HJÄRNA ning. I samma hemisfär, som har den funktionella ledningen av talet, regleras också den själsliga verksamhet, som är förknippad med bruket av föremål. Skador på parietalloben i denna hemisfär framkalla a p r a x i, d.v.s. oförmåga att begagna extremiteterna för nytto-rörelser och att förstå innebörden av bruksföremål (redskap etc.). Den moderna afasi-läran har tagit avstånd från den gamla hjärnlokalisationsläran, som delade upp talet i olika partialfunktioner, förlagda till olika centra för hörsel, läsning, skrift, musik, räkning o.s.v., och ser i stället i talet ett uttryck för en samverkan emellan stora områden av hemisfärbarken och anser bortfallsymtomen vid afasi som defektfenomen i vår själsliga orientering över huvud. I allm. kunna hos afasipatienter intelligensrubbningar av mer el. mindre genomgripande slag påvisas. Om de fundament för vår livserfarenhet och begreppsbildning, vilka betinga talet, bliva förstörda genom skador på den v. he-misfären, är det uppenbart, ait talet omöjlig-göres el. störes. Särsk. i h.-barken avlagras vår livserfarenhets minnesbilder. Mot ”bakgrunden” av dessa minnesbilder bestämmes ständigt vårt handlingssätt. Det aktuella nuets reaktionssätt kallas lämpligen ”förgrunden”. Skador på h. rubba fundamentet för vårt handlingssätt el. ”bakgrunden”. Den intellektuella prestationen i en situation innebär ett övervägande av dess premisser. Prestationen innebär framförallt, en förmåga att skilja huvudsak från bisaker. Detta göra vi bättre, ju rikare ”bakgrund” vi ha i vår allmänna orientering el. lifserfarenhet. Skador på h.-barken leda till en bristande relation emellan ”förgrund” och ”bakgrund” och äventyra el. upphäva vår förmåga att gripa det väsentliga i en situation. Denna defekt är utmärkande för den psykiska rubbning, som kallas d e m e n s (se d.o.). Olika grader av demens finnas alltid vid afasi. De lättare kunna endast med särskilt ingående undersökningar påvisas. Afasirubbningarna måste ses från denna synpunkt. Även det skadade nervsystemet försöker till varje pris att bevara sin funktionella enhet. Bortfallssym-tomen äro att uppfatta som de intakta delarnas sätt att reda sig genom en kompromiss med defekten. Man får därför icke utan vidare, ss. de gamla lokalisterna gjorde, förlägga bort-fallssymtomet till den skadade delen och uppfatta denna senare som ett ”centrum” för bort-fallssymtomet. Vårt reaktionssätt mot yttervärlden tar sig form av rörelser. En av h:s viktigaste funktioner är därför regleringen av motiliteten. Detta sker genom pyramidbanan, som är den sist tillkomna av h:s nedstigande ban-system. Den finnes endast hos däggdjuren, ej hos lägre ryggradsdjur. Dessutom sker detta genom de extrapyramidala apparaterna, som äro knutna till corpus striatum, thalamus, substantia nigra och nucleus ruber. Här regleras de omedvetna rörelserna, som äro nödvändiga för kroppshållningen, automatiska medrörelser i samband med gången el. ståendet, uppmärksamhets- och affektiva rörelser (skräck), flyktrörelser etc. Särsk. regleras de mimiska uttrycksrörelserna härifrån. Skador på dessa apparater medföra förändring av musklernas spänningstillstånd el. tonus. Vanl. inställer sig en allmän styvhet i bål och extremiteter, rörelserna bli långsamma, den sjuke utför endast de allra nödvändigaste rörelser, ansiktsuttrycket stelnar till uttryckslöshet (r ö-relsearmod). Vi se detta vid paralysis agitans (se d.o.) el. vid följdtillstånd efter epidemisk hjärninflammation, en inflammatorisk hjärnsjukdom, som särsk. angriper dessa formationer i h.-stammen. De extrapyramidala apparaterna tömma sina impulser i nucleus ruber och den förlängda märgen, som innehåller för regleringen av kroppsbalansen synnerligen viktiga centra. — I hypothalamus-regionen och i de nervösa massor, som bilda väggarna i den 3:e ventrikeln i mellan-h., regleras kroppens vegetativa funktioner: värmehushållningen, ämnes-, salt- och vattenomsättningen samt även könsorganens, särsk. deras hormo-nala, funktioner. Här finnes även ett centrum, som reglerar sömnen. Denna är en aktiv funktion, som innebär en omställning av hela organismen. Skador på detta centrum ant. upphäva förmågan att sova el. leda till permanent sömn (se Sömnsjuka). Thalamus opticus är ett viktigt samlingsbäcken för känselimpulser, som strömma hit från kroppen, från syn, hörsel, lukt och smak. Här regleras i första hand våra reaktioner på dessa impulser, som äro omedelbart affektivt betonade, de primära inställnings- el. uppmärk-samhetsrörelserna likaväl som de affektiva uttrycken för våra sinnesrörelser (uttrycksrörel-ser i ansiktet — mimiken — el. i övrigt i kroppen). — Fyrhögarna ha icke längre samma betydelse för reaktionerna på synsinnet och motiliteten som hos lägre djur. Deras funktion har hos människan övertagits av h.-hemisfären. — I allm. leder h.-utvecklingen hos de högre djuren till ett funktionellt överhandtagande av h:s främre regioner. Så har h. hos människor en vida större betydelse för motiliteten än hos djuren. Lilla hjärnan utvecklar sig i direkt anslutning till vestibularapparaterna och deras — 105 — — 106 —