HISSARLIK ss. mat-, bok- el. brev-h., sakna ofta drivmaski-neri. Linan går då över linskivan direkt till motvikten. Större hissar konstruerades tidigare för ång- el. hydraulisk drift men äro numera i regel elektriskt drivna. — Den vanliga anordningen av en person-h. framgår av fig. H.-maskineriet är uppställt ant. på vinden el. i källaren och består av en elektrisk drivmotor, direkt kopplad till en skruvväxel. Denna överför i sin tur rörelsen till en trumma, på vilken h.-linan av- och pålindas. Genom skruvväxeln omsättes motorns höga varvantal till låg hastighet och stort vridmoment hos lintrumman. Kopplingen mellan motorn och skruvväxeln är utformad till en bromsskiva, på vilken en elektromagnetbroms verkar. Medelst denna bromsas maskineriet, och korgen stoppas i exakt läge vid resp, stannplan. Personhissar i bostadshus manövreras av den åkande själv medelst tryckknappar. Sålunda finnes inuti h.-korgen ett tryckknappregister med en tryckknapp för varje stannplan och en stoppknapp för att var som helst kunna stanna h. Utanför h.-schaktet finnas dessutom vid varje stannplan två tryckknappar, en för att kalla h. till planet och en för att efter användning återsända den till stationsplanet. Genom tryckning på knappen till önskat våningsplan inkopplas motorn och lättas bromsen. Stoppning av motorn och ansättning av bromsen sker däremot automatiskt, då h. kommit till det plan, knappen angiver. Hissar i stora varu-el. bostadshus manövreras ofta medelst häv-stångspådrag av särsk. konduktör. — H.-has-tigheten väljes med hänsyn till antalet våningar, trafikintensiteten och lastens storlek. I bostadshus upp till 7 å 8 vån. väljes sällan högre hastighet än 0,5 m/sek., i 9- å 15-vån:shus ända till 1 m/sek. Stora varuhissar ha en hastighet av 0,3 å 0,4 m/sek. Gruv-h. gå betydligt fortare, 5 å 6 m/sek. vid personbefordran och 15 å 30 m. vid uppfordring av malm och kol. — För person-h. skola alltid vissa säkerhetsanordningar finnas. Varje schaktdörr förses med lås, så anordnad, att öppnande av dörr kan ske endast då h.-korgen befinner sig mitt för resp. dörr.. Detta åstadkommes vid h. med tryckknappmanövrering genom att låsmekanismen förreglas medelst en av korgen påverkad spärr. Vid konduktör-h. anordnas dörrlåsen så, att den är åtkomlig endast inifrån h.-korgen. Varje dörrlås är vidare försett med en kontakt, som påverkas av låskolven och förhindrar, att h.-korgen kan sättas i rörelse, om ej alla schaktdörrarna äro stängda. — Till skydd mot olycksfall genom h.-korgens stört-ning finnes under densamma en fånganordning, vilken är förbunden med en över h.-schaktet — 45 — uppställd hastighetsregulator. Om bärlinorna brista el. korgens hastighet på nedgående av annan orsak väsentligt överskrider den för h. normala, bringas fånganordningen av hastig-hetsregulatorn i funktion och fastlåser h.-korgen vid gejderna, varvid samtidigt maskineriet stoppas. För små och långsamt gående h. användes fånganordning med kilar, för större och mera snabbgående h. användes s.k. friktions-fånganordningar (jfr Fallbroms). Dessa äro utförda med två par som tänger utformade klämbackar, vilka med stor kraft gripa tag omkr. vardera gejdern. v.S. Hissa, medelst talja, göling el. annat hisstyg lyfta ett föremål i höjden. Motsatsen till h. är fira el. fira ned. Kan ett föremål icke av sin egen tyngd sänkas (firas), halas det ned. H.S-k. Hissa'r, H i s a r, landskap i sovjetrepubliken Tadjikistan, vid gränsen mot Afganistan, mellan Amu-darja och H.-bergen. Bebyggelsen är samlad i H.-dalen; i en sidodal staden H. med 10,000 inv. Längre åt ö. ligger Tadjikistans huvudstad, Stalinabad (förr Duchambe). O.P. Hissarli'k (turk., borg, jfr. grek. Palæo-kastro), vanligt namn på ruinorter i Mindre Asien, främst på den kulle vid Skamander-flodens dalgång, där H. Schliemann och W. Dörpfeld m.fl. grävt fram det homeriska Troja; i hellenistisk-romersk tid upptogs platsen av staden Ilion. Under varandra lågo 9 bebyggelser: underst en neolitisk el. tidig bronsålders-stad; ovanpå den det s.k. Troja II, som Schliemann tolkade som Homeros’ Troja, en starkt befäst borg med råtegelmurar på stensockel och innanför dem megaronhus. De enorma guldfynd (”Priamos’ skatt”, nu i Berlins Museum für Völkerkunde), som gjorts där, bestämma jämte den spec. keramiken denna bebyggelse till 3:e årtusendet f.Kr. Den har gått under i en väldig eldsvåda. På den följa 3 obetydliga anläggningar. Den viktigaste staden är den därpå följande, 6:e, som Dörpfeld visat vara det homeriska Troja. Den har varit betydligt större än den 2:a (20,000 kvm.) och haft starkare befästningsmurar, delvis av regelbundna kvaderblock, som på vissa håll äro bevarade ända till 9 m. höjd. Keramikfynden och övriga föremål datera denna 6:e stad till mykensk tid (se Egeisk kultur), d.v.s. c:a 1500—1000 f.Kr. Då även den förstörts i en våldsam brand, finns anledning sätta dess förödelse i samband med det ”trojanska kriget” (se d.o.), som enl. den antika traditionen ledde till Tröjas fall och ödeläggelse 1184 f.Kr. Den 7:e staden tycks i viss mån ha använt sig av den 6:es byggnadsfundament men utmärker sig i övrigt genom en speciell keramik (s.k. — 46 —