Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärne, 6. Harald - Hjärne, 7. Erland - Hjärnes plåster, tvålplåster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNES PLÅSTER
ett el. flera monumentala verk utan föreligger
huvudsaki. i en mångfald smärre bidrag till
den sv. el. allmänna historien, alla vittnande
om omsorgsfull kritisk forskningsmetod och
rika på nya uppslag och synpunkter, åtskilliga
trots ett ringa omfång tillhörande vår
historieskrivnings yppersta arbeten. Hans
ungdomsarbeten — bl.a. gradualavh. ”Om den fornsv.
nämnden enl. Götalagarne” (1872), ”Våra
ståndsriksdagar” (i ”Sv. tidskr.”, 1875) och den
geniala avh. ”Skandinavisk laghistoria” (i ”Sv.
tidskr.”, 1876) — voro ägnade åt den äldre
sv. samhällsförfattningens historia, och redan
här framlade han sin uppfattning av det sv.
lagsamhället ss. grundat på det gemensamma
ansvaret, med konung och folk
samarbetande under lagens herravälde och under
statsplikternas uppfyllande, en grundsyn han
ytterligare utvecklade i de rikt givande
översikterna ”Sveriges statsskick under
reformationstiden” (1893) och ”Sveriges statsskick i
17:e årh.” (1895). Som en huvuduppgift för
sin forskargärning ställde han att klarlägga
de stora och avgörande samhälleliga krafterna,
och därvid stod det för honom i förgrunden
att sätta Sveriges historia in i det universella
sammanhanget. Det sv. stormaktsväldet såg
han förnämligast ur synpunkten av det ansvar
och den uppgift, som ålågo Sverige ss.
protestantismens förkämpe och kulturens förpost
mot österns barbari. Sitt uttryck fick denna
åskådning bl.a. i den populärt hållna skriften
”Gustaf Adolf, protestantismens förkämpe”
(1901; även i tysk uppl. i saml.-verket ”Der
Protestantismus am Ende des 19.
Jahrhun-derts”, 1900—02), men framförallt i de nya
synpunkter, som H. anlade på Karl XII och
hans verk i den eggande uppsatsen ”Karl
XII. En uppgift för sv. häfdaforskning” (i
”Vintergatan”, 1897) och i sitt kanske mest
betydande, tyvärr ej fortsatta arbete ”Karl XII.
Omstörtningen i Östeuropa 1697—1703” (1902)
och som inneburo en epokgörande positiv
omvärdering av Karl XII och hans kamp för den
sv. stormaktens bestånd. Djupgående studier
i Östeuropas, särsk. Polens och Rysslands,
historia, hade redan förut satt frukt i en lång
rad forskningsinlägg — bl.a. ”Öfversigt af
Sveriges ställning till främmande makter vid tiden
för 1772 års statshvälfning” (1884), ”Ryska
konstitutionsprojekt år 1730 efter sv.
förebilder” (i ”Hist. tidskr.”, 1884), ”Från Moskva
till Petersburg. Rysslands omdaning”, 1—2
(1888—89), ”Svensk-ryska förhandlingar 1564
—72” (1897) —, genom vilka han bringat rikt
nytt ljus över Sveriges beröring med dess ö.
grannar. Allmänhistoriska problem behandla
bl.a. arbetena ”Revolutionen och Napoleon”
(1911) och ”Stat och kyrka” (1912). Ss.
universalhistoriker var H. en av samtidens främste,
och ej minst i den rikedom av tidn.- och
tidskr.-uppsatser, broschyrer, högtidsföredrag
m.m., som han delvis sammanfört i saml.
”Blandade spörsmål” (1903), ”Svenskt och
främmande” (1908), ”Ur det förgångna” (1912),
”Finländska frågor” (1920) och några andra,
framstår han som en djupsinnig
historisk-politisk tänkare med förmåga att skänka vida
perspektiv åt stundens stridsfrågor och med
en genomträngande, stundom — ss. i fråga om
det ryska problemet — visionär syn på den
kommande utvecklingsgången. Ss. akademisk
lärare har H. genom sin till självständig
reflexion och egen vetenskaplig produktion
eggande undervisning — från
föreläsningskate-dern, i det av honom skapade historiska
seminariet och i den historiska föreningen i
Uppsala — utövat ett enastående inflytande på
den historiska vetenskapens studium och
befordran i Sverige. Även som politiker utövade
H. vid vissa tillfällen stort inflytande genom
sina inlägg, särsk. rörande rösträtts-,
försvars-och unionsfrågorna, och han deltog även aktivt
i det politiska livet ss. riksdagsman, först i
A.k. (1902—08), sedan i F.k. (1913—18), där
han anslöt sig till det konservativa lägret. Hans
läggning var dock icke den praktiske
riks-dagspolitikerns, och bortsett från hans
uppträdande under unionskrisen 1905, då han först
framlade konturerna för det sv.
handlingsprogrammet, var hans riksdagsmannabana icke
framgångsrik. — H. var en av det sv.
kulturlivets märkesmän, en storvulen personlighet av
mäktig originalitet och genialitet. Hans
historiska uppfattning med sin starkt kritiska
realism bars upp av en ideell livssyn med djupt
etisk och innerst religiös innebörd. Hans
talrika lärjungars beundran och tillgivenhet togo
sig bl.a. uttryck i den festskrift, som
överlämnades till honom på hans 60-årsdag 1908,
”Historiska studier, tillägnade professor H. H.’
med bidrag av 27 förf, och inledd med ett
”Bidrag till en Hjärne-bibliografi” (av A. Grape).
— En samlad uppl. av H:s skrifter är under
utgivning (1932 f f.) • R.H-m.
7) Erland H., den föregåendes son (f.
13/7 1887), fil. lic. 1915, amanuens vid Uppsala
univ.-bibl. 1924, prof, vid Uppsala univ. 1930;
fil. hedersd:r i Uppsala 1932. H., som särsk.
ägnat sig åt studiet av den fornhistoriska
tidens ledungsväsen och de inre förhållandena
under 1700-talets första årtionden, har bl.a.
utg. ”Från vasatiden till frihetstiden” (1929). B.
Hjärnes plåster, tvålplåster, Emplast
rum Hjærne’i, E. sapona’tum, berett av 89
delar blyplåster, 10 delar vit tvål och 1 del vene-
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
