Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortö, Knud - Hjo—Stenstorps järnväg - Hjul - Hjularöd - Hjulbas - Hjulbenthet - Hjulbredd - Hjulbälte - Hjulbössa - Hjuldjur, virveldjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJO-STENSTORPS JÄRNVÄG
verklighetssinne, mellan manligt och
kvinnligt gemyt, mellan själslivets medvetna och
omedvetna element. H:s förnämsta arbeten
äro ”To Verdener” (1905), ”Hans
Raa-skov” (1906), ”Grön Ungdom og graa Sjæle”
(1911), ”Foraarsskyer” (1912), ”Tvelys” (1917),
”Spotske Jomfruer” (1918), ”Faust” (1921),
”Hans Heilums Nat” (1924). Om hans intresse
för språkliga frågor vittna ”Fra Ordenes
Samfund” (1918) och ”Sprogets Luner” (1927). —
Litt.: O. Friis & F. Johansen, ”K. H.” (1924).
P.R-w.
Hjo—Stenstorps järnväg med linjen
Svens-b r o—T i d a h o l m äges av
H.-S.-järnvägs-a.-b.; 0,88i m. spårvidd; längd resp. 39 och 15
km. Svensbro är föreningsstation för de bägge
linjerna och Stenstorp föreningsstation med
V. stambanan. Fr.E.
Hjul, massiv el. genombruten cirkulär skiva,
vridbar kring en mot densamma vinkelrät axél.
H. användes till utjämning av rotationsrörelse,
sväng-h., till kraftöverföring, ss. kugg-h.,
remskivor, friktions-h. (se d.o.), och till fordon.
I sistn. användning gå h. ant. fritt på en fast
axel el. äro fastsatta på axeln, som då roterar
i lager. Ex. på förra slaget är vanliga vagns-h.
och fram-h. på en bil, på senare slaget
järn-vägs-h. och bak-h. på en bil. Ett vagns-h.
består av en centrumdel, hjulnav, som är
förenat med hjulringen medelst ekrar.
Na-vet göres av järn el. trä, i senare fallet
förstärkt med påkrympta järnringar och försatt
med en inpressad gjutjärnbussning,
hjulbössa. I en del fall inbyggas rull- el.
kullager i navet. Vanligt trä-h. har h.-ringen
sammansatt av flera delar, h j u 11 ö t a r, och är
försett med en påkrympt hjulskena av
järn. Om automobil-h. se A u t o m o b i 1, sp.
864. Jfr Fä Ig. v.S.
H. använt på fordon, ss. vagn och skott
kärra, är en uppfinning, som tillhör
Gamla världens högre kulturer. Naturfolken ha ej
känt det och i allm. heller icke tillägnat sig
det. I Amerika var h. okänt före kontinentens
upptäckt och upptogs icke av indianerna efter
spanjorernas erövring, vilket emellertid också
kan ha berott därpå, att de senare i Nya
världen icke använde av hästar dragna fordon.
Hästen övertogs däremot av åtskilliga
indianska kulturer. Medan h. i Gamla världen ofta
tjänat som sol- och månsymbol, kom
symbolen hos indianerna att utgöras av t.ex. ett
rundat föremål, som kunde rulla, en dödskalle
el. dyl. Ej heller krukmakare-h. el.
drejski-van är en primitiv uppfinning (se K e r a m i k).
G.B-r.
Hjularöd, gods i Harlösa s:n, Malmöhus län,
19 km. s.o. om Eslöv; areal 452,5 har;
taxe
ringsvärde 491,200 kr. Slottet byggdes 1894—
97 i tegel i medeltida borgstil med mittorn. H.
är känt sedan 1300-talet. 1720—1805 tillhörde
H. ätten v. Dellwig; 1823—1916 ätten Toll.
Nuv. ägare är godsägare A. Bergengren. Th.P.
Hjulbas, avståndet mellan fram- och
bakaxel på ett fordon. Ju kortare h. är, desto
lättare kan fordonet svänga i kurvor; ju längre
h. är, desto mindre förmedlas vägbanans
ojämnheter till mitten av fordonet. v.S.
Hjulbenthet, genu varum, deformitet av
benen, så att knäna stå abnormt långt från
varandra. De böjningar, som orsaka
deformi-teten, sitta i allm. ej i själva knäleden utan på
nedre delen av lår- el. övre delen av skenbenen
och uppkomma under de första levnadsåren
på gr. av rakitis (se d.o.). H. avtager spontant
el. försvinner fullständigt inom de 10 första
levnadsåren. P.M.S.
Hjulbredd, bredd på hjulringar på
arbetsåkdon, vilka brukas på allmän väg; får icke
understiga visst, av länsstyrelsen fastställt mått.
Jfr Hjultryck. v.S.
Hjulbälte användes vid vissa tunga
art.-pjäser för att vid skjutning och transport minska
hjulens nedsjunkning i mjuk mark. H. består
av ett kring hjulet lagt band av plåtskor,
ledande förbundna med varandra och med
plåt-skodda plattor. Hjultrycket fördelas på 2 å 3
plattor, varigenom tryckytan blir mångfaldigt
större (och specifika trycket mindre), än då
hjulet vilar direkt på marken. I Sverige
användas h. dels vid äldre pjäser i stelt
hjul-lavettage, t.ex. 12 cm. kanon m/85, 1915
försedd med h. och svansplatta för möjliggörande
av skjutning utan bäddning (se d.o.), dels vid
nyare pjäser med eldrörsrekyl, t.ex. 21 cm.
hau-bits m/17. Drivbanden (krypkedjorna) på
bandtraktorer ha delvis samma uppgift som h. Jfr
bild av ”Tjocka Bertha” vid Artilleri. R.Sbg.
Hjulbössa, se H j u 1.
Hjuldjur, virveldjur, klass Rotato’ria av
maskarna, äro små, sällan mer än 1—2 mm.
långa former, som utmärkas av en kort, ofta
och då endast med yttre leder försedd kropp,
vars bakre del i regel är utdragen i en smal,
fotlik bildning, försedd med kittkörtlar, som
mynna på 2 i fotens spets sittande utskott, vilka
tjänstgöra som häftorgan. Framändan bär en
som hjulorgan betecknad, än enkel, än flikig
flimmerapparat, med vilken h. simma omkr.
och införa näring till munnen, belägen i
framändan, oftast förskjuten åt buksidan. Svalget
bildar en av flera kitinstycken bestående
tugg-mage, som nästan alltid är i rörelse;
analöppningen ligger dorsalt vid fotens rot och
mynnar i en kloak jämte äggledaren och gången
från de enkla exkretionsorganen, som likna
— 79 —
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
