Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hinduism - Hindukusch, Hindukush, Hindukusj - Hindustan - Hindustani - Hindås - Hindö - Hingst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDUKUSCH
200—300 e.Kr. har den nått en ställning som
fast avgränsad religionsriktning. Det var
också civaismen, som vid buddismens utdöende
på 700- och 800-talen övertog dess roll i
Nordindien; som dess store missionär nämnes
Can-kara (se denne). Numera är Qivaismen i det
hela undanträngd från det centrala Nordindien
av vishnuismen, medan den ö. och v. därom
har övertaget; i Sydindien äro de båda
riktningarna ung. jämbördiga. Vishnuismen har i
h:s historia spelat den ojämförligt mest
betydande rollen. Dess äldre historia är föga känd;
dess stora uppsving förmedlades av de stora
tänkarna Ramanuja (död o. 1127), Nimbarka
(d. 1162), Madhva (1199—1278) och
kulminerade med Ramananda (början av 1400-talet), som
genom att begagna folkspråket (hindi) som
uttrycksmedel beredde väg för den dominerande
ställning, vishnuismen ännu innehar i det
centrala Nordindien. — Från ^ivaismen har i sin
tur utgått den s.k. tantriska formen av
hinduismen (se T a n t r a) el. q a k t i s m e n, det
senare efter dess dyrkan av £ivas gemål
under namnet C akti. Denna riktning har redan
tidigt (c:a 400—500 e.Kr.) uppkommit i
Bengalen och Assam; dess inflytande inom h. har
dock aldrig varit betydande. Från vishnuismen
har å sin sida framgått den krishnaism, som
företräddes av Caitanya (1486—1534) och
Vallabha (1478—1531). En under
muhammedanskt inflytande stående vishnuism föreligger
hos sikherna (se d.o.); detta inflytande har
hos dem lett till en på det hela taget
revolutionär inställning gentemot h:s traditioner. —
De olika sekterna inom h. äro eg. ej skarpt
avgränsade mot varandra; dyrkan av Civa
utesluter ej dyrkan av Vishnu och tvärtom, och
vissa gudar, ss. Gane^a (se d.o.), äro
gemensam egendom. Ett sammanhållande band är
den centrala läran om bhakti (se d.o.). — Om
under västerländskt inflytande uppkomna nya
riktningar se B r ahma Samaj. En annan
orientering företrädes av A r y a Samaj, som
på det hela kan karakteriseras som ett försök
till rationalisering av h. på internt hinduistisk
grundval. — Litt.: H. v. Glasenapp, ”Der
Hinduismus” (1922). C.F.
Hinduku’sch, Hindukush, Hindukusj,
bergskedja i n. Afganistan, den tertiära
veck-ningszonens fortsättning ö. om det n. persiska
berglandet och ö. om Heri-rud. I v. når H.
blott 4,000 m.ö.h. Längre mot ö. konvergera
dess båda huvudkedjor Sia-kuh och Sefid-kuh
och övergå i massivet Kuh-i-baba (5,143 m.),
i ö. begränsat av Bamiyanpasset. Först ö.
därom börjar H. i eg. mening. Ryggarna bestå
här av granit och metamorfa skiffrar, som
bilda mot s. överböjda veck. Kammarna äro
mjukt vågformiga och kontrastera genom sin
lugna terräng mot de klyftlika erosionsdalar,
som äro nedskurna i dem och vittna om en
sen höjning av berglandet. H. blir här
vatten-delare mellan Indus och Amu-darja. Det
reser nu sin rygg till en höjd av 6,000 m. och
når i Tiratsch-mir t.o.m. 7,750 m. H. böjer
här upp mot n.ö. mot s. randen av Pamir och
Mustagatai. Kedjorna bli här vid s. Pamir
åter lägre (4,500—5,000 m.), och dalbottnarna
ligga så högt, att kammarna te sig
jämförelsevis obetydliga. Hit upp till n.ö. H. nå den
indiska monsunens nordligaste utlöpare. H:s
s.ö. sidor äro därför fuktiga, och Chitrals och
Kafiristans bergdaler äro leende oaser. H:s
s. utlöpare gå här i ö. genom Kafiristan ned
mot Kabulfloden och bilda n. sidan av det
100 km. långa Khaibar-passet.
Khaibar—Ba-miyan-linjen är den handels- och härväg, som
sedan urminnes tider över H. förbundit n.
Indiens historia med Turkestans. J.F.
Hindusta’n (pers, hindüstän), från persiskan
slammande beteckning för det av indoarier
bebodda området i Indien, spec. de centrala
delarna kring Ganges och Jumna. C.F
Hindusta’ni, i Europa numera gängse
beteckning för det bland Indiens hinduistiska
befolkning allmänna språkliga meddelelsemedlet.
H. är eg. en litterär konstprodukt, vilande på
urdu (se d.o.), den av arabo-persiska element
starkt genomsyrade dial. i Delhi, som var
mo-gulväldets officiella språk; dess skapare var
Sri Lallu Lal, vilken i sin dikt ”Prem Sagar”
(1804—10) använde en form av urdu, i vilken
de arabo-persiska beståndsdelarna ersatts med
inhemska hindi-element. Denna
uppkonstruerade språkform vann snabbt en oerhörd
utbredning bland Indiens hinduistiska
folkelement; dock har den även där ej helt kunnat
uttränga urdu, som eljest är den
muhammedanska befolkningens allmänna idiom. Den på
h. avfattade litteraturen är ytterst omfångsrik
men i motsats mot urdu-litteraturen föga
betydande. C.F.
Hindås, rekreations- och luftkurort i
Björke-torps s:n, Älvsborgs län, 30 km. ö. om
Göteborg, c:a 150 m.ö.h. — H. har sedan 1903 av
Göteborgs idrottsförbund utvecklats till en av
v. Sveriges förnämsta vinteridrottsplatser med
bl.a. en idrottsgård med skidstuga, större och
mindre skid- och kälkbackar samt skidpark.
I H. finnes Tyringe helpension för flickor.
G.N.;O.K-gh
Hindö, ö i Norge, se H i n n ö y.
Hingst, hanne av hästar, åsnor och sebror.
Inom hästaveln för betäckning använd h.
kallas beskällare.
— 19 —
— 20 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
