Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hiärne, 1. Urban - Hjärne, 2. Carl Urban - Hjärne, 3. Christian Henric - Hjärne, 4. Gustaf Adolf - Hjärne, 5. Rudolf - Hjärne, 6. Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNE
utom lyriska dikter den lilla självbiografiska
herderomanen ”Stratonice”; hans vittra
skrifter utgåvos av P. Hanselli 1856. Gift 3 gånger,
hade H. 25 barn, av vilka den sistfödde dog
1805. — Litt.: ”U. H:s självbiografi” (utg. av
H. Schück 1916); B. v. Beskow, ”Minne af
U. H.” (i ”Sv. akad:s handl”, 1856). C.VJ.
2) Carl Urban H., den föregåendes son
(1703—66), kammarherre, är känd som förf,
till en saml. pietistiska psalmer, ”Spena-barnas
innerliga rök-offer” (1742). C.
3) Christian Henric H., den
föregåendes bror, läkare (1709—94), reste 1732 till
London, Paris och Leiden, där han blev med.
kand. 1733, antogs av drottning Ulrika
Eleonora till hovmedikus samt utnämndes till
ar-kiater. H:s namn är mest knutet till
läke-medelsläran, och de kurer och medikamenter,
han använde, väckte på sin tid stort
uppseende. Jfr Hjärnes plåster. Å.Ch.
4) Gustaf Adolf H., friherre (1762),
greve (1770, icke introducerad), den
föregåendes bror, riksråd
(1715—1805), i
militärtjänst från 1731,
överste 1758,
landshövding i Nylands
och Tavastehus län
1760. Pålitlig, men
icke särsk.
framträdande medl. av
hattpartiet, satt H. sedan
1750 i Sekreta
utskottet och blev 1761,
an-tagl. på gr. av
släktförbindelser, vald till
riksråd; enär han icke varit med om
krigs-beslutet, undgick han avsättning 1765. 1768
protesterade han mot den av samtliga hans
kolleger hävdade ståndpunkten, att Adolf
Fredriks tronavsägelse vore i strid med R.F. Mars
1772 avgick han frivilligt ur rådet, återinsattes
av Gustav III i aug. s.å. och satt kvar till
rådets upplösning 1789. H. var kansler för Lunds
univ. 1768—72. Han har efterlämnat en ganska
intressant självbiogr. (otryckt, manuskript i
Riksarkivet). C.
5) Rudolf H., sonsons son till H.2),
publicist (1815—84). Som student i Uppsala deltog
H. på 1840-talet i den skandinavistiska rörelsen
och var med om att redigera dess organ
”Studentbladet”, ägnade sig sedan åt journalistik
och var 1863—69 föreståndare för Norrköpings
lyceum. Bland hans skrifter märkas
studentskildringen ”Alexis” (1859), ”Götiska
förbundet och dess hufvudmän” (1878), ”Teckningar
från Uppsala akad. på 1830- och 1840-taIen”
H879) och brevpublikationen (huvudsaki. ur
Hammarsköldska brevsaml.) ”Dagen före
drabbningen” (1882). A.W-n.
6) Harald Gabriel H., den föregåendes
brorson, historiker (1848—1922), fil. d:r
(primus) 1872, docent i historia s.å., e.o. prof, i
historia 1885, prof. 1889, jur. d:r 1893, teol.
d:r 1912, allt i Uppsala; led av Sv. akad. 1903.
A. Zorn: Harald Hjärne. Norrlands nation,
Uppsala.
H. tillhörde den krets av unga historiker, som
under 1870-talet inledde ett nytt uppsving i
sv. hävdaforskning, och fick bland dem alla
den största betydelsen ss. banbrytare inom nya
forskningsgrenar och nydanare av den akad.
undervisningen. Utan tvivel var han den
lärdaste historiker, som Sverige ägt. Ända sedan
ungdomens studieår förfogade han över en
rik humanistisk bildning, som han alltjämt
utvidgade och fördjupade, och hans
forskare-och undervisningsgärning omspände den
europeiska utvecklingen från antiken fram till våra
dagar och slutl. även de östasiatiska folkens
öden. Men hans produktion kan icke infogas
i det vanliga schemat för en stor historisk
förf.-gärning. För hans läggning var det
omöjligt ,att specialisera sig på något begränsat
område, och hans intresse fångades ständigt av
nya problem i det förflutna, som samtidens
utveckling gjorde aktuella. Hans vetenskapliga
produktion blev därför icke koncentrerad på
— 115 —
— 116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
