Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortsberg, Lars - Hjortsberga - Hjortspringkobbel - Hjortsprång, Hjortsvamp - Hjortsvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTSBERGA
Kungl. teatern. H. blev 1778 elev vid Kungl.
teatern, upptogs 1783 i konsertmästare
Mül-lers hem och fick av fru Caroline Müller sin
första utbildning för scenen, ävensom i språk
och musik, anställdes 1786 vid Gustav HI:s
franska teater och blev elev av dess ledare
J. M. B. de Monvel, antogs 1787 till elev vid
Kungl. teaterns deklamationsskola och
samtidigt till skådespelare vid den nyinrättade Sv.
dramatiska teatern (Ristells), var 1788—1834
förste aktör vid de kungl. teatrarna, 1798—1810
ordningsman vid Dramatiska teatern och 1810
—12 och 1816—27 dess styresman. H. blev
1789 bibliotekarie på Haga och lektör hos
Gustav III och följde i denna egenskap
konungen dels i kriget i Finland 1790, dels till
Aachen och Spa 1791, blev 1811 hovsekreterare
och 1836 hovintendent. Han visade tidigt sin
utomordentliga begåvning och intog från
början av 1800-talet obestritt främsta platsen
vid den kungl. talscenen. Hans fält var den
klassiska komedien och den samtida
borgerliga repertoaren, där han med sin djupt
mänskliga humor, sin spelande fantasi, sitt sunda
verklighetssinne och sin suveräna behärskning
av de omsorgsfullt skolade uttrycksmedlen
skapade ett underbart skiftande galleri av
sällsynt levande gestalter, bl.a. Advokaten
Pathe-lin, Mascarille i ”De löjliga preciöserna”,
Orgon i ”Tartuffe”, Harpagon i ”Den girige”.
Omar i ”Mahomet”, Sicinius i ”Virginia”
(Leopold), Figaro i ”Figaros bröllop”, Scheva i
”Juden” (Cumberland), Kapten Puff,
Polykar-pus i ”Kronfogdarna” och Fredrik II i ”De
båda kammarpagerna”. H. var en bildad man,
för sin kvicka tunga, sina fyndiga
tillfällighetsvers och sin oförlikneliga Bellmanssång ytterst
populär i sällskaps- och ordenslivet, för sin
fåfänga och sin spelsjuka ej lika gärna sedd i
kamratkretsen. H:s son Carl H. (1804—57)
debuterade 1826 och var från 1830 anställd vid
Kungl. teatern, där han gjorde en viss lycka i
Hjortsberga kyrka, Blekinge.
det torroliga facket. Om dennes hustru
Fanny H., se W e s t e r d a h 1. G.K-g.
Hjortsberga. 1) S:n i Medelstads hd,
Blekinge län, ö.n.ö. om Ronneby; 69,68 kvkm.,
därav 65,46 land; 1,171 inv. (1932; 18 inv. pr
kvkm.); 11,io kvkm. åker (1927; 17,o°/o av
landarealen), 46,3# kvkm. skogsmark. Egendom:
Johannishus, under vilket större delen av
socknen lyder. — Pastorat: H. och Edestad,
Medelstads kontrakt, Lunds stift. G.N.
2) S:n i Allbo hd, Kronobergs län, v. om
Alvesta; 103,34 kvkm., därav 100,28 land; 1,184
inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 12,19 kvkm. åker
(1927; 12,2 °/o av landarealen), 55,89 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: H. och Kvenneberga,
Allbo kontrakt, Växjö stift. G.N.
Hjortspringkobbel, liten mosse på n. delen
av Als, Danmark. Vid torvtäkt anträffades här
på 1880-talet ett flertal fornsaker av trä och
Rekonstruktion av båtfyndet från Als.
metall. Efter Sönderjyllands återförening med
Danmark anmäldes fyndet till Nationalmuseet,
som anställde undersökning på platsen 1921—
22. Därvid framgrävdes på ett djup av c:a 1 m.
en mängd föremål av trä, järn och brons
ävensom djurben. Av vapen ingingo i fyndet 140
spjut med bevarade skaft och spetsar av järn
el. ben, 8 svärd och ett 50-tal sköldar av trä.
Märkligast voro lämningarna av en
egendomligt konstruerad båt. Fyndet, vars material
nästan helt tillhör La-Tène-kulturen (se d.o.),
torde härröra från 5:e årh. f.Kr. och utgör
det äldsta av de stora mossfynden (se d.o.) i
Danmark. — Litt.: J. Bröndsted,
”Oldtids-baaden fra Als” (i ”Nationalmuseets Bog om
sjældne Fund”, 1925). G.Em.
Hjortsprång, Hjortsvamp, se
Elaphomy-c e s.
Hjortsvin, släktet Babiru’ssa, bildar en särsk.
underfam. bland svindjuren (se d.o.) och
omfattar två arter, av vilka den på Celebes
levande B. alfu’rus, är mest känd. Den når en
längd av l,i m. och en mankhöjd av 80 cm.
Kroppen är hög, huvudet jämförelsevis litet
och den veckiga, smutsgrå huden beklädd med
glesa borst. Särsk. karakteristiska äro de stora
hörntänderna, som hos hannen i överkäken
tränga igenom huden och böja sig
halvmån-formigt bakåt. H. är ett nattdjur, som i små
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
