Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnes plåster, tvålplåster - Hjärnes testamente, Hjärnes beska kryddor, Hjärnes livskryddor - Hjärnfeber - Hjärnhemisfär - Hjärnhinneinflammation (hjärnfeber) - Hjärnhinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNES TESTAMENTE
tiansk terpentin, har fordom haft vidsträckt
medicinsk användning och är ännu ett i
folkmedicinen värderat medel mot gikt och
reumatism. Namnet efter arkiatern C. H. Hjärne.
J.H.
Hjärnes testamente, Hjärnes beska
kryddor, Hjärnes livskryddor,
Spe’-cies ama’ræ Hjærne’i, en kryddblandning
bestående av saffran, lärksvamp, zedoariarot,
rabarberrot, myrra, gentianarot, aloe och teriak,
användes, lagt på brännvin el. konjak, i
folkmedicinen som medel mot gallsten och ansågs
fordom som ett verkligt livselixir. Namnet
efter Urban Hiärne. Hjärnes beska e 1 i
x-i r, H.t:s droppar, ElixVr ama’rum
Hjær-ne’i, är ett med sprit berett utdrag på
förutnämnda kryddblandning. J.H.
Hjärnfeber, se
Hjärnhinneinflammation; Epidemisk h., se Epidemisk
hjärnhinneinflammation.
Hjärnhemisfä’r benämnas sidodelarna av
stora och lilla hjärnan. Se Hjärna.
Hjärnhinneinflammation (hjärnfeber),
inflammatoriska processer i centrala
nervsystemets mjuka hinnor. I de springformiga rum,
som dessa bilda runt hjärnan och ryggmärgen,
spridas med lätthet genom
cerebrospinal-vätskan (se d.o.) bakterier, som intränga hit
längs med hinnorna. Vid yttre skador, i sht
vid brott på skallen, skott, stickskador etc.,
inkomma lätt sårbakterier i hinnrummen och
vålla h. Den epidemiska h. (se d.o.) är en
smittosam form. Vanlig orsak är syfilis och
tuberkulos. Om en tuberkulos härd (körtel)
bryter in i en blodåder, spridas
tuberkelbacil-lerna i hela kroppen och även till
hjärnhin-norna. Här utveckla sig då små tuberkulösa
knottror, särsk. kring hjärnans undre partier
(tuberkulos h.). H. åstadkommer genom
retning av hinnorna en stegrad avsöndring av
cerebrospinalvätska. Detta föranleder ökat
hjärntryck, ger allmänsymtom, feber,
huvudvärk, illamående, kräkningar, smärtor i
kroppen, överkänslighet för ljud och ljus etc.,
om-töckningstillstånd, avmagring, förstoppning.
Vanligt fenomen är nackstyvhet, varvid
huvudet dragés bakåt och endast med smärta
kan böjas framåt, beroende på retning av
halsmuskulaturens nerver. Småningom utvecklar
sig förlamning av särsk. hjärnnerverna
(dubbelseende, blindhet, se Hjärntryck). H.
är alltid ett mycket farligt tillstånd. Den
tuberkulösa h. leder i de flesta fall till döden.
Vid variga h. böra de variga härdar i kroppen,
som kunna misstänkas ha givit upphov till
densamma, i främsta rummet behandlas
(varbildningar i mellanörat el. näsan). Under
senare tid har man påvisat flera oskyldiga
for
mer av h., som gå till hälsa av sig själva. Den
epidemiska encefaliten (se d.o.) kan uppträda
under form av h. De flesta inflammatoriska
sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen, t.ex.
barnförlamning, ge retning även av hjärnans
hinnor. I samband med olika
infektionssjukdomar, lunginflammation, influensa, tyfus,
uppträder ofta en sannolikt toxisk retning av
hjärnans hinnor med riklig avsöndring av
cerebrospinalvätska (meningism). S.I-r.
Hjärnhinnor. Man skiljer sedan gammalt
på 3 h., näml, hårda h. och de båda mjuka h.,
spindelvävshinnan och kärlhinnan. Den h å
r-d a h., dura mater, bildar en stram, senlik
bindvävshinna, vilkens ytterlager tjänstgör som
periost (se Benvävnad) för hjärnskålens
insida. Den är hos barn överallt starkt
fixerad till denna, hos äldre endast på skallbasen.
Hårda h:s insida är glatt, endotelklädd och
genom en springbildning, subdurala rummet,
skild från spindelvävshinnan (se fig.). Hårda
Tvärsnitt genom hjärnhinnorna.
h. bildar även skiljoväggar mellan olika
hjärn-partier; längsgående sådana finnas i
skiljo-fårorna mellan stora och lilla hjärnans
hemi-sfärer (se Hjärna), falx ce’rebri och
cere-be’lli, samt en tvärgående sådan mellan stora
och lilla hjärnan, vilken bildar ett tältformat
tak över lillhjärnan, lillhjärnstältet, tento’rium
cerebe’lli. De från hjärnan kommande stora
venerna bilda i hårda h. stora blodkanaler,
de s.k. venösa sinus (se Hjärnsinus). —
Spindelvävshinnan, arachnoi’dea, är
utåt mot hårda h. glatt och endotelklädd, inåt
övergår den i ett nät av endotelklädda balkar
och hinnor, som förena den med kärlhinnan.
Härigenom bildas ett komplex av större el.
mindre rum, subarachnoidalrummen (se fig.),
i vilka cerebrospinalvätskan (se d.o.) flyter
fram. Här finnas också hjärnans större
blodkärl. Själva spindelvävshinnan är kärllös.
Hinnan följer icke med i hjärnans fåror och
veckbildningar utan bryggar över dessa,
varigenom på flera ställen större, av
cerebrospinalvätska fyllda rum, cisterner, uppkomma.
Det största, cisterna magna, är beläget mellan
lilla hjärnan och förlängda märgen.
Spindelvävshinnan skjuter in fransliknande bildningar,
— 119 —
— 120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
