Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitler, Adolf - Hitomaro (Kakinomoto) - Hitopadeça - Hitra - Hittebarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HITOMARO
område, kom som 13-åring efter föräldrarnas
död till Wien i avsikt att utbilda sig till arkitekt
På gr. av bristande
skolunderbyggnad
måste han slå dessa
planer ur hågen,
beslöt i stället att söka
bli byggmästare och
arbetade i 5 år som
byggnadsarbetare.
Under denna period
använde han fritiden
till självstudier i
politiska och sociala
frågor, vilka för
honom ställts i
för
grunden genom umgänget med kamraterna på
arbetsplatserna. Han kunde icke godtaga vare
sig de socialistiska lärorna el. de
fackförenings-doktriner, som dessa omfattade. Hans
ursprung var småborgerligt (fadern
tulltjänsteman), och från föräldrahemmet hade han ärvt
en nationell, närmast stortysk uppfattning.
Under sin tid i Wien kom H. i beröring med
Georg v. Schönerers och Karl Luegers läror.
Den förres alltyska och antisemitiska, den
se-nares sociala och antisemitiska patos gjorde
starkt intryck på honom. I själva verket torde
i dessa stycken den tyska nationalsocialismen
kunna betecknas som syntesen ur deras
politiska uppfattningar och verksamhet. — Från
1909 etablerade sig H. som i huvudsak
akvarel-list och dekoratör, 1912 flyttade han till
München. Vid världskrigets utbrott ingick han som
frivillig vid ett bajerskt inf.-reg., sårades i
Sommeslaget 1916 samt i Ypernslaget 1918
(gasförgiftning); användes vid reg. efter krigets
slut i vissa uppdrag, som skaffade honom
kontakt med de politiska rörelserna under denna
upprörda tid. 1919 blev han medl. av tyska
arbetarpartiet, närmast en politisk
diskussionsklubb med ett fåtal medl., och inom denna
krets tog H. ledningen samt ledde rörelsen till
antagandet av det tyska nationalsocialistiska
arbetarpartiets program 24/2 1920. Jämte
general E. Ludendorff, Ernst Rohm o.a. sökte
han i nov. 1923 inleda en revolution mot
republiken, men kuppen (”Hitlerkuppen”)
misslyckades, och H. dömdes till fängelse. Straffet
avtjänade han i Landsberg och skrev under
denna tid sin och partiets historia. Under
hans bortovaro hade hans parti sökt
anknytning med vissa närbesläktade rörelser i
Nordtyskland, Deutsch-völkische Freiheitsbewegung,
som leddes av v. Graefe (se denne). H:s första
åtgärd efter frigivningen var dock att
reorganisera sitt gamla parti. Programmet
konfirmerades åter i maj 1926. H.
fort
satte därefter med kraft agitationen, vilken
vid valen maj 1928 gav 12, vid valen sept. 1930
107 mandat i riksdagen. — H:s agitatoriska
talang är utomordentligt stor och torde kunna
härledas ur hans konstnärliga. Hans
ledaregenskaper äro likaledes framträdande. Inom
partiet är han diktator, ss. sådan även chef,
Oberster S. A.-Führer (Osaf), för
”stormavdelningarna”, partiets halvmilitära del av
organisationen. H. lät först 1932 göra sig till tysk
medborgare (beskickningsråd vid
Braun-schweigs legation i Berlin) i samband med sitt
uppställande som presidentkandidat. Valet
utföll ej till hans förmån, men genom de
därefter följ, valen till Preussens lantdag (april
1932), varvid det nationalsocialistiska partiet
vann stora framgångar, erhöll H. stort
inflytande i tysk politik i sin egenskap av ledare
för det nationalsocialistiska partiet. I aug.
1932, efter riksdagsvalen i juli, vilka ökade
partiets mandatsiffra till 230, var H. erbjuden
v. rikskanslerposten i regeringen v. Papen men
nekade och begärde hela makten, vilket
Hindenburg dock ej gick med på. — Litt.: A. H.,
”Mein Kampf” (3 Aufl. 1930). Om H:s person
finnas i samband med diskussion om den
nationalsocialistiska rörelsen uppgifter hos bl.a.
J. v. Leers, ”A. H.” (1932), Th. Heuss, ”H:s
Weg” (s.å.; sv. övers. ”Vad vill H.?”, s.å.),
E. Arrhén, ”H. Tysk nationalism och
nationalsocialism” (s.å.). Arrh.
Hitomaro, eg. K a k i n o m o t o H., japansk
skald (o. 700 e.Kr.), var en av de främsta
skaparna av den tidiga japanska lyriken, sådan
den föreligger samlad i Manyoshu. B.K
Hitopade\a (sanskr., ”nyttig undervisning”),
en av en viss Narayana c:a 900—1200 å 1300
verkställd bearbetning i 4 böcker av den
indiska fabel- och berättelsesamlingen
Panca-tantra (se d.o.). H. innehåller till en mindre
del även från annat håll hämtat, ej närmare
bestämbart material. Den åtnjuter stor
popularitet i Indien och torde höra till den indiska
litteraturens i Europa mest kända alster. Uppl.
av W. v. Schlegel & Chr. Lassen (2 bd, 1829—
31), P. Peterson (1887); tysk övers, av A. Fritze
(1888) och J. Hertel (1894). C.F.
Hitra, hd i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
omfattar n. mellersta delen av ön H. el. Hit
e-r e n (Norges största ö s. om Lofoten; 565
kvkm.; 3,015 inv.) jämte ett flertal mindre öar
n. om denna; 217,76 kvkm.; 1,509 inv. (1930).
På H. finnes ett rikt kronhjortsbestånd. S
Hittebarn, av föräldrar övergivna och
utsatta, sedermera av andra funna, nyfödda barn.
Enl. k.f. s/i2 1913 ang. kyrkoböcker skall h.,
därest kännedom om modern el. hennes
kyrko-skrivningsort ej kan vinnas, kyrkoskrivas i
— 59 —
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
