HJORTSBERGA Kungl. teatern. H. blev 1778 elev vid Kungl. teatern, upptogs 1783 i konsertmästare Mül-lers hem och fick av fru Caroline Müller sin första utbildning för scenen, ävensom i språk och musik, anställdes 1786 vid Gustav HI:s franska teater och blev elev av dess ledare J. M. B. de Monvel, antogs 1787 till elev vid Kungl. teaterns deklamationsskola och samtidigt till skådespelare vid den nyinrättade Sv. dramatiska teatern (Ristells), var 1788—1834 förste aktör vid de kungl. teatrarna, 1798—1810 ordningsman vid Dramatiska teatern och 1810 —12 och 1816—27 dess styresman. H. blev 1789 bibliotekarie på Haga och lektör hos Gustav III och följde i denna egenskap konungen dels i kriget i Finland 1790, dels till Aachen och Spa 1791, blev 1811 hovsekreterare och 1836 hovintendent. Han visade tidigt sin utomordentliga begåvning och intog från början av 1800-talet obestritt främsta platsen vid den kungl. talscenen. Hans fält var den klassiska komedien och den samtida borgerliga repertoaren, där han med sin djupt mänskliga humor, sin spelande fantasi, sitt sunda verklighetssinne och sin suveräna behärskning av de omsorgsfullt skolade uttrycksmedlen skapade ett underbart skiftande galleri av sällsynt levande gestalter, bl.a. Advokaten Pathe-lin, Mascarille i ”De löjliga preciöserna”, Orgon i ”Tartuffe”, Harpagon i ”Den girige”. Omar i ”Mahomet”, Sicinius i ”Virginia” (Leopold), Figaro i ”Figaros bröllop”, Scheva i ”Juden” (Cumberland), Kapten Puff, Polykar-pus i ”Kronfogdarna” och Fredrik II i ”De båda kammarpagerna”. H. var en bildad man, för sin kvicka tunga, sina fyndiga tillfällighetsvers och sin oförlikneliga Bellmanssång ytterst populär i sällskaps- och ordenslivet, för sin fåfänga och sin spelsjuka ej lika gärna sedd i kamratkretsen. H:s son Carl H. (1804—57) debuterade 1826 och var från 1830 anställd vid Kungl. teatern, där han gjorde en viss lycka i Hjortsberga kyrka, Blekinge. det torroliga facket. Om dennes hustru Fanny H., se W e s t e r d a h 1. G.K-g. Hjortsberga. 1) S:n i Medelstads hd, Blekinge län, ö.n.ö. om Ronneby; 69,68 kvkm., därav 65,46 land; 1,171 inv. (1932; 18 inv. pr kvkm.); 11,io kvkm. åker (1927; 17,o°/o av landarealen), 46,3# kvkm. skogsmark. Egendom: Johannishus, under vilket större delen av socknen lyder. — Pastorat: H. och Edestad, Medelstads kontrakt, Lunds stift. G.N. 2) S:n i Allbo hd, Kronobergs län, v. om Alvesta; 103,34 kvkm., därav 100,28 land; 1,184 inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 12,19 kvkm. åker (1927; 12,2 °/o av landarealen), 55,89 kvkm. skogsmark. — Pastorat: H. och Kvenneberga, Allbo kontrakt, Växjö stift. G.N. Hjortspringkobbel, liten mosse på n. delen av Als, Danmark. Vid torvtäkt anträffades här på 1880-talet ett flertal fornsaker av trä och Rekonstruktion av båtfyndet från Als. metall. Efter Sönderjyllands återförening med Danmark anmäldes fyndet till Nationalmuseet, som anställde undersökning på platsen 1921— 22. Därvid framgrävdes på ett djup av c:a 1 m. en mängd föremål av trä, järn och brons ävensom djurben. Av vapen ingingo i fyndet 140 spjut med bevarade skaft och spetsar av järn el. ben, 8 svärd och ett 50-tal sköldar av trä. Märkligast voro lämningarna av en egendomligt konstruerad båt. Fyndet, vars material nästan helt tillhör La-Tène-kulturen (se d.o.), torde härröra från 5:e årh. f.Kr. och utgör det äldsta av de stora mossfynden (se d.o.) i Danmark. — Litt.: J. Bröndsted, ”Oldtids-baaden fra Als” (i ”Nationalmuseets Bog om sjældne Fund”, 1925). G.Em. Hjortsprång, Hjortsvamp, se Elaphomy-c e s. Hjortsvin, släktet Babiru'ssa, bildar en särsk. underfam. bland svindjuren (se d.o.) och omfattar två arter, av vilka den på Celebes levande B. alfu'rus, är mest känd. Den når en längd av l,i m. och en mankhöjd av 80 cm. Kroppen är hög, huvudet jämförelsevis litet och den veckiga, smutsgrå huden beklädd med glesa borst. Särsk. karakteristiska äro de stora hörntänderna, som hos hannen i överkäken tränga igenom huden och böja sig halvmån-formigt bakåt. H. är ett nattdjur, som i små — 75 — — 76 —