Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hippodrom - Hippoglossoides - Hippoglossus - Hippogryf - Hippokamp - Hippokoon - Hippokrates från Chios - Hippokrates från Kos - Hippokrene - Hippolais - Hippolog - Hippolytos (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIPPOGLOSSOIDES
form av framstammen på ett skepp (prora)
med särsk. anordningar för hästarnas
uppställning. Kapplöpningarna omfattade flera omlopp
i h., 12 för fullvuxna hästar. Jfr Cirkus. —
Numera brukas benämningen h. ofta om
ridhus (se d.o.). W.N.
Hippoglossoi’des, fisksläkte, se L e r s k ä
d-d a.
Hippoglo’ssus, fisksläkte, se
Helgeflund-r a.
Hippogry’f, fabeldjur med griphuvud och
bevingad hästkropp; förekommer hos
renässansens epiker i Italien, t.ex. Ariosto, och även i
senare diktning (och konst). E.W.
Hippoka’mp (grek, hippo’ kampos), grek,
myt., havsvidunder med hästhuvud och
fiskkropp, på vilka nereiderna tänktes rida. W.AT.
Hippo’koon, grek, myt., son till Oibalos i
Sparta, fördrev sina halvbröder Tyndareos
och Ikarios från Sparta och härskade sedan
här, tills han dödades av Herakles. W.N.
Hippo’krates från C h i o s, en av de
tidigaste grekiska matematikerna, kom o. 430 f.Kr.
till Aten, där han genom beröring med
lärjungar till Pytagoras erhöll kännedom om
matematik. Han verkade som lärare och uppges
ha förf, den första läroboken i
elementargeo-metri. Vidare har han sysslat med de berömda
geometriska problemen ang. kubens
fördubbling, cirkelns kvadratur samt spec. med
kvadratur av sådana av cirkelbågar begränsade
ytor (efter honom kallade ”H:s’ halvmånar”),
som äro likytiga med rätlinjiga figurer. H-r.
Hippo’krates från Kos, grekisk läkare (o.
400 f.Kr.), ett av historiens mest frejdade
läkarenamn. Kring H:s’ person och liv ha under
tidernas lopp bildats åtskilliga legender, vilka
länge gällt som autentiska. Vad vi faktiskt
veta om honom är huvudsaki., att han var f.
på ön Kos vid Mindre Asiens kust i en
askle-piadfamilj, levde och verkade o. 400 f.Kr., var
en framstående läkare och medicinsk lärare
samt författade skrifter. De
hippokratis-ka skrifterna, ”Corpus hippocraticum”,
är en saml. medicinska skrifter från antiken,
bestående av 53 verk i 72 böcker. De enskilda
arbetena äro mycket olikartade, behandla
skilda områden av medicinen, äro avfattade som
studier över enskilda sjukdomar, läroböcker,
tal, notiser. Somliga polemisera mot varandra.
Det är tydligt, att de ej härstamma från en
förf. Frågan om vilka som verkligen utgått
från H:s’ hand, har vållat de lärda mycket
huvudbry från antiken ända till vår tid. Vi
ha inga bevis för att H. är upphovsman till
något av verken, men man har alltid
betraktat en viss grupp som ”äkta”, hippokratiska
i anda och mening. — Den nya lära, som dessa
framföra, är, att medicinen måste frigöra sig
från magi, religion, osund spekulation och
bygga på kritiskt omdöme, iakttagelser,
erfarenhet. Resultatet av detta tänkesätt visar
sig i en serie utmärkta sjukhistorier. Läkaren
tager kännedom om den sjukes yttre
förhållanden, gör en grundlig undersökning samt yttrar
sig om prognosen (se d.o.). Naturen helar.
Läkarens uppgift, när det gäller behandlingen,
är att understödja naturen. I främsta rummet
kommer reglering av levnadssätt och diet.
Droger användas sparsamt. Om det är
nödvändigt, griper man till kniv och brännjärn. I
den hippokratiska kirurgien öppnar man
ab-scesser, opererar empyem, bränner
hemorroj-der, gör trepanationer. Benbrott och
luxa-tioner diagnostiseras och behandlas på
förtjänstfullt sätt. — Den hippokratiska teorien
grundar sig på äldre åskådningar. När
kroppens 4 vätskor, blod, svart och gul galla, slem,
äro blandade i rätta proportioner (krasis),
råder hälsa; vid förskjutning i deras förhållanden
(se D y s k r a s i) uppstår sjukdom. Denna lära
om vätskorna, systematiserad av Galenos, kom
att spela en oerhörd roll i medicinen under
årh. framåt och har med orätt betraktats som
kärnpunkten i H:s’ verk. — När H. för alla
tider framstår som den ideale läkaren, beror
detta icke minst på den vördnad för
läkekonsten, den allvarliga uppfattning av läkarens
kall, den djupa levnadsvisdom, som
genomandar skrifterna. Den hippokratiska läkareden
är ett uttryck härför. Ett annat är den kända
aforismen: ”Livet är kort, konsten lång, rätta
tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig,
omdömet svårt.” — Enda fullst. uppl. av skrifterna
av É. Littré (10 bd, 1839—61). Under
bearbetning är en ny, kritisk uppl. i ”Corpus
medi-corum græcorum” (1927 ff.). övers.: M. K
Löwegren, ”De hippokratiska skrifterna” (2
bd, 1909). — Litt.: E. Nachmanson, ”H. och
hans tid” (1921). B.S-ll.
Hippokre’ne (grek., hästkällan), grek, myt.,
en åt muserna helgad källa på berget Helikon,
skall ha sprungit fram ur en av Pegasos’
hovar träffad klippa. W.N
Hippola’is, fågelsläkte, se Bastardnäk
t e r g a 1.
Hippolog [-å’g], hästkännare. —
Hippo-logi’, hästlära.
HippoTytos, grek, myt., son till Theseus och
amasonen Antiope, försmådde Afrodites kär
lek, varpå denna lät H:s’ styvmor Faidra
upptändas av en likaledes obesvarad lidelse till
H. Efter Faidras självmord blev H. släpad till
döds av sitt eget spann, skrämt av en från
Poseidon sänd tjur. H:s’ saga har bl.a.
behandlats av Euripides i tragedien ”H.” W.N.
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
