HISINGER och ingen jörshedersd:r, urspr. finsmed, 1904— 20 kretsföreståndare, sedan s.å. förbundssekreterare i det katolska, kristliga metallarbetarförbundet, medl. av preussiska lantdagen sedan 1919 (Zentrum), socialminister i O. Brauns ministärer 1921—32, t.f. ministerpresident vid Brauns demission i maj 1932, avsattes jämte övriga regeringsled. samt polispresidiet i juli s.å., då rikskansler v. Papen ställde Preussen under riksregeringens omedelbara ledning. Th. Hirudi'n, ett i blodigelns mundelar förefintligt ämne, sannolikt av albumosnatur, som på obekant sätt förhindrar blodets levring. H. kan extraheras ur krossade blodigelshuvuden med koksaltlösning el. alkohol. Det finnes i handeln i form av bruna skållor. Dessa användas vid fysiologiska experiment, varvid en ringa mängd ant. tillsättes blod el. insprutas direkt i blodbanorna. J.G.A. Hiru'do, se B 1 o d i g e 1. Hirundi'neæ, en fam. tättingar, se Svalor. HirundFnidæ, fam. svalor (se d.o.). Hiru'ndo, släktnamn för hussvalan, se Svalor. Hirzel, schweizisk släkt från Zürich. Hans K a spar H., läkare och filantrop (1725— 1803), stiftade 1761 det fosterländska ”Helve-tische Gesellschaft”. Hans son Hans K a s-par H., läkare och filantrop (1751—1817), införde skyddsympning, förbättrade dövstumvår-den och barnmorskeväsendet i Zürich. Salomon H., bokhandlare och bibliofil (1804—77), grundade 1833 eget förlag i Leipzig. Bernhard H., orientalist (1807—47), övers, till tyska bl.a. ”Qacuntala” (1833) och ”Urva?i” (1838). Ludwig H., litteraturhistoriker (1838 —97), utgav bl.a. en uppl. av ”Der junge Goethe” (3 bd, 1875, ny tillökad uppl. av M. Morris i 6 bd, 1910 ff.). A.Bd. His. 1) Wilhelm H., tysk läkare (1831— 1904), lärjunge av Müller och Virchow, med. d:r 1854, prof, i anatomi och fysiologi i Basel 1857, i Leipzig 1872. H. var en av anatomiens för-grundsmän under senare hälften av förra årh. Hans första arbeten ligga inom histologiens område, hans väsentligaste inom embryologien. Särsk. voro hans studier över hjär- nans utveckling banbrytande. H. grundade jämte Braune 1878 ”Zeitschrift für Anatomie und Entwicklungsgeschichte”. T.H-n. 2) Wilhelm H., den föregåendes son, läkare (f. 1863), 1907 prof, i medicin i Berlin. Särsk. viktiga äro H:s’ undersökningar över hjärtats retledningssystem (se Hjärta); det H i s’s k a knippet i detta har fått namn efter honom. T.H-n. Hisa'r, se Hissar. HisarlFk, se Hissarlik. Hischa'm, namn på flera kalifer. 1) H. i b n A b d a 1-M a 1 i k, umaijadkalif i Damaskus 724—743, se Kalifatet. 2) H. I, son till Abd ar-Rahman I, umaijadkalif i Cordoba 788—796, se Kalifatet. 3) H. II, son till al-Hakam II, umaijadkalif i Cordoba 976—1013, se K a 1 i f a t e t. 4) H. III, son till Abd ar-Rahman IV, den siste umaijadkalifen i Cordoba 1027—31, se K a 1 i f a t e t. G.O-r. Hise, C. R. Van, nordamerikansk geolog, se Van Hise. Hishult, s:n i Höks hd, Hallands län (90,83 kvkm.), och i N. Åsbo hd, Kristianstads län (16,04 kvkm.); 106,87 kvkm., därav 98,97 land; 2,045 inv. (1932; 1,866, resp. 179; 21 inv. pr kvkm.); 18,10 kvkm. åker (1927; 16,85, resp. 1,45; 18,3% av landarealen), 17,73 kvkm. skogsmark (16,39, resp. 1,34). — Pastorat: H. och Fagerhult, Laholms kontrakt. H. hör till Göteborgs stift, Fagerhult till Lunds stift. G.N. Hisingen, ö i Göteborgs och Bohus län mellan Göta älvs mynningsarmar, av vilka den n. kallas Nordre älv, samt mellan Älve- och Älvsborgsfjordarna. Se karta vid Göteborg, sp. 169. Till arealen Sveriges fjärde ö, 195 kvkm. H. når i n. delen 118,4 m.ö.h. Berggrunden utgöres av gnejs, som genomsättes av den c:a 100 m. breda, i v.n.v.—ö.s.ö. riktning gående Tuvediabasgången. Genom H. går i n.-s. riktning en betydande sprickdal, Kville-bäcksdalen. I stora delar, särsk. i s.v. och i n., går berggrunden i dagen. De viktigaste jordarterna äro marin lera och sand jämte mindre områden av morängrus och isälvsgrus. S. delen av H. hör till Göteborg; Tuve s:n bildar Ö. Hisings hd och resten V. Hisings hd. G.N. Hisinger, urspr. från ön Hisingen stammande ätt, adlad 1770 med nedannämnde H.l). Ätten, som i Sverige utslocknade 1852, immatrikule-rades i Finland 1818, och en gren blev fri-herrlig 1819 (1883). En 1906 adopterad gren bär namnet H.-J ägerskiöld. — Litt.: F. L. Hisinger, ”Historik över friherrliga ätten H.” (1925). C. 1) J o h a n H., bergsman, bruksägare (1727 —90), 1749 notarie i Bergskollegium. Genom resor och studier förvärvade H. stora kunskaper i bergshanteringen. 1756 flyttade han till Finland för att förvalta sina fäderneärvda — 41 — — 42 —