HIRSCHFELD kaiserlichen Verwaltungsbeamten bis auf Dio-cletianus”, 2 Aufl. 1905), åt Galliens historia, Österrike under romarna etc. N.V. Hi'rschfeld [-fält], Georg, tysk förf. (f. 1873), började som naturalist men övergick snart nog till symbolismen. Han har utg. bl.a. novellsaml. ”Dämon Kleist” (1895), ”Der Berg see” (1896) och ”Requiem” (1906), skådespelen ”Die Mütter” (1896) och ”Der Weg zum Licht’ (1902) samt romanerna ”Das Mädchen von Lille” (1906), ”Das Kreuz der Wahrheit” (1915), ”Der Mann im Morgendämmer” (1925) och ”Das Heiligenblut” (1928). A.Bd. Hirschfängare (ty. Hirschfänger, eg. hjort-fångare), ett huvudsaki. på 1700-talet mycket Svensk hirschfängare med konung Adolf Fredriks krönta namnchiffer och årtalet 1757. Tillverkad vid Wira bruk. Livrustkammaren. använt, kort jaktsvärd, till utseendet ett mellanting mellan värja och jaktkniv. H. var ofta elegant utstyrd och upptill i baljan försedd med ett bestick, innehållande kniv, gaffel, pryl etc. G.W.F. Hirschholm, slott på Själland, se H ö r s-h o 1 m. Hirschsprung. 1) Harald H., dansk barnläkare (1830—1916), med. d:r 1861 (”Medfödt Tillukning af Spiserör og Tyndtarm”), var en av banbrytarna i Danmark inom barnsjukdomarnas område. H.s vetenskapliga arbeten om matsmältningskanalens medfödda missbildningar, pylorusstenos, megacolon (kallad ”H:s sjukdom”) och idiopatisk utvidgning av matstrupen äro mycket värdefulla. Å.Ch. 2) Heinrich H., den föregåendes bror, konstsamlare och donator (1836—1908). Sin förmögenhet, härflytande från den av fadern grundade tobaksfabriken, började H. vid 1860-talets mitt använda till inköp av samtida dansk konst, särsk. målarkonst. Mot årh:s slut kom samlandet att planmässigt inrikta sig på hela den danska 1800-talskonsten, icke minst den s.k. ”Guldalderkunsten”. 1902 donerades saml. av makarna H. till danska staten. 5 år senare påbörjades en museibyggnad efter H. Storcks ritningar i östre Anlæg i Köpenhamn. Sami., som ordnades av Emil Hannover och som allt framgent skall bibehålla sin av donatorerna givna begränsning och personliga prä gel, levandegör på ett utomordentligt sätt det danska måleriets utveckling under 1800-talet. Katalogen av 1911 upptar c:a 530 oljemålningar, 1,670 akvareller, pasteller och teckningar (däribland skisserna till Skovgaards Vi-borgsmålningar) samt c:a 200 skulpturer. H.G-e. Hirshals el. L i 11 e h e d e n, fiskläge och badort på Jyllands n.v. kust, 15 km. n.n.v. om staden Hjörring; 1,287 inv. (1930). Staten har byggt en stor fiskehamn. H. är räddningssta-tion, fyrplats, tullstation, utgångspunkt för telegrafkablar till England och Norge. Ö. om H. en stor kronoskog, Lilleheden. O.P. Hirssläktet, se H i r s. Hirt, Her m a n n, tysk språkforskare (f. 1865), 1896 prof, i Leipzig, 1912 i Giessen. H. har utvecklat en omfattande verksamhet inom indoeuropeisk språk- och kulturhistoria. Bland hans skrifter märkas ”Der indogermanische Akzent” (1895), ”Der indogermanische Ablaut” (1900), ”Die Indogermanen” (2 bd, 1905—07), ”Etymologie der neuhochdeutschen Sprache” (1909; 2 Aufl. 1921), 'Undogermanische Grammatik” (5 bd, 1921—29), ”Geschichte der deut-schen Sprache” (1919; 2 Aufl. 1925), ”Hand-buch der Urgermanischen” (2 bd, 1931—32). Han har även utg. en ny omarb. uppl av Wei-gands ”Deutsches Wörterbuch” (2 bd, ^1909— 10). E H. Hirth, Georg, tysk skriftställare (1841 — 1916), först verksam som publicist i Leipzig, Berlin och Augsburg, blev 1871 förläggare i München, där han utgav en rad arbeten, särsk. för kännedom av konst och konstindustri, ledde från 1896 tidskr. ”Jugend”, som under några år utövade stort inflytande på smaken (”Jugend-stil”, se d.o.). Som estetiker intog H. en fysiologiskt betonad ståndpunkt (t.ex. ”Aufgaben der Kunstphysiologie”, 1891). E.W. Hirth, Friedrich, tysk sinolog (1845— 1927), från 1870 i kinesiska sjötullverkets tjänst, prof, vid Columbia univ. i New York 1902—17, var en produktiv förf, inom kinesisk historia och språkvetenskap. Bland hans arbeten märkas ”China and the Roman Orient” (1885), ”Sinologische Beiträge zur Geschichte der Türk-Völker” (1900), ”The ancient history of China” (1911) samt en uppl. av Chau Ju kua (1912, jämte W. W. Rockhill). B.K. Hi'rtius, Au lus (död 43 f.Kr.), stod högt i gunst hos Cæsar, vilken han följde bl.a. till Gallien och Egypten, prætor 46. Efter Cæsars död en av Antonius’ motståndare, besegrade han denne vid Bononia och Mutina men stupade i sistn. slag. W.N. Hirtshals, se Hirshals. Hi'rtsiefer [-zifar], Heinrich, preussisk politiker och fackföreningsmän (f. 1876), med. — 39 — — 40 —