, samtidigt och oberoende av varandra — en ny arbetsmetod för arkeologien (se Ty po logi). På denna metod bygger den viktiga avh. ”Bidrag till spännets historia” (i ”Antikvarisk tidskr.”, 1872—1880), resultatet av en 1870 företagen studieresa till kontinenten; den uppdelning av Centraleuropas förromerska järnålder i en Hallstatt- och en La-Tène-kultur, som H. här införde, har allmänt antagits (se Förhistoriskarkeologi). I ”De förhistoriska folken i Europa” (1880) gav han en översikt av dåtidens arkeologiska vetande. Bland övriga arbeten från H:s tidigare år märkas hans övers, av ”Heimskringla” (1869—71), de populära framställningarna ”Lifvet på Island under sagO’ tiden” (1867; omarb. uppl. 1883), ”Folkens tro om sina döda” (1874), ”Fynden i Troas och Homeros’ Troja” (1878) samt ”Från äldre tider” (1882), en samling arkeologiska och konsthistoriska uppsatser. Jämte H.l) utgav han ”Teckningar ur Sv. statens hist. museum” (1873 —83). Vid den internationella arkeologkongressen i Stockholm 1874 var H. generalsekreterare och redigerade som sådan dess handlingar. — 1875 utgav H. ”Den kyrkliga konsten — 1247 — — 1248 —