HJORTSBERG Hjorter, Olof Petrus, astronom (1696— 1750), efter många års ekonomiskt betryck astronom hos greve A. G. Oxenstierna på Tidö 1732, docent och slutl. (1746) astronomie observatör i Uppsala. Bland H:s skrifter märkas polhöjdsbestämningar för flera orter i Sverige och astronomiska observationer, publicerade i Vetenskapsakad:s och Vetenskapssocietetens i Uppsala handlingar, vidare astronomiska och nautiska kalendrar samt almanackor (1734— 50). W.AT. Hjorth, Johan Hjalmar, språkman (f. 1852), fil. lic. i Uppsala 1885, adjunkt vid Kungsholmens realskola 1902—19, har förf, flera i stort antal uppl. utg. läroböcker i tyska språket. W.A7. Hjorth, Berndt August, industriman (f. so/5 1862), f. i Äbo, Finland, urspr. verkstadsarbetare i Stockholm, blev 1899 direktör för A.-b. B. A. Hjorth & co. Som chef för denna firma och det närstående A.-b. Primus (se d.o.) har H. en väsentlig andel i fotogenköksindu-striens utveckling till en världsindustri. H. har intagit en ledande ställning i Sveriges allmänna exportförening. T.E-r. Hjorth, Ragnar, arkitekt, ämbetsman (f. 2/s 1887), utexaminerades från Tekn. högsk. 1910, studerade därefter vid Konsthögsk., blev 1917 arkitekt i Byggnadsstyrelsen och 1923 byggnadsråd. H., som även tjänstgjort ss. lärare vid Konsthögsk. 1917— 21 och sedan 1927 är slottsarkitekt vid Haga, har utfört ritningar till bl.a. Idun-hallen och djurhuset å Skansen, Nobelstif telsens hus i Stockholm, Halmstads museum samt ett antal enskilda byggnader, varjämte han vunnit pris i ett flertal arkitekttävlingar. G.W.W. Hjorthage, se Djurgård. Hjorthagen, stadsdel inom Engelbrekts församling i Stockholm vid Lilla Värtan och Lidingöbron. I H. märkas Stockholms gasverk (färdigt 1893) och elektricitetsverk (färdigt 1903). G. N. Hjorth & co., A.-b. B. A., se B. A. H j o r t h och Primus. Hjorthornsgelé [-fe-], Gelati'na cornus cervi, ett gammalt apotekspreparat, som bereddes genom utkokning av raspat hjorthorn, så att en limlösning bildades, varefter denna silades samt försattes med socker, citron och renskt vin. H. ansågs ss. ett för sjuka och konvalescenter lättsmält, närande och stärkande medel. J.H. Hjorthornsolja, o'leum anima'le fæ'tidum, ss. råprodukt svart benolja, ss. renad Dippels olja (se d.o.), framställdes förr genom torrdestillation av hjorthorn, numera av ben, brosk, horn m.m.; svartbrun olja av obehaglig lukt, innehållande ammoniak, pyri din o.a. baser, delvis bundna vid organiska syror och svavelsyra. H. har numera endast användning inom veterinärmedicinen. Wk. Hjorthornssalt är en blandning av ammo niumbikarbonat, ammoniumkarbonat och am moniumkarbamat (se A m m o n i u m s a 11 e r). H. användes förr som beståndsdel i bakpulver, som luktsalt och i fläckvatten. I äldre uppl av Sv. farmakopén upptages h. Lj Hjorthornsspi'rltus, Li'quor cornus cervi, gulaktig, alkalisk vätska med empyreumatisk lukt utgörande en vattenlösning av ammoniumkarbonat, erhållen genom torrdestillation av hjorthorn o.a. animaliska avfallsprodukter, ss. brosk, klövar, hår m.m. H. var upptaget i de 5 första uppl. av Sv. farmakopén och användes fordom till beredande av ”prinsens droppar” (se d.o.). J.H. Hjorthornssvamp, se Calocera. Hjorthund, Skotsk, se Hundar. Hjortron, växtart, se R u b u s. Hjortsberg, Lars, skådespelare (1772—1843). H. var sonson till prosten och skalden J. L. Hiortsberg. Fadern var verkmästare vid Stockholms slott, modern sedermera sångerska vid L. Hjortsberg. Målning av J. G. Sandberg. Privat ägo. — 73 — — 74 —