HITOMARO område, kom som 13-åring efter föräldrarnas död till Wien i avsikt att utbilda sig till arkitekt På gr. av bristande skolunderbyggnad måste han slå dessa planer ur hågen, beslöt i stället att söka bli byggmästare och arbetade i 5 år som byggnadsarbetare. Under denna period använde han fritiden till självstudier i politiska och sociala frågor, vilka för honom ställts i för grunden genom umgänget med kamraterna på arbetsplatserna. Han kunde icke godtaga vare sig de socialistiska lärorna el. de fackförenings-doktriner, som dessa omfattade. Hans ursprung var småborgerligt (fadern tulltjänsteman), och från föräldrahemmet hade han ärvt en nationell, närmast stortysk uppfattning. Under sin tid i Wien kom H. i beröring med Georg v. Schönerers och Karl Luegers läror. Den förres alltyska och antisemitiska, den se-nares sociala och antisemitiska patos gjorde starkt intryck på honom. I själva verket torde i dessa stycken den tyska nationalsocialismen kunna betecknas som syntesen ur deras politiska uppfattningar och verksamhet. — Från 1909 etablerade sig H. som i huvudsak akvarel-list och dekoratör, 1912 flyttade han till München. Vid världskrigets utbrott ingick han som frivillig vid ett bajerskt inf.-reg., sårades i Sommeslaget 1916 samt i Ypernslaget 1918 (gasförgiftning); användes vid reg. efter krigets slut i vissa uppdrag, som skaffade honom kontakt med de politiska rörelserna under denna upprörda tid. 1919 blev han medl. av tyska arbetarpartiet, närmast en politisk diskussionsklubb med ett fåtal medl., och inom denna krets tog H. ledningen samt ledde rörelsen till antagandet av det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiets program 24/2 1920. Jämte general E. Ludendorff, Ernst Rohm o.a. sökte han i nov. 1923 inleda en revolution mot republiken, men kuppen (”Hitlerkuppen”) misslyckades, och H. dömdes till fängelse. Straffet avtjänade han i Landsberg och skrev under denna tid sin och partiets historia. Under hans bortovaro hade hans parti sökt anknytning med vissa närbesläktade rörelser i Nordtyskland, Deutsch-völkische Freiheitsbewegung, som leddes av v. Graefe (se denne). H:s första åtgärd efter frigivningen var dock att reorganisera sitt gamla parti. Programmet konfirmerades åter i maj 1926. H. fort satte därefter med kraft agitationen, vilken vid valen maj 1928 gav 12, vid valen sept. 1930 107 mandat i riksdagen. — H:s agitatoriska talang är utomordentligt stor och torde kunna härledas ur hans konstnärliga. Hans ledaregenskaper äro likaledes framträdande. Inom partiet är han diktator, ss. sådan även chef, Oberster S. A.-Führer (Osaf), för ”stormavdelningarna”, partiets halvmilitära del av organisationen. H. lät först 1932 göra sig till tysk medborgare (beskickningsråd vid Braun-schweigs legation i Berlin) i samband med sitt uppställande som presidentkandidat. Valet utföll ej till hans förmån, men genom de därefter följ, valen till Preussens lantdag (april 1932), varvid det nationalsocialistiska partiet vann stora framgångar, erhöll H. stort inflytande i tysk politik i sin egenskap av ledare för det nationalsocialistiska partiet. I aug. 1932, efter riksdagsvalen i juli, vilka ökade partiets mandatsiffra till 230, var H. erbjuden v. rikskanslerposten i regeringen v. Papen men nekade och begärde hela makten, vilket Hindenburg dock ej gick med på. — Litt.: A. H., ”Mein Kampf” (3 Aufl. 1930). Om H:s person finnas i samband med diskussion om den nationalsocialistiska rörelsen uppgifter hos bl.a. J. v. Leers, ”A. H.” (1932), Th. Heuss, ”H:s Weg” (s.å.; sv. övers. ”Vad vill H.?”, s.å.), E. Arrhén, ”H. Tysk nationalism och nationalsocialism” (s.å.). Arrh. Hitomaro, eg. K a k i n o m o t o H., japansk skald (o. 700 e.Kr.), var en av de främsta skaparna av den tidiga japanska lyriken, sådan den föreligger samlad i Manyoshu. B.K Hitopade\a (sanskr., ”nyttig undervisning”), en av en viss Narayana c:a 900—1200 å 1300 verkställd bearbetning i 4 böcker av den indiska fabel- och berättelsesamlingen Panca-tantra (se d.o.). H. innehåller till en mindre del även från annat håll hämtat, ej närmare bestämbart material. Den åtnjuter stor popularitet i Indien och torde höra till den indiska litteraturens i Europa mest kända alster. Uppl. av W. v. Schlegel & Chr. Lassen (2 bd, 1829— 31), P. Peterson (1887); tysk övers, av A. Fritze (1888) och J. Hertel (1894). C.F. Hitra, hd i Sör-Tröndelag fylke, Norge, omfattar n. mellersta delen av ön H. el. Hit e-r e n (Norges största ö s. om Lofoten; 565 kvkm.; 3,015 inv.) jämte ett flertal mindre öar n. om denna; 217,76 kvkm.; 1,509 inv. (1930). På H. finnes ett rikt kronhjortsbestånd. S Hittebarn, av föräldrar övergivna och utsatta, sedermera av andra funna, nyfödda barn. Enl. k.f. s/i2 1913 ang. kyrkoböcker skall h., därest kännedom om modern el. hennes kyrko-skrivningsort ej kan vinnas, kyrkoskrivas i — 59 — — 60 —