Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNA
ning. I samma hemisfär, som har den
funktionella ledningen av talet, regleras också den
själsliga verksamhet, som är förknippad med
bruket av föremål. Skador på parietalloben i
denna hemisfär framkalla a p r a x i, d.v.s.
oförmåga att begagna extremiteterna för
nytto-rörelser och att förstå innebörden av
bruksföremål (redskap etc.). Den moderna
afasi-läran har tagit avstånd från den gamla
hjärnlokalisationsläran, som
delade upp talet i olika partialfunktioner,
förlagda till olika centra för hörsel, läsning,
skrift, musik, räkning o.s.v., och ser i stället
i talet ett uttryck för en samverkan emellan
stora områden av hemisfärbarken och anser
bortfallsymtomen vid afasi som defektfenomen
i vår själsliga orientering över huvud. I
allm. kunna hos afasipatienter
intelligensrubbningar av mer el. mindre genomgripande slag
påvisas. Om de fundament för vår
livserfarenhet och begreppsbildning, vilka betinga talet,
bliva förstörda genom skador på den v.
he-misfären, är det uppenbart, ait talet
omöjlig-göres el. störes. Särsk. i h.-barken avlagras
vår livserfarenhets minnesbilder. Mot
”bakgrunden” av dessa minnesbilder bestämmes
ständigt vårt handlingssätt. Det aktuella nuets
reaktionssätt kallas lämpligen ”förgrunden”.
Skador på h. rubba fundamentet för vårt
handlingssätt el. ”bakgrunden”. Den intellektuella
prestationen i en situation innebär ett
övervägande av dess premisser. Prestationen
innebär framförallt, en förmåga att skilja
huvudsak från bisaker. Detta göra vi bättre, ju rikare
”bakgrund” vi ha i vår allmänna orientering
el. lifserfarenhet. Skador på h.-barken leda till
en bristande relation emellan ”förgrund” och
”bakgrund” och äventyra el. upphäva vår
förmåga att gripa det väsentliga i en situation.
Denna defekt är utmärkande för den psykiska
rubbning, som kallas d e m e n s (se d.o.). Olika
grader av demens finnas alltid vid afasi. De
lättare kunna endast med särskilt
ingående undersökningar påvisas. Afasirubbningarna
måste ses från denna synpunkt. Även det
skadade nervsystemet försöker till varje pris att
bevara sin funktionella enhet.
Bortfallssym-tomen äro att uppfatta som de intakta delarnas
sätt att reda sig genom en kompromiss med
defekten. Man får därför icke utan vidare,
ss. de gamla lokalisterna gjorde, förlägga
bort-fallssymtomet till den skadade delen och
uppfatta denna senare som ett ”centrum” för
bort-fallssymtomet.
Vårt reaktionssätt mot yttervärlden tar sig
form av rörelser. En av h:s viktigaste
funktioner är därför regleringen av motiliteten.
Detta sker genom pyramidbanan, som
är den sist tillkomna av h:s nedstigande
ban-system. Den finnes endast hos däggdjuren, ej
hos lägre ryggradsdjur. Dessutom sker detta
genom de extrapyramidala
apparaterna, som äro knutna till corpus striatum,
thalamus, substantia nigra och nucleus ruber.
Här regleras de omedvetna rörelserna, som
äro nödvändiga för kroppshållningen,
automatiska medrörelser i samband med gången el.
ståendet, uppmärksamhets- och affektiva
rörelser (skräck), flyktrörelser etc. Särsk. regleras
de mimiska uttrycksrörelserna härifrån.
Skador på dessa apparater medföra förändring
av musklernas spänningstillstånd el. tonus.
Vanl. inställer sig en allmän styvhet i bål och
extremiteter, rörelserna bli långsamma, den sjuke
utför endast de allra nödvändigaste rörelser,
ansiktsuttrycket stelnar till uttryckslöshet (r
ö-relsearmod). Vi se detta vid paralysis
agitans (se d.o.) el. vid följdtillstånd efter
epidemisk hjärninflammation, en
inflammatorisk hjärnsjukdom, som särsk. angriper dessa
formationer i h.-stammen. De extrapyramidala
apparaterna tömma sina impulser i nucleus
ruber och den förlängda märgen, som innehåller
för regleringen av kroppsbalansen synnerligen
viktiga centra. — I hypothalamus-regionen och
i de nervösa massor, som bilda väggarna i den
3:e ventrikeln i mellan-h., regleras kroppens
vegetativa funktioner:
värmehushållningen, ämnes-, salt- och vattenomsättningen
samt även könsorganens, särsk. deras
hormo-nala, funktioner. Här finnes även ett centrum,
som reglerar sömnen. Denna är en aktiv
funktion, som innebär en omställning av hela
organismen. Skador på detta centrum ant. upphäva
förmågan att sova el. leda till permanent
sömn (se Sömnsjuka). Thalamus opticus
är ett viktigt samlingsbäcken för
känselimpulser, som strömma hit från kroppen,
från syn, hörsel, lukt och smak. Här
regleras i första hand våra reaktioner på dessa
impulser, som äro omedelbart affektivt
betonade, de primära inställnings- el.
uppmärk-samhetsrörelserna likaväl som de affektiva
uttrycken för våra sinnesrörelser
(uttrycksrörel-ser i ansiktet — mimiken — el. i övrigt i
kroppen). — Fyrhögarna ha icke längre samma
betydelse för reaktionerna på synsinnet och
motiliteten som hos lägre djur. Deras
funktion har hos människan övertagits av
h.-hemisfären. — I allm. leder h.-utvecklingen
hos de högre djuren till ett funktionellt
överhandtagande av h:s främre regioner. Så har
h. hos människor en vida större betydelse
för motiliteten än hos djuren.
Lilla hjärnan utvecklar sig i direkt
anslutning till vestibularapparaterna och deras
— 105 —
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
