Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hinneryd - Hinnfrukt - Hinnkräftor - Hinnoms dal el. Hinnoms sons el. Hinnoms barns dal - Hinnöy, Hindö - Hinschius, Paul - Hinterland - Hinterpommern - Hinterrhein - Hintze, Carl - Hintze, Paul - Hiortdahl, Thorstein Hallager - Hipparchos från Nicea - Hipparion - Hippark - Hippeastrum - Hippel, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINNFRUKT
1,997 inv. (1932; 9 inv. pr kvkm.); 15,20 kvkm.
åker (1927; 6,7% av landarealen), 80,64 kvkm.
skogsmark. — Pastorat i Sunnerbo kontrakt,
Växjö stift. G.N.
Hinnfrukt, bot., se Frukt.
Hinnkräftor, se Kräftdjur.
Hinnoms dal el. Hinnoms sons (Jos.
15:8 m.fl.) el. Hinnoms barns (2 Kon.
23:10) dal, se G e h e n n a.
Hinnöy, H i n d ö, Norges största ö i Troms
och Nordland fylken mellan Ands- och
Vest-fjordarna; 2,197,95 kvkm.; 20,420 inv. (1930).
Större delen av H. utgöres av kaledoniska
graniter; endast s. om staden Harstad i n.ö.
uppträda köliskiffrar. Det höglänta inre, särsk.
i v. och mellersta H., består av fjäll. De lägre
områdena bära lövskog. Äker och äng
förekomma huvudsaki. vid n.ö. kusten, särsk.
kring Harstad. G.N.
Hi’nschius [-skios], Paul, tysk
kyrkorätts-lärare (1835—98), prof, vid olika univ., från
1872 i Berlin, utgav en kritisk uppl. av de
pseudoisidoriska dekretalerna (se d.o.) (2 bd,
1863) samt det stora, men ofullbordade ”Das
Kirchenrecht der Katholiken und Protestanten
in Deutschland” (6 bd, 1869—1907), berömt
för sin noggrannhet och lärdom. 1873—76 var
H. biträde i kultusministeriet och juridisk
rådgivare åt Bismarck vid den s.k. kulturkampen
(se d.o.), under många år tillika medl. av
tyska riksdagen, sedan 1889 av preussiska
herrehuset. E.K.
Hi’nterland [ty. uttal -lant] (ty.; eng.
back-ivard territory), eg. bakland, kallas område,
som ligger innanför ett koloniserat land, t.ex.
en kuststräcka. Tidigare betraktades den, som
tagit ett kustområde i besittning, som
härskare över bakomliggande h., men enl. en
överenskommelse 1885 fordras för ockupation
verklig utövning av statshöghetsrättigheter.
Emellertid betraktas ofta h. som tillhörande viss
stats intressesfär och kan senare ockuperas.
T.E-r.
Hi’nterpommern, Pommern ö. om Oder.
Hi’nterrhein [-rain], Rhens ö. källflod.
Hintze, Carl, tysk mineralog (1851—1916),
1872—80 assistent vid univ. i Strassburg, 1880
vetenskaplig ledare av det Krantzska
mineralkontoret i Bonn och 1886 prof, i mineralogi
i Breslau. H. utgav från 1889 den
förtjänstfulla ”Handbuch der Mineralogie”, som efter
H:s död fortsättes av G. Linck m.fl. K.A.G.
Hintze, Paul von (adlad 1908), tysk
sjö-militär och diplomat (f. 1864), marinattaché
i de skandinaviska länderna 1903—05,
sändebud i Mexiko 1911—14, i Kina 1914—17,
i Norge 1917—18. Juli—okt. 1918 var H.
utrikesminister; hans bemödanden att
för
handlingsvägen
uppnå en dräglig fred
strandade på Stora
högkvarteret, som
ville snabbt avgörande
och vapenstillestånd.
Därefter
utrikesministeriets representant i
Stora högkvarteret,
sökte han i det
längsta förhindra
kejsarens abdikation.
Th.
Hiortdahl [jo’rt-], Thorstein
Hallager, norsk kemist (1839—1925), prof, i kemi
i Oslo 1872. Bland H:s arbeten märkas särsk.
kristallografiska undersökningar över
kristallformens beroende av den kemiska
sammansättningen. Han utgav en mycket använd
lärobok i kemi (2 bd, 1870, 5 opl. 1893). Lj.
Hippa’rchos [-kås] från Nicea, grekisk
astronom (o. 150 f.Kr.), en av forntidens största
astronomer. De av H., huvudsaki. på
Rhodos-anställda observationerna ledde till bl.a.
upptäckten av precessionen. En i stjärnbilden
Skorpionen 134 uppflammande ny stjärna gav
H. anledning att upprätta en stjärnkatalog,
delvis bevarad i Ptolemaios’ ”Almagest”.
Banbrytande äro också H:s’ arbeten inom den;
astronomiska geografien (ortsbestämning
genom längd och bredd, månförmörkelsernas
användande till ortsbestämningar) och
trigono-metrien (trigonometriska tabeller). Av H:s’
många skrifter finns endast kvar hans
kommentar till Aratos och Eudoxos (utg. av K.
Manitius med biogr., tysk övers, och
kommentar 1894). W.N.
Hippa’rion, ett utdött släkte hästdjur (se
d.o.).
Hippa’rk (grek, hfpparchos), i det forntida
Grekland befälhavare för rytteriet. H. voro 2’
årl. valda, under vilka rytteriets 10 fyler lydde.
Hippea’strum, tropiskt-amerikanskt släkte
av fam. narcissväxter med o. 50 arter,
lökväxter med i stängelspetsarna sittande, i
flocklika blomställningar ordnade, stora,
trattfor-miga, praktfulla blommor. Åtskilliga arter
odlas i Sverige ss. varmrumsväxter, framförallt
H. vitta’tum med hybrider, ofta kallad
rums-amaryllis, med röda och vitstrimmiga el. vita*
och rödstrimmiga blommor, H. regi’næ, med’
vita strimmor på blodröd botten, H. au’licum^
med scharlakansröda blommor, m.fl. A.V-e.
Hippel, Oscar William, teolog (f. 7/io 1881),
fil. d:r i Göteborg 1914, teol. d:r i Lund 1926,
docent i kyrkorätt i Uppsala 1918, t.f. prof, i*
praktisk teologi med kyrkorätt i Lund 1925—
28, lektor vid Folkskoleseminariet i Göteborg;
— 23 —
— 24 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
