HJÄRNES TESTAMENTE tiansk terpentin, har fordom haft vidsträckt medicinsk användning och är ännu ett i folkmedicinen värderat medel mot gikt och reumatism. Namnet efter arkiatern C. H. Hjärne. J.H. Hjärnes testamente, Hjärnes beska kryddor, Hjärnes livskryddor, Spe'-cies ama'ræ Hjærne'i, en kryddblandning bestående av saffran, lärksvamp, zedoariarot, rabarberrot, myrra, gentianarot, aloe och teriak, användes, lagt på brännvin el. konjak, i folkmedicinen som medel mot gallsten och ansågs fordom som ett verkligt livselixir. Namnet efter Urban Hiärne. Hjärnes beska e 1 i x-i r, H.t:s droppar, ElixVr ama'rum Hjær-ne'i, är ett med sprit berett utdrag på förutnämnda kryddblandning. J.H. Hjärnfeber, se Hjärnhinneinflammation; Epidemisk h., se Epidemisk hjärnhinneinflammation. Hjärnhemisfä'r benämnas sidodelarna av stora och lilla hjärnan. Se Hjärna. Hjärnhinneinflammation (hjärnfeber), inflammatoriska processer i centrala nervsystemets mjuka hinnor. I de springformiga rum, som dessa bilda runt hjärnan och ryggmärgen, spridas med lätthet genom cerebrospinal-vätskan (se d.o.) bakterier, som intränga hit längs med hinnorna. Vid yttre skador, i sht vid brott på skallen, skott, stickskador etc., inkomma lätt sårbakterier i hinnrummen och vålla h. Den epidemiska h. (se d.o.) är en smittosam form. Vanlig orsak är syfilis och tuberkulos. Om en tuberkulos härd (körtel) bryter in i en blodåder, spridas tuberkelbacil-lerna i hela kroppen och även till hjärnhin-norna. Här utveckla sig då små tuberkulösa knottror, särsk. kring hjärnans undre partier (tuberkulos h.). H. åstadkommer genom retning av hinnorna en stegrad avsöndring av cerebrospinalvätska. Detta föranleder ökat hjärntryck, ger allmänsymtom, feber, huvudvärk, illamående, kräkningar, smärtor i kroppen, överkänslighet för ljud och ljus etc., om-töckningstillstånd, avmagring, förstoppning. Vanligt fenomen är nackstyvhet, varvid huvudet dragés bakåt och endast med smärta kan böjas framåt, beroende på retning av halsmuskulaturens nerver. Småningom utvecklar sig förlamning av särsk. hjärnnerverna (dubbelseende, blindhet, se Hjärntryck). H. är alltid ett mycket farligt tillstånd. Den tuberkulösa h. leder i de flesta fall till döden. Vid variga h. böra de variga härdar i kroppen, som kunna misstänkas ha givit upphov till densamma, i främsta rummet behandlas (varbildningar i mellanörat el. näsan). Under senare tid har man påvisat flera oskyldiga for mer av h., som gå till hälsa av sig själva. Den epidemiska encefaliten (se d.o.) kan uppträda under form av h. De flesta inflammatoriska sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen, t.ex. barnförlamning, ge retning även av hjärnans hinnor. I samband med olika infektionssjukdomar, lunginflammation, influensa, tyfus, uppträder ofta en sannolikt toxisk retning av hjärnans hinnor med riklig avsöndring av cerebrospinalvätska (meningism). S.I-r. Hjärnhinnor. Man skiljer sedan gammalt på 3 h., näml, hårda h. och de båda mjuka h., spindelvävshinnan och kärlhinnan. Den h å r-d a h., dura mater, bildar en stram, senlik bindvävshinna, vilkens ytterlager tjänstgör som periost (se Benvävnad) för hjärnskålens insida. Den är hos barn överallt starkt fixerad till denna, hos äldre endast på skallbasen. Hårda h:s insida är glatt, endotelklädd och genom en springbildning, subdurala rummet, skild från spindelvävshinnan (se fig.). Hårda Tvärsnitt genom hjärnhinnorna. h. bildar även skiljoväggar mellan olika hjärn-partier; längsgående sådana finnas i skiljo-fårorna mellan stora och lilla hjärnans hemi-sfärer (se Hjärna), falx ce'rebri och cere-be'lli, samt en tvärgående sådan mellan stora och lilla hjärnan, vilken bildar ett tältformat tak över lillhjärnan, lillhjärnstältet, tento'rium cerebe'lli. De från hjärnan kommande stora venerna bilda i hårda h. stora blodkanaler, de s.k. venösa sinus (se Hjärnsinus). — Spindelvävshinnan, arachnoi'dea, är utåt mot hårda h. glatt och endotelklädd, inåt övergår den i ett nät av endotelklädda balkar och hinnor, som förena den med kärlhinnan. Härigenom bildas ett komplex av större el. mindre rum, subarachnoidalrummen (se fig.), i vilka cerebrospinalvätskan (se d.o.) flyter fram. Här finnas också hjärnans större blodkärl. Själva spindelvävshinnan är kärllös. Hinnan följer icke med i hjärnans fåror och veckbildningar utan bryggar över dessa, varigenom på flera ställen större, av cerebrospinalvätska fyllda rum, cisterner, uppkomma. Det största, cisterna magna, är beläget mellan lilla hjärnan och förlängda märgen. Spindelvävshinnan skjuter in fransliknande bildningar, — 119 — — 120 —