HIMMELSKA RIKET Himmelska riket, västerländskt tillagad term för Kina. Kineserna kallade i forntiden hela riket (i motsats till feodalstaterna) Tien-hia, ”vad som är under himmelen”, och kejsaren Tien-tsi, ”Himmelns son”. Någon term motsvarande H.r. finnes ej. B.K. Himmelskartor, se Fotografiska himmelskartan och Stjärnkartor. Himmelskroppar, se Himlakroppar. Himmelspol, namn på de båda punkter, i vilka himmels- el. världsaxeln träffar him-melssfären (se d.o.). Den norra h. är belägen något mer än 1° från den s.k. polstjärnan (a i Lilla björnen), den s. h. är osynlig på alla orter n. om ekvatorn. Jfr Precession och N u t a t i o n. M-t. Himmelssfär, en skenbar sfär, i vars medelpunkt observatören befinner sig och på vars yta himlakropparna synas projicierade. H., som av horisonten (se d.o.) delas i två hälfter, en övre synlig och en undre osynlig, förefaller, på gr. av jordens rotation, skenbart vrida sig (från ö. mot v.) kring den diameter, himmels-el. världsaxeln, som är parallell med jordens rotationsaxel, ett varv på ett stjärndygn. Himlakropparna komma därför under dygnet att röra sig i cirklar, parallella med himmelsekva-torn (se Ekvator). Denna skenbara rörelse kallas den dagliga rörelsen. H. användes för att fastställa de riktningar, i vilka himlakropparna synas, d.v.s. för att definiera deras koordinater (se Astronomiska koordinat e r). M-t. Himmerfjärden, fjärd i Södermanland mellan Mörkö och Södertörn. Himmerland, Himmersyssel, område i Aalborg amt, n.ö. Jylland, mellan Limfjorden i n. och Mariagerfjorden i s. Himmeta, s:n i Åkerbo hd, Västmanlands län, v. om Köping; 47,39 kvkm., därav 47,13 land; 876 inv. (1932; 19 inv. pr kvkm.); 18,43 kvkm. åker (1927; 39,1 °/o av landarealen), 25,64 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Medåker och H., Arboga kontrakt, Västerås stift. G.N. Hims, stad i Syrien, se H o m s. Hin, minne av ett fsv. demonstrativt pronomen, kvar ännu i den gamla bibelövers, och i sv. dial., ävensom ihinsidan, hinsides, på andra sidan, och i hin onde, hin håle (”den hårde”) samt elliptiskt även blott h i n, djävulen; f.ö. ett spec. nordiskt ord av omstritt ursprung. E.H. Hinaya'na, en buddistorden, se Buddism, sp. 262 Hinc illæ la'crimæ (lat., härav dessa tårar), ”detta är orsaken till gråten el. jämmern”, ”det är här skon klämmer”; från Terentius’ komedi ”Andria”, första akten. E.H. Hinc robur et secu'ritas (lat.), ”härav styrka och trygghet”, Sv. Riksbankens devis. Hind, hona av hjortar och antiloper. Hind, hd i Ringköbing amt, Jylland, omfattar Ringköbing med angränsande områden; 487 kvkm.; 15,033 inv. (1930). S. Hind [halnd], John Russel, engelsk astronom (1823—95), urspr. ingenjör, astronom vid Bishops privatobservatorium i Twick-enham 1844—53, upptäckte 1852 en föränderlig nebulösa i Taurus. H. utgav sedan 1853 ”Nau-tical almanac”. W.N. Hindborg, hd i Viborg amt, Jylland, omfattar Skive med angränsande områden; 115 kvkm.; 13,784 inv. (1930). S. Hi'ndemith [-mit], Paul, tysk tonsättare (f. 1895), 1915—23 l:e konsertmästare vid operan i Frankfurt a.M., bratschist i Amar-H.-kvartetten, sedan 1927 lärare i komposition vid musik-högsk. i Berlin, en av ledarna i modern tysk musik, själen i åtskilliga framföranden av den nya tyska tonkonsten, så icke minst vid musikfesterna i Donau-eschingen och Ba den Baden; även anhängare av den moderna rörelsen för ”nyttomusik”, som söker vinna musikamatörer för förnyat aktivt och samlat musicerande. H. har komponerat en mängd kammarmusik, dessutom sånger, danspantomi-men ”Der Dämon”, pianokonsert, cellokonsert, violinkonsert, bratschkonsert samt operan ”Cardillac”. Hans stil är hypermodern, medvetet reagerande mot romantiken, emellanåt så överdriven el. parodierande (särsk. betr, tonarter och samklanger), att hans verk stundom väckt förargelse. Hans rytmiska och melodiska förmåga är beundransvärd, och enbart dessa faktorer i hans musik torde förskaffa honom varaktig plats i musikhistorien. — Litt.: F Wilms, ”P.H.” (i ”Von neuer Musik”, 1925); H. Strobel, ”H.” (1928). E.A. Hindenburg [-bork], före 1915 Zabrze, stad i prov. Oberschlesien, Preussen, n.ö. om Glei-witz i oberschlesiska industriområdet; 122,621 inv. (1925). Rikedomen på kol har av H., som i slutet av 1800-talet var en obetydlig ort, gjort en raskt växande industristad med stor kolbrytning och järnindustri (bl.a. Borsigver-ken med 13,000 arbetare). Dessutom glasbruk, brikettfabrik, kvarnar m.m. O.P. Hindenburg [-bork], Paul von B e- — 11 — — 12 —