Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hippel, Oscar - Hippel, Theodor - Hipper, Franz von - Hippias - Hippias från Elis - Hippius, Zinaida - Hippo el. Hippo regius - Hippobosea - Hippocamelus - Hippocampus (hjärnan) - Hippocampus (fisksläkte) - Hippocastanaceæ - Hippocrates - Hippodameia - Hippodrom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIPPODROM
1925, vid Högre latinlärov. där 1932, docent
vid Göteborgs högsk. 1928. Av H:s skrifter
märkas: ”Kyrkolagskommittén 1824—46
(gra-dualavh. 1914), ”Kyrkomötets vetorätt” (1921),
”Studier till predikans historia” (2 bd, 1924—
26). E.Ltn.
Hippel, T h e o d o r Gottlieb von, tysk förf.
Sturm- und
Drang-riktningen i tysk
litteratur och var starkt
påverkad av J. G.
Ha-mann och Sterne och
kan sägas vara en
föregångare till en
sentimental humorist
som Jean Paul. Utom
talrika romaner skrev
han radikalt
emanci-pationsvänliga avh.,
ss. ”Ueber die Ehe”
(1774), ”Ueber die
bürgerliche Verbes-
serung der Weiber” (1792) och ”Ueber
weib-liche Bildung” (1801). Hans ”Sämmtliche
Wer-ke” utkommo i 14 bd 1828—29. — Litt.: F. J.
Schneider, ”Th. G. v. H.” (1911). A.Bd.
Hipper, Franz von, tysk sjömilitär (1863—
1932), officer 1881, konteramiral 1912, v.
amiral 1915 och amiral 1918. H. blev vid
krigsutbrottet 1914 chef för slagkryssareskadern
och ledde denna i räderna mot Englands
ostkust hösten och vintern 1914 samt i
Doggers-bankslaget 24/i 1915. I Skagerackslaget 31/s
1916 var han chef för spaningseskadern och
inledde samt bidrog verksamt till den för
tyskarna lyckliga utgången av slaget. 2/s 1918
blev H. chef för högsjöflottan, på vilken post
han kvarstod, tills flottan i nov. s.å.
utlämnades till engelsmännen, varefter han tog avsked.
E.Bz.
HFppias, envåldshärskare (tyrann) i Aten,
äldste son och (jämte brodern Hipparchos)
efterträdare till Peisistratos 528 f.Kr. I början
moderat, efter mordet på brodern (se H a
r-m o d i o s) tyrann i dålig mening, störtades H.
510 av Alkmaioniderna, som med Delfis hjälp
lyckats engagera Sparta för sin politik. H.
flydde till Sigeion, där han 490 dog ss. persisk
vasall efter att ha upplevt persernas nederlag
vid Ma ra lon. H.Sj.
Hi’ppias från Elis, grekisk filosof (o. 400
f.Kr.), räknas till sofisternas krets. Glänsande
som polyhistor och tusenkonstnär, försökte
sig H. även ss. diktare och är särsk. bekant
som förf, av den s.k. ”Troiska dialogen”, ett
sedelärande samtal mellan Nestor och Akilles’
son Neoptolemos. H. anses ha betonat
skillnaden mellan natur och tradition. Platon har
med fin satir behandlat honom i en dialog
(den s.k. ”Hippias minor”). A.N.
Hi’ppius, Z i n a i d a Nikolajevna, rysk
författarinna (f. 1868), maka till D. S.
Merezjkov-skij (se denne). H. har diktat
filosofiskt-mys-tiskt inspirerad lyrik, stundom av utsökt
behagfullhet. Jämte noveller, ofta med motiv
från kvinnligt psyke, har hon skrivit en
samtidsroman ”Djävulsdockan” (1911), en
skildring från Petersburg i den upprörda tiden
kring 1905. I ”Levande gestalter” (1925) har
hon givit flera med fin uppfattning utförda
bilder av berömda samtida. Agr.
Hippo el. H. r e g i u s, romersk stad på
Afrikas n. kust nära Bone i Numidien, urspr.
anlagd av fenicierna, senare erövrad av
Aga-thokles i Syrakusa, som använde H. till
flottbas i kriget mot Kartago. Efter 2:a puniska
kriget avträddes H. till konung Masinissa. H.
omtalas ofta i romersk tid. I tidig kristen tid
var det biskopssäte för Augustinus, som dog
där 430 e.Kr. Vandalerna erövrade det 431.
Under bysantinsk tid spelade det ännu en viss
roll. N.V.
Hippobo’sca, flugsläkte, se Hästfluga.
Hippocame’lus, hjortsläkte, se
Gaffelhjortar.
Hippoca’mpus, en del av hjärnan, se d.o.
Hippoca’mpus, fisksläkte, se Sjöhästar.
Hippocastana’ceæ, se
Hästkastanjväx-t e r.
Hippo’crates, se Hippokrates.
Hippoda’meia, grek, myt., dotter till konung
Oinomaos i Elis, utlovades av denne ss. maka
Pelops och Hippodameia. Grekisk vasmålniug.
Arezzo.
åt den, som segrade i kappkörning. Efter att
12 friare av H:s fader besegrats och dödats,
segrade Pelops tack vare körsvennen Myrtilos,
som drog ut en Sprint på Oinomaos’ vagn. W.N.
Hippodrom [-å’m] (grek. hippo’dromus, till
hippos, häst, och dromos, lopp), i det antika
Grekland den bana, där tävlingar i
kappkörning (även ridning) ägde rum. Enl. Pausanias
var den olympiska h. 4 stadier lång (o. 770 m.)
med 2 målpelare; startplatsen (a’fesis) hade
— 25 —
— 26 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
