HJÄRNSKÄL trasning av hjärnsubstansen el. hjärnnerverna, blödningar, skallbrott etc. I rena h.-fall, som gå till döden, finner man inga som helst tecken på skador på hjärnans celler el. vävnader. Bakom h:s symtom ligga även retnings- och förlamningstillstånd i hjärnans blodkärl. I lätta fall återvänder medvetandet redan inom de första minuterna. Patienterna känna sig vimmelkantiga, se ”stjärnor”, klaga över yrsel, öronsusning. Vid svårare fall av h. är medvetslösheten synnerligen djup och varar i timmar intill ett par dygn. Patienten ligger fullst. slapp och reaktionslös med långsam el. ibland synnerligen hastig och liten puls, oregelbunden, stönande och snarkande andning. Uppvaknandet sker småningom. Varar medvetslösheten över ett dygn, ökas riskerna, att patienten aldrig mera vaknar upp igen. De flesta av dessa fall äro komplicerade av svårare skador på hjärnan el. skallen. Efter h. kvarstå ofta länge olikartade nervösa symtom, ss. huvudvärk, oförmåga till tankearbete el. koncentration samt en stark trötthetskänsla, jämte minnesförlust i sht för olyckstillfället men även för upplevelser längre el. kortare tillbaka i patientens liv. Efter h. bör patienten under tillräckligt lång tid få tillfälle att iakttaga vila och ett skonsamt levnadssätt. S.I-r. Hjärnskål, se Kranium. Hjärnslag, slaganfall, apoplexi, förlamningstillstånd, oftast förenat med medvetandets förlust, som förorsakas av plötsligt påkommen rubbning av blodcirkulationen i hjärnan, vare sig i form av blodutträde, hjärnblödning (se d.o.) el. tilltäppning av ett blodkärl, hjärnuppmjukning (se d.o.). S.I-r. Hjärnstam, se Hjärna. Hjärnsvullnad, förändring av hjärnvävnadernas kolloidala tillstånd, som medför, att hjärnan sväller. Hjärnvolymen är i överraskande grad beroende på osmotiska förhållanden i blodet. Intages en koncentrerad koksaltlösning el. införes den direkt i blodet, resorberas vatten ur hjärnan, så att den formligen skrump-nar. Då huvudvärk efter alkoholexcess (”kopparslagare”) innebär en för stark avsöndring av cerebrospinalvätska, är det förklarligt, att man rent instinktivt vid detta tillstånd brukar förtära starkt saltade rätter. Vid tillförsel av stora mängder vatten upptar hjärnan detta i stor utsträckning och sväller. H. kan uppträda i samband med skilda sjukdomar, hjärn-skakning, hjärnsvulst, och leda till alarmerande symtom av hjärntryck (se d.o.) med alla dess symtom, huvudvärk o.s.v. S.I-r. Hjärnsvulst, se Hjärntumör. Hjärntryck. Hjärnskålens innehåll, hjärna, ryggmärg och cerebrospinalvätska, står under ett visst tryck, h. Detta betingas dels av pulsvågens tryck, då blodet strömmar in i den slutna hjärnkavitetens blodkärl, dels av hjärn-vätskans avsöndringstryck. H. regleras normalt därigenom, att cerebrospinalvätskan avflyter dels i de stora blodådersutvidgningarna, som ligga omedelbart under skallens ben i hjäss-regionen, och dels genom avflöde av cerebrospinalvätska längs nervstammarna från hjärnan och ryggmärgen. Det normala h. spelar roll för hjärnvätskans cirkulation kring nervsystemet. H. mätes genom införandet av tunna kanyler ant. i hjärnhinnornas rum (hjärnpunktion) el. också genom lumbalpunk-tion (se d.o.). Förhöjt h. spelar stor roll vid olika sjukdomar: hjärntumör, hjärnhinneinflammation, hydrocefalus. De trånga kanaler och springor, varigenom cerebrospinalvätskan cirkulerar från hjärnkamrarna ut i hjärnhinnornas rum, tillstoppas lätt vid olika sjukdomar genom pressning el. inflammatorisk sammanlödning. Detta medför alltid stockning av cerebrospinalvätska framför hindret med ty åtföljande förhöjt h., ett tillstånd, som kallas hjärnvattusot (se d.o.). Vid starkare förhöjt h. lider blodtillförseln till hjärnan. Dessutom åstadkommas svåra symtom, huvudvärk, svindel, kräkningar, förlångsamning av de psykiska förmögenheterna samt staspapill (se d.o.) med småningom inträffande blindhet. Särsk. med hänsyn till sistn. risk måste förhöjt h. alltid behandlas. Kroniska former fordra öppnande av skallen för avlastning av trycket (palliativ trepanation). S.I-r. Hjärntumö'r. I hjärnan utveckla sig ofta svulster av olika slag, ant. från hjärnan själv el. dess hinnor. I sht kunna från hjärnans stödjevävnad el. den s.k. glian (se Hjärna) svulster uppkomma. Dessa s.k. g 1 i o m utgöra ung. hälften av alla h. De äro också de mest elakartade, emedan de växa kräftartat igenom hjärnans vävnader och kunna, ofta på endast några mån., nå betydande storlek. Andra gliom växa långsammare. De svulster, som utveckla sig från hinnorna, de s.k. m e-ningeomen, äro i allm. godartade. De växa långsamt och tränga hjärnsubstansen undan utan att ofreda den. De kunna i undantagsfall under årens lopp nå en betydande storlek och bli intill gåsäggstora, innan de ge alarmerande symtom. En h:s symtom betingas av den pressning, den utövar på innehållet i skallens rum med dess oeftergivliga benväggar. Detta resulterar i ett ökat hjärntryck (se d.o.), som framkallar h:s allmänna symtom: huvudvärk, kräkningar, svindel, synrubbningar, ögonmus-kelförlamning, psykiska symtom, som småningom utveckla sig till slöhet och medvets — 123 — — 124 —