HINDENBURGLINJEN H. ansåg mest användbara, tvingades taga avsked icke därför att han förlorat riksdagens men väl rikspresidentens förtroende. Efterträdare blev F. v. Papen (se denne), vilken företrädde en syn på de framtida målen i tysk politik, som överensstämdfe med H:s. H. vill, att partiväldet skall avskaffas och att staten åter skall styras efter auktoritära principer, ung. efter ett system i Bismarcks anda men anpassat efter tidens krav. H:s obegränsade förtroende äger nu chefen för politiska avd. i riksvärnsministeriet, generallöjtnant K. v. Schleicher (se denne). H. är icke — på gr. av sin höga ålder — en ”skuggkonung”. Han träffar själv sina avgöranden och har måhända även en av sina stora förtjänster däri, att han förstår att omge sig med dugliga medhjälpare. Allt talar för, att H:s rykte som god realpolitiker vilar på stabil grund. Hans livs- och samhällsåskådning är konservativ, och han har själv i sina minnen förklarat sig anse monarkien som den för tyska folket mest lämpliga statsformen. — H. har utg. ”Aus meinem Leben” (1920, sv. övers, s.å.). — Litt.: E. Buat, ”H.” (1921); A. Niemann, ”H.” (1926); T. R. Ybarra, ”H. Seine drei Leben” (1932); G. v. Hindenburg, ”Paul von H. Vom Ka-detten zum Reichspräsidenten” (s.å.); Horst v. Metzsch, ”H.” (s.å.). E.Bz;Arrh. Hindenburglinjen [-bork-], krigshist., se Siegfriedställningen. Hinder, krigsv., anordningar i terrängen, som försvåra och fördröja en motståndares fram-ryckning. Särsk. vid försvarsstrid komma h. till stor användning, men även vid anfalls-strid utnyttjas h. å sådana delar av fronten, där striden avses att föras försvarsvis, samt till skydd för en öppen flank. H. äro dels naturliga, ss. vatten-h., kärr, gravar, svår-framkomlig terräng m.m., dels ko n s t g j o r-d a, ss. förhuggningar, minfält, järntråds-h. m.fl. H. böra kunna försvaras av helst flankerande eld. Av naturliga h. äro vatten-h. de verksammaste men förlora i värde, då de bli isbelagda. Deras värde kan ökas genom förstöring av broar och vad, anordnande av översvämningar och uppdämningar m.m. Av konstgjorda h. utföras förhuggningar särsk. för spärrande av genom svårframkomlig terräng ledande vägar. Vintertid utgöra de även ett gott h. mot trupp på skidor. De förstärkas genom inflätande av taggtråd och utläggande av minor. M i n f ä 11 användas särsk. mot stridsvagnar men även mot inf., varvid de dock ha mera moralisk än skadande inverkan. Järntråd s-h. anordnas särsk. ss. storm-h. (se d.o.). De kunna utföras ss. snubbel-h., liggande el. lutande järntrådsnät, spanska rytta re, trådvalsar m.fl. samt läggas såväl framför en ställning som inuti densamma. Strids-v a g n s-h. (se d.o.) äro förutom minfält, barrikader, djupa och breda gravar, i marken nedsatta järnvägsskenor m.fl. A.W.G. Hindergård, vid gymnastisk utbildning använd hinderanordning (vallar, gravar, späng-er, gärdesgårdar m.m.) av permanent el. tillfällig art, som på kortast möjliga tid skall passeras. H. användes huvudsaki. vid militär utbildning, men även vid skolgymnastiken och då ordnad med tillhjälp av gymnastikredskapen. O.K-gh. Hinderlöpning, löpning till fots å bana om 400 m. med 5 hinder (av 91,4 cm. höga häckar), varav ett med vattenfylld grav, 3,66 m. i kvadrat och med ett djup av 76 cm. invid häcken och sluttande framåt till intet. H. till häst, se Kapplöpning. O.K-gh. HEndersin [-sin], Gustav Eduard von, tysk militär (1804—72), officer vid art. 1825, överste och reg.-chef 1854, generalmajor 1861, generallöjtnant och generalinspektör för art. 1864, general av inf. 1866. H. utmärkte sig ss. teknisk ledare av art.-anfallet på Dybböl-skansarna 1864 och var under 1870—71 års krig art.-befälhavare i Stora högkvarteret. E.Bz. Hinderslöshet, jur., frihet från rättsligt hinder, särsk. äktenskapshinder (se d.o.) och hinder för utgivande av periodisk skrift (se H i n-derslöshetsbevis). H. för ingående av äktenskap styrktes före 1916 med av vederbörande pastorsämbete utfärdat h.-betyg. Detta har numera ersatts med s.k. äktenskapsbetyg (se d.o.). G.L. Hinderslöshetsbevis, jur., tillståndsbevis för utgivande av tryckt periodisk skrift. H. utfärdas enl. § 1 mom. 4:o i T. F. av Justitiedep. och meddelas på ansökan envar, som hos dep anmäler den till utgivning avsedda skriftens titel och tryckningsort, såframt sökanden icke blivit förklarad ovärdig föra andras talan och den anmälda titeln icke är densamma som å skrift, för vars utgivande tidigare utfärdats ett alltjämt gällande h. H. utställes alltid för en bestämd fysisk person och kan därefter icke från denne överlåtas el. genom arv övergå till annan. Den, som erhållit h., är ensam ansvarig för skriftens innehåll (”ansvarig utgivare”). För innehållet i periodisk skrift, som utgives utan h., utkräves ansvaret av boktryckaren, om ej den verklige utg. i en ev. rättegång själv mant giver sig tillkänna. Jfr Tryckfrihetsprocess. G.L. Hindersmässan, årl. återkommande marknad i Örebro, som urspr. hölls på Henrik den heliges dödsdag 19/i. H. är känd redan tidigt — 15 — — 16 --