Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hindersmässan - Hindhede, Mikkel - Hindi - Hindostan - Hindsgavl - Hindsholm - Hindsted - Hindu - Hinduism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDUISM
under medeltiden, och bestämmelser ang. h.
finnas i k.br. 1454. T.E-r.
Hindhede, M i k k e 1, dansk läkare (f. 1862),
Cand. med. 1888, sysselsatte sig tidigt med
födans
sammansättning och blev 1910
chef för statens
laboratorium för
närings-undersökningar i
Köpenhamn. Förutom
studier över kostens
sammansättning i
olika samhällslager m.
m. har H. vid
ämnes-omsättningsförsök
studerat det
minimum av äggvita och
fett, som kräves för
organismens uppehälle. På grundval av dessa
försök har H. gjort sig till talesman för en
enklare, mindre sammansatt, i huvudsak
vegetabilisk kost. För dessa sina åsikter för H. en
av ärlighet och sann övertygelse präglad
agitation. Å.Ch.
Hindi, sammanfattande beteckning för de
inbördes nära sammanhängande dialekterna i
det centrala Indien, från Punjab och
Rajpu-tana i v. till Bihar i ö. H. sönderfaller i två
tydligt skilda dial.-grupper, västligt och
östligt h.; gränsen bildas ung. av en linje
Luck-now—Cawnpore—Allahabad. De viktigaste
dial. av det västliga h. äro hindustan i,
b a n g a r u i trakten v. om Delhi, b r a j med
Agra som medelpunkt, k a n a u j i i mellersta
Doab och b u n d e 1 i i Bundelkhand och
Gwa-lior. Det östliga h. omfattar a w a d h i i
Oudh med Lucknow och Allahabad som centra,
b a g h e 1 i i Baghelkhand och c h a 11 i
s-g a r h i i Chattisgarh. Bland de övriga
nyindiska dial. står h. närmast punjabi, gujarati och
rajasthani, vilka i sin tidigast belagda form
endast förefalla ss. dial. av h.; sammanhanget
med de ö. dial. (bihari, bengali etc.) är täml.
nära; till den s. (marathi) är däremot
avståndet större. — Bortsett från hindustani (se d.o.)
ha av h.-dial. endast braj och awadhi utvecklat
en litteratur av mera betydande mått. På den
förra föreligger den berömda ”Prithiraj
Ra-sau”, vari Cand Bardai besjungit den siste
in-hemske konungens av Delhi, Prithiraj,
bedrifter och död i kampen mot muhammedanerna
(1193); desslikes en såväl till innehåll som
omfattning betydande Krishna-epik. På braj har
den nyindiska litteraturens store mästare, Tulsi
Das (d. 1624), diktat; på denna dial.
föreligger också den över hela det moderna Indien
spridda nyindiska bearbetningen av
”Mahab-harata”. C.F.
Hindosta’n, se Hindustan.
Hindsgavl, gods på Fyn, 2 km. n. om
Mid-delfart, som 1921 inlöste större delen av
jorden. Huvudbyggnaden från början av 1700-
Hindsgavl.
talet. H. är en kungsgård från tidig medeltid.
1657 erövrades H. av svenskarna och
förstördes i grund 1659. Från 1815 stamhus för
släkten Föns, övergick H. 1921 till den danska
avd. av föreningen Norden, som upplåter det
till möten m.m. Th.P.
Hindsholm, halvö på n.ö. Fyn, mellan St.
Bält och Odensefjorden. N. delen utgöres till
stor del av ljunghedar; s. delen är delvis
skog-beväxt. O.P.
Hindsted, hd i Aalborg amt, Jylland, på n.
sidan av Mariager fjord och vid Aalborg bugt;
439 kvkm.; 18,244 inv. (1930). S.
Hindu’ (pers, hindü), urspr. från persiskan
stammande beteckning för det indoariska
folkelementet i Indien; även beteckning för
invånarna där över huvud. C.F.
Hindufsm, sammanfattande benämning på
ett antal religionsbildningar i Indien, som ha
sin utgångspunkt i den senare, genom
upptagande av och kompromisser med folkliga
re-ligionsströmningar starkt modifierade
brama-nismen. H. har upptagit bramanismens
väsentliga element, men den utgör å andra sidan
resultatet av den i den indiska religiösa
litteraturen endast antydningsvis belagda
folkliga religionsutvecklingen alltifrån vedisk tid.
Därav härleder sig också h:s egenart med
filosofiskt orienterade religiösa konceptioner sida
om sida med rent folkliga
föreställningskom-plex. — H. synes i den form, som blivit
bestämmande för den senare utvecklingen,
väsentligen ha utbildats i Sydindien under den
tid, då buddismen var förhärskande i
Nord-indien, c:a 250 f.Kr.—600 e.Kr. Denna
utveckling får sin prägel av uppkomsten av två nya
religiösa riktningar, q i v a i s m e n och v i s
h-nu i s m e n (se Giva och V i s h n u), av vilka
den förra är den tidigare belagda; redan c:a
— 17 —
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
