Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnhinnor - Hjärninflammation - Hjärnlokalisationslära - Hjärnnerver, kranialnerver - Hjärnpunktion - Hjärnsinus - Hjärnsjukdomar - Hjärnskakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNSKAKNING
arachnoidalvilli (se d.o.), i hårda hjärnhinnans
blodledare. — Kärlhinnan, pia mäter,
smyger sig överallt tätt till hjärnans yta och är
rikligt försedd med blodkärl, vilka där bilda
ganska tätmaskiga nätverk, från vilka grenar
utgå till hjärnsubstansen. T.H-n.
Hjärninflammation [-fo’n], se E n c e f
a-1 i’t.
Hjärnlokalisationslära [-Jo’ns-], se Hjärna.
Hjärnnerver, kranialnerver, nervi
ce-rebra’les, äro de nerver, som utgå från
hjärnan. De äro 12 till antalet, alla pariga och
komma från hjärnbasen. De anges ofta enbart
med sitt n:r i romerska siffror framifrån bakåt
räknat (se fig.). — I. Luktnerven, nervus olfac-
Hjärnnervernas utgång på hjärnbasen.
to’rius, ligger på pannlobens undersida och
framträder som en rakt framåt gående
nervstam med ett klubbformigt förtjockat ändparti,
bulbus olfactorius. I själva verket är denna
bildning en hjärndel, och de eg. luktnerverna,
som komma från luktcellerna i nässlemhinnan,
stråla, sedan de gått genom silbenet, in i
ovannämnda bulb. — II. Synnerven, n. o’pticus,
korsar sig vid utträdet ur hjärnan med andra
sidans synnerv, varvid det s.k. synnervskorset,
chia’sma opticum, uppkommer. Den går
där–efter in i ögonhålan till ögonglobens bakre del.
Synnerven leder synintryck från ögats näthinna
till hjärnan. — III. ögats rörelsenerv, n.
oculo-moto’rius, innerverar 4 av ögonbulbens 6
muskler och ger således impulser till de flesta av
ögats rörelser. Särsk. nervtrådar i densamma
påverka pupillrörelserna och ackommodationen.
— IV. ögats vridnerv, n. trochlea’ris,
innerverar den övre sneda ögonmuskeln. — V.
Tril-lingnerven, n. trige’minus, som omedelbart
utanför hjärnan delar sig i 3 huvudgrenar, är
ansiktets känselnerv. I den undre grenen gå även
rörelsenerver till tuggmuskulaturen. De
an-■siktssmärtor, som gå under namn trigeminus-
neuralgi (se Neuralgi), utgå från denna
nerv. — VI. ögats utåtförande rörelsenerv, n.
abdu’cens, går till ögonbulbens yttre, raka
muskel. — VII. Ansiktets rörelsenerv, n.
fa-cia’lis, innerverar ansiktets mimiska
muskulatur (se Facialisnerven). Skadas denna
nerv, något som kan ske vid inflammationer i
omgivningen el. vid vissa öronoperationer,
uppkommer facialisförlamning (se d.o.). Om
chorda tympani se d.o. — VIII. Hörselnerven,
n. acu’sticus, leder nervtrådar från hörsel- och
jämviktsorgan. Den består således eg. av två
nerver, den eg. hörselnerven, n. cochlea’ris,
och balanssinnesnerven, n. vestibula’ris. — IX.
Tung-svalgnerven, n. glosso-phary’ngeus, är den
viktigaste smaknerven och upptar smakintryck
från de större smakpapillerna på tungryggen.
Den är dessutom rörelsenerv för vissa
svalgmuskler. — X. Den ”vittströvande” nerven,
nervus vagus, innerverar först struphuvudets
muskler och är således av betydelse för talet,
går sedan ned i bröstkorgen, där den bl.a.
avger grenar till hjärtmuskulatur och lungor och
förgrenar sig slutl. i buken, där den innerverar
så gott som alla organ. — XI. Binerven, n.
accesso’rius, är rörelsenerv för några av halsens
muskler. — XII. Tungans rörelsenerv, n.
hypo-glo’ssus, strålar från tungans undersida in i
tungmuskulaturen. T.H-n.
Hjärnpunktion [-jb’n], se Hjärntryck.
Hjärnsinus kallas de venösa blodrummen i
hårda hjärnhinnan (se d.o.). En övre,
längs-gående h., sinus sagitta’lis supe’rior, förlöper,
där falx ce’rebri utgår från den hårda
hjärn-hinnan, och upptager blod från
hjärnhemisfä-rerna, en rak h., s. rectus, går till
lillhjärn-tältets tak och får blod från centrala
hjärn-partier. Dessa h. sammanflyta till tvärgående
h., s. transve’rsi, i hjärntältets basalfästen, vilka
övergå i S-formade h., s. sigmoide’i, som på
båda sidor förlöpa utmed klippbenet, för att
så lämna hjärnskålen och fortsätta som
hals-vener. I h. kunna livet hotande blodproppar
uppstå, framförallt i de S-formade h. vid
öroninflammationer. T.H-n.
Hjärnsjukdomar, se Hjärnblödning,
Hjärnbråck o.s.v.
Hjärnskakning, commo’tio ce’rebri, är en
rubbning av hjärnans funktioner, som
uppträder efter häftiga stötar mot skallen. H:s
förnämsta symtom är medvetandets upphörande
i samma ögonblick, som slaget träffar
huvudet. Utmärkande för h:s
medvetslöshetstill-stånd är vidare, att det efter en kortare tid
upphör utan att efterlämna några svårare
symtom i form av förlamningar el. annat.
Kvarstå sådana fenomen, sedan medvetandet
återvänt, föreligger en komplicerande sönder-
— 121 —
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
