Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hindenburg, Paul von Beneckendorff und von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDENBURG
neckendorff u n d von H., Tyska rikets
president (f. 2/io 1847), officer vid inf. 1866,
reg.-chef 1893, generalmajor 1897,
generallöjtnant och chef för 28 :e inf.-fördelningen
(Karls-ruhe) 1900, chef för 4:e armékåren (Magde-
P. von Hindenburg.
burg) 1903, general av inf. 1905, avsked ur
aktiv tjänst 1911. H. deltog i krigen 1866 och
1870—71 och tjänstgjorde i generalstaben 1877
—84. Vid världskrigets utbrott anmälde han
sig till tjänstgöring och blev, då förhållandena
i Ostpreussen påkallade en förändring i
chefs-skapet över 8:e armén, chef för denna med
generalmajor Ludendorff ss. arméstabschef.
Genom de lysande segrarna vid Tannenberg
26/8—3i/8 octø Masuriska sjöarna 7/»—12/g s.å.
omkastade han fullst. krigsläget på tyska
ostfronten samt tillfogade ryssarna i det s.k.
vinterslaget i Masuren febr. 1915 ett nytt svårt
nederlag, varigenom Ostpreussen fullst.
rensades från fiender. H. blev generalöverste 27/s
1914, överbefälhavare för samtliga tyska
stridskrafter på ostfronten Vn och
generalfältmarskalk 27/n s.å. Efter genombrottet vid Gorlice—
Tarnöw maj 1915 yrkade H. på en mera
energisk krigföring mot ryssarna men
motarbetades av dåv. generalstabschefen Falkenhayn. Då
denne efter Verdunoffensivens misslyckande
och Rumäniens krigsförklaring avgick ss.
ge-neralstabschef, utnämndes H. 29/s 1916 till hans
efterträdare med Ludendorff ss. förste
generalkvartermästare. Genom en lyckligt utförd
förkortning av fronten i mars 1917 kom den
stora franska offensiven under Nivelle att i
stort sett bli ett slag i luften, och H.
lyckades genom energiskt vidtagna åtgärder för
ökandet av produktionen i hemlandet och
genomförandet av civil värnplikt, det s.k.
H.-programmet, att förbereda den stora offensiv,
som till mål hade fiendens fullst.
tillintetgörel-se. 21/3 1918 igångsattes denna offensiv, men
trots stora framgånghr i början uppnåddes icke
det åsyftade målet, och 29/9 s.å. begärde H. av
regeringen omedelbart upptagande av
vapen-stilleståndsförhandlingar. Sedan kejsaren ®/n
begivit sig till Holland och stilleståndet n/n
undertecknats, kvarstod H. på sin post och
genomförde den tyska arméns återtransport till
hemorten och avmobilisering samt nedlade sitt
befäl först efter fredsfördragets
undertecknande i Versailles 3/t 1919, varefter han bosatte
sig i Hannover.
26/4 1925 valdes H. till tyska rikets president,
vilken post han tillträdde 12/s s.å. H:s val till
rikspresident betydde, att den stränga
partidisciplinen bröts. De konservativa och
nationella elementen gåvo dock H. sina röster i tro,
att han vore deras kandidat. En organisation
av Stahlhelms (se d.o.) typ stödde f.d.
generalfältmarskalkens val, och Hitlerrörelsen
röstade på H. i hopp om att deciderat nya signaler
skulle hissas. Så blev dock ej fallet. H.
avlade ed på Weimarförfattningen, och denna
bemödade han sig att hålla. Han framträdde
flera gånger på ett personligt sätt och hävdade
sitt ämbetes rätt till medinflytande.
Folkomröstningen om konfiskerandet av furstarnas
förmögenheter sommaren 1926 påverkade H.
genom ett brev, ställt till statsminister v.
Loe-bell, vilket på hans uppmaning
offentliggjordes. Vid regeringskriserna spelade H. ofta en
betydande roll och framtvingade lösningar,
som, åtm. för den närmaste framtiden, visade
sig lyckliga; särsk. var detta fallet årsskiftet
1926/27 vid tillkomsten av 4:e regeringen E.
Marx. Vid bildandet av det socialdemokratiska
kabinettet H. Müller 28/ø 1928 hävdade H. sin
prövningsrätt, då det gällde medl. i detsamma.
I övrigt har H. visat sig med stor lätthet
kunna samarbeta med de olika partimännen.
Müller var t.ex. högt värderad av H. Även G.
Stresemanns politik erhöll hans stöd,
allden-stund den representerade det i olika lägen
upp-nåeliga. Under intryck av den växande
”nationella oppositionen” från hösten 1930 tillrådde
H. den hårdare kurs, som följdes av regeringen
Brüning. I april 1932 omvaldes emot denna
oppositions röster H. till rikspresident med
53 °/o av de avgivna rösterna. Valet visade
emellertid — liksom kort därefter valet till
Preussens lantdag —, att den nationella
oppositionens ställning var mycket stark. H.
önskade en anpassning efter detta läge. Brüning,
som ej ville medverka härtill efter de linjer.
— 13 —
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
