Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hissarlik - Hissbana - Hissinspektion - Hissmofors a.-b. - Hisstyg - Histeridæ - Histiaios - Histidin - Histogenes - Histogram - Histologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISSBANA
buckelvaser), trol. ett tecken på att stadens
forna bebyggare ersatts av andra folkelement.
De båda översta skikten, 8:e och 9:e städerna,
äro det grek, llion, resp, det rom. llium. — Litt.:
H. Schliemann, ”Ilios” (1881), ”Troja” (1884);
W. Dörpfeld m.fl., ”Troja und llion” (2 bd,
1902). N.V.
Hissbana, kortare järnväg, där drivkraften
på gr. av banans skarpa stigning måste föras
till fordonen med lina (kabel), löpande i
ledrullar i spårmitt och kring ett horisontellt hjul
Ur S.T.F.s bildarkiv.
Hissbana vid Åre.
i banans övre ända. H. är vanl. dubbelspårig
(stundom dock 2- el. 3-skenig med mötesspår).
Vid trafikeringen draga nedgående fordon upp
vid linans andra ända fästat fordon, varvid
erforderlig viktsutjämning sker med
vattenballast el. kraftmaskin (elektrisk motor el.
ångmaskin). Bromsreglering verkställes vid övre
ändstationen. Säkerhetsanordning för ev.
linbrott utgöres vanl. av kuggstång i spårmitt,
vari kugghjul, anbragt å fordonets
löphjuls-axel, ingriper. H. äro utförda för stigningar
intill 62 °/o. Schweiz har ett stort antal h.
för turisttrafik, Sverige endast en, vid Åre
(jfr Bergbana). E.R.S.
Hissinspektion [-Jo’n], tillsyn över
hissanläggningars utförande och periodiska
besiktning till förekommande av olycksfall. I
Sverige utövas h. i allm. genom hissinspektörer,
utsedda av städernas byggnadsnämnd, i
Stockholm utsedda av överståthållarämbetet. Hissar
i fabriker och gruvor stå under
yrkesinspektionens överinseende. v.S.
Hissmofors a.-b., grundat 1894, driver
sulfitfabrik, sågverk och elektrisk kraftstation vid
Hissmoforsen (Indalsälven) i Rödöns s:n,
Jämtlands län. Tillverkningen uppgick 1930 till c:a
18,000 ton sulfitcellulosa och 2,800 standards
trävaror, arbetarantalet till nära 300.
Omslut
ning 31/i2 1930 8,i mill. kr., därav aktiekapital
2,9 mill. Lth.
Hisstyg, mekanisk inrättning för lyftning av
tyngder, se Block.
Histe’ridæ, en till serien Clavico’rnia
hörande fam. av mindre skalbaggar, utmärkta genom
en i allm. kort och brett oval och något
ned-plattad, glänsande, liksom lackerad, och vanl.
enfärgad, svart kropp, med mycket hård och
fast hud. Antenner korta, brutna, med långt
skaft och rund, 3-ledad klubba. Täckvingar
slutande tätt till kroppen och i spetsen tvärt
avstötta, lämnande de sista segmenten
obe-täckta. Frambenens tibier breda, plattryckta
och i utkanten tandade (grävfötter). Då djuren
oroas, kunna de draga in antenner och ben och
”låtsa sig döda”. De leva, liksom deras larver,
i allm. i spillning och i döda djur, några hos
myror el. under trädbark. I Sverige förekomma
o. 50 arter, de flesta tillhörande släktena
Hister och Sapri’nus. S.Bgtn.
Histiaios [-ai’-], tyrann i Miletos under
Da-reios c:a 500 f.Kr., bevakade Donaubron under
Dareios’ skytiska fälttåg men råkade sedan i
onåd, kallades till perserhovet i Susa och
förmådde därifrån sin svärfader Aristagoras i
Miletos att börja det joniska upproret, som
inledde perserkrigen. Efter äventyrliga
politiska ränkspel togs H. till fånga av
perserna och avrättades 493. N.V.
Histidi’n, imidazolylalanin,
,NH—CH
HG
— C ■ CH2 • CH(NH2) • COOH,
aminosyra med starkt basiska egenskaper, som
i största mängd erhållits från hemoglobin.
Genom kolsyreavklyvning av h:s karboxylgrupp
erhålles det starkt giftiga imidazolylamin el. h.
Wk.
Histogene’s, läran om vävnadernas
utveckling och differentiering. Jfr Histologi.
Histogra’m, se Grafiskframsällning.
Histologi’ (till grek. histo’s, vävnad, och logos,
lära), vävnadslära, den vetenskap, som hand
lar om den mikroskopiska byggnaden av
vävnader och organ, av vilka organismerna äro
uppbyggda. H. har utvecklat sig ur den
mikroskopiska anatomien och är att anse som en
del av denna. Det är tydligt, att uppkomsten och
utvecklingen av dessa vetenskaper äro intimt
förbundna med uppfinningen av mikroskopet
(se d.o.) och dettas vidare förbättring. De först
använda s.k. mikroskopen voro enklare linser
och synnerligen primitiva, men redan vid
mitten av 1600-talet hade sådana förbättringar
gjorts, att de kunde användas för
vetenskapliga undersökningar. Ss. grundläggare av den
mikroskopiska anatomien böra nämnas
engels
— 47 —
— 48 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
