HINNFRUKT 1,997 inv. (1932; 9 inv. pr kvkm.); 15,20 kvkm. åker (1927; 6,7% av landarealen), 80,64 kvkm. skogsmark. — Pastorat i Sunnerbo kontrakt, Växjö stift. G.N. Hinnfrukt, bot., se Frukt. Hinnkräftor, se Kräftdjur. Hinnoms dal el. Hinnoms sons (Jos. 15:8 m.fl.) el. Hinnoms barns (2 Kon. 23:10) dal, se G e h e n n a. Hinnöy, H i n d ö, Norges största ö i Troms och Nordland fylken mellan Ands- och Vest-fjordarna; 2,197,95 kvkm.; 20,420 inv. (1930). Större delen av H. utgöres av kaledoniska graniter; endast s. om staden Harstad i n.ö. uppträda köliskiffrar. Det höglänta inre, särsk. i v. och mellersta H., består av fjäll. De lägre områdena bära lövskog. Äker och äng förekomma huvudsaki. vid n.ö. kusten, särsk. kring Harstad. G.N. Hi'nschius [-skios], Paul, tysk kyrkorätts-lärare (1835—98), prof, vid olika univ., från 1872 i Berlin, utgav en kritisk uppl. av de pseudoisidoriska dekretalerna (se d.o.) (2 bd, 1863) samt det stora, men ofullbordade ”Das Kirchenrecht der Katholiken und Protestanten in Deutschland” (6 bd, 1869—1907), berömt för sin noggrannhet och lärdom. 1873—76 var H. biträde i kultusministeriet och juridisk rådgivare åt Bismarck vid den s.k. kulturkampen (se d.o.), under många år tillika medl. av tyska riksdagen, sedan 1889 av preussiska herrehuset. E.K. Hi'nterland [ty. uttal -lant] (ty.; eng. back-ivard territory), eg. bakland, kallas område, som ligger innanför ett koloniserat land, t.ex. en kuststräcka. Tidigare betraktades den, som tagit ett kustområde i besittning, som härskare över bakomliggande h., men enl. en överenskommelse 1885 fordras för ockupation verklig utövning av statshöghetsrättigheter. Emellertid betraktas ofta h. som tillhörande viss stats intressesfär och kan senare ockuperas. T.E-r. Hi'nterpommern, Pommern ö. om Oder. Hi'nterrhein [-rain], Rhens ö. källflod. Hintze, Carl, tysk mineralog (1851—1916), 1872—80 assistent vid univ. i Strassburg, 1880 vetenskaplig ledare av det Krantzska mineralkontoret i Bonn och 1886 prof, i mineralogi i Breslau. H. utgav från 1889 den förtjänstfulla ”Handbuch der Mineralogie”, som efter H:s död fortsättes av G. Linck m.fl. K.A.G. Hintze, Paul von (adlad 1908), tysk sjö-militär och diplomat (f. 1864), marinattaché i de skandinaviska länderna 1903—05, sändebud i Mexiko 1911—14, i Kina 1914—17, i Norge 1917—18. Juli—okt. 1918 var H. utrikesminister; hans bemödanden att för handlingsvägen uppnå en dräglig fred strandade på Stora högkvarteret, som ville snabbt avgörande och vapenstillestånd. Därefter utrikesministeriets representant i Stora högkvarteret, sökte han i det längsta förhindra kejsarens abdikation. Th. Hiortdahl [jo'rt-], Thorstein Hallager, norsk kemist (1839—1925), prof, i kemi i Oslo 1872. Bland H:s arbeten märkas särsk. kristallografiska undersökningar över kristallformens beroende av den kemiska sammansättningen. Han utgav en mycket använd lärobok i kemi (2 bd, 1870, 5 opl. 1893). Lj. Hippa'rchos [-kås] från Nicea, grekisk astronom (o. 150 f.Kr.), en av forntidens största astronomer. De av H., huvudsaki. på Rhodos-anställda observationerna ledde till bl.a. upptäckten av precessionen. En i stjärnbilden Skorpionen 134 uppflammande ny stjärna gav H. anledning att upprätta en stjärnkatalog, delvis bevarad i Ptolemaios’ ”Almagest”. Banbrytande äro också H:s’ arbeten inom den; astronomiska geografien (ortsbestämning genom längd och bredd, månförmörkelsernas användande till ortsbestämningar) och trigono-metrien (trigonometriska tabeller). Av H:s’ många skrifter finns endast kvar hans kommentar till Aratos och Eudoxos (utg. av K. Manitius med biogr., tysk övers, och kommentar 1894). W.N. Hippa'rion, ett utdött släkte hästdjur (se d.o.). Hippa'rk (grek, hfpparchos), i det forntida Grekland befälhavare för rytteriet. H. voro 2' årl. valda, under vilka rytteriets 10 fyler lydde. Hippea'strum, tropiskt-amerikanskt släkte av fam. narcissväxter med o. 50 arter, lökväxter med i stängelspetsarna sittande, i flocklika blomställningar ordnade, stora, trattfor-miga, praktfulla blommor. Åtskilliga arter odlas i Sverige ss. varmrumsväxter, framförallt H. vitta'tum med hybrider, ofta kallad rums-amaryllis, med röda och vitstrimmiga el. vita* och rödstrimmiga blommor, H. regi'næ, med’ vita strimmor på blodröd botten, H. au'licum^ med scharlakansröda blommor, m.fl. A.V-e. Hippel, Oscar William, teolog (f. 7/io 1881), fil. d:r i Göteborg 1914, teol. d:r i Lund 1926, docent i kyrkorätt i Uppsala 1918, t.f. prof, i* praktisk teologi med kyrkorätt i Lund 1925— 28, lektor vid Folkskoleseminariet i Göteborg; — 23 — — 24 —