HIRAGANA Hippo'lytos, teolog (200-talet e.Kr.), uppträdde i Rom 217 ss. ortodoxiens och den ur-kristna stränghetens (se Bot) försvarare mot påven Calixtus och var biskop över den del av församlingen, som skilt sig från denne. 235 förvisades H. till bergverken på Sardinien, där han avled. — H., som anslöt sig till Irenæus’ logoskristo-logi, bekämpade det modalistiska kätte- riet (”Philosofumena”, återfunnen 1851, övers, i ”Bibliothek der Kirchenväter”, 40, 1922). Till H:s’ produktion hör vidare en kyrkohistoria, en kommentar till profeten Daniel samt ”den romerska församlingens rättsordningar” (de s.k. ”Canones Hippolyti” torde vara en senare bearbetning härav). Om H:s’ betydelse vittnar en H.-staty med inhuggen förteckning över hans skrifter (nu i Lateran-museet). — Litt.: H. Achelis, ”H.-Studien” (i ”Texte und Untersuchungen zur Geschichte der altchristlichen Literatur”, 16:4, 1897); J. Sjöholm, ”H. och modalismen” (1898); A. d’Alès, ”La théologie de Saint H.” (1906). A.M-n. Hippo'mane, släkte av fam. törelväxter med endast 1 art, H. mancine'lla, manceniljträdet, ett stort, i Västindien, Mellanamerika och Colombia inhemskt träd, vars rikliga mjölksaft innehåller ett gift, vilket är ett utomordentligt starkt hud- och slemhinneretande medel men ej direkt dödsbringande; det användes av in--födingarna som pilgift. A.V-e. Hippome'don, son till Agesilaos, deltog i Agis’ revolution 241 f.Kr., fördrevs från Sparta och anslöt sig till Ptolemaios Euergetes. W.N. Hippo'phae, bot., se Havtornsläktet. HippopoTamus, se Flodhästar. Hippo re'gius, se H i p p o. Hippo'tigris, undersläkte av fam. hästdjur, se d.o. och S e b r o r. Hippo'tragus, se H ä st an t ilo p er. Hippu'ris, växtsläkte av fam. Halorrhaga'-ceæ med endast 1 art, H. vulga'ris, ledgräs, hästsvans, vattengran, vilken förekommer i n. tempererade och kalla bältena, sydligaste Amerika och Australien. H., som i Sverige är täml. allmän i och vid diken, åar, stränder o.d., är en flerårig, 2—5 dm. hög vattenväxt med krypande, förgrenad rotstock, kransställ-da, smala, lansettlika blad och små, obetydliga, vanl. 2-könade, ensamma, i bladvecken Hippurls vulgaris. Efter Francé. sittande blommor. H. nyttjas mycket ss. akva-rieväxt. A.V-e. Hippuri'ter, en fam. utdöda mollusker, se R u d i s t e r. Hippuri'tkalk, geol., se Kritsystemet. Hippu'rsyra, C6H5CONHCH2COOH, förekommer i urinen, i sht hos växtätare, och sönderdelas vid kokning med syror i bensoesyra och glykokoll. Lj. al-Hira (arab. al-Hira av aram. hi'rtä, tältläger), en numera fullst. försvunnen stad mellan nedre Eufrat och Arabiska öknen, strax s. om nuv. Maschhad Ali, vilken vuxit upp ur lachmidernas (se d.o.) befästa läger och blev dessas residensstad, till dess 602 deras välde störtades och en persisk ståthållare insattes. Kristendomen hade tidigt fått fast fot i H., och redan i början av 400-talet omtalas biskopar från H. Araberna erövrade staden utan strid 633, varefter den kom alt träda tillbaka för Kufa och alltmera avfolkades, ehuru kalifen Harun ar-Raschid för en tid slog sig ned där och lät uppföra en del byggnader. G.O-r. Hirado, ö n.v. om Kyushu, Japan. Har betydande valfångarstation och stora kaolinla-ger. Under 1600-talet viktig stödjepunkt för portugisernas, engelsmännens och holländarnas handel. Framställningsort sedan 1712 för det värdefullaste japanska porslinet, kallat Kikochi- el. H.-porslin. G.N. Hiragana, japanskt skriftsystem, den kursiva formen av de 50 stavelsetecken, varmed japanerna komplettera de inlånade kinesiska ordtecknen. BK. — 29 — — 30 —