Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnskakning - Hjärnskål - Hjärnslag, slaganfall, apoplexi - Hjärnstam - Hjärnsvullnad - Hjärnsvulst - Hjärntryck - Hjärntumör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNSKÄL
trasning av hjärnsubstansen el. hjärnnerverna,
blödningar, skallbrott etc. I rena h.-fall, som
gå till döden, finner man inga som helst tecken
på skador på hjärnans celler el. vävnader.
Bakom h:s symtom ligga även retnings- och
förlamningstillstånd i hjärnans blodkärl. I
lätta fall återvänder medvetandet redan inom
de första minuterna. Patienterna känna sig
vimmelkantiga, se ”stjärnor”, klaga över yrsel,
öronsusning. Vid svårare fall av h. är
medvetslösheten synnerligen djup och varar i
timmar intill ett par dygn. Patienten ligger fullst.
slapp och reaktionslös med långsam el. ibland
synnerligen hastig och liten puls, oregelbunden,
stönande och snarkande andning.
Uppvaknandet sker småningom. Varar medvetslösheten
över ett dygn, ökas riskerna, att patienten
aldrig mera vaknar upp igen. De flesta av dessa
fall äro komplicerade av svårare skador på
hjärnan el. skallen. Efter h. kvarstå ofta länge
olikartade nervösa symtom, ss. huvudvärk,
oförmåga till tankearbete el. koncentration
samt en stark trötthetskänsla, jämte
minnesförlust i sht för olyckstillfället men även för
upplevelser längre el. kortare tillbaka i
patientens liv. Efter h. bör patienten under
tillräckligt lång tid få tillfälle att iakttaga vila
och ett skonsamt levnadssätt. S.I-r.
Hjärnskål, se Kranium.
Hjärnslag, slaganfall, apoplexi,
förlamningstillstånd, oftast förenat med
medvetandets förlust, som förorsakas av plötsligt
påkommen rubbning av blodcirkulationen i
hjärnan, vare sig i form av blodutträde,
hjärnblödning (se d.o.) el. tilltäppning av ett blodkärl,
hjärnuppmjukning (se d.o.). S.I-r.
Hjärnstam, se Hjärna.
Hjärnsvullnad, förändring av
hjärnvävnadernas kolloidala tillstånd, som medför, att
hjärnan sväller. Hjärnvolymen är i överraskande
grad beroende på osmotiska förhållanden i
blodet. Intages en koncentrerad koksaltlösning
el. införes den direkt i blodet, resorberas
vatten ur hjärnan, så att den formligen
skrump-nar. Då huvudvärk efter alkoholexcess
(”kopparslagare”) innebär en för stark avsöndring
av cerebrospinalvätska, är det förklarligt, att
man rent instinktivt vid detta tillstånd
brukar förtära starkt saltade rätter. Vid tillförsel
av stora mängder vatten upptar hjärnan detta
i stor utsträckning och sväller. H. kan
uppträda i samband med skilda sjukdomar,
hjärn-skakning, hjärnsvulst, och leda till
alarmerande symtom av hjärntryck (se d.o.) med alla
dess symtom, huvudvärk o.s.v. S.I-r.
Hjärnsvulst, se Hjärntumör.
Hjärntryck. Hjärnskålens innehåll, hjärna,
ryggmärg och cerebrospinalvätska, står under
ett visst tryck, h. Detta betingas dels av
pulsvågens tryck, då blodet strömmar in i den
slutna hjärnkavitetens blodkärl, dels av
hjärn-vätskans avsöndringstryck. H. regleras
normalt därigenom, att cerebrospinalvätskan
avflyter dels i de stora blodådersutvidgningarna,
som ligga omedelbart under skallens ben i
hjäss-regionen, och dels genom avflöde av
cerebrospinalvätska längs nervstammarna från
hjärnan och ryggmärgen. Det normala h.
spelar roll för hjärnvätskans cirkulation kring
nervsystemet. H. mätes genom införandet av
tunna kanyler ant. i hjärnhinnornas rum
(hjärnpunktion) el. också genom
lumbalpunk-tion (se d.o.). Förhöjt h. spelar stor roll vid
olika sjukdomar: hjärntumör,
hjärnhinneinflammation, hydrocefalus. De trånga kanaler
och springor, varigenom cerebrospinalvätskan
cirkulerar från hjärnkamrarna ut i
hjärnhinnornas rum, tillstoppas lätt vid olika
sjukdomar genom pressning el. inflammatorisk
sammanlödning. Detta medför alltid stockning
av cerebrospinalvätska framför hindret med ty
åtföljande förhöjt h., ett tillstånd, som kallas
hjärnvattusot (se d.o.). Vid starkare
förhöjt h. lider blodtillförseln till hjärnan.
Dessutom åstadkommas svåra symtom, huvudvärk,
svindel, kräkningar, förlångsamning av de
psykiska förmögenheterna samt staspapill (se
d.o.) med småningom inträffande blindhet.
Särsk. med hänsyn till sistn. risk måste
förhöjt h. alltid behandlas. Kroniska former
fordra öppnande av skallen för avlastning av
trycket (palliativ trepanation). S.I-r.
Hjärntumö’r. I hjärnan utveckla sig ofta
svulster av olika slag, ant. från hjärnan själv
el. dess hinnor. I sht kunna från hjärnans
stödjevävnad el. den s.k. glian (se Hjärna)
svulster uppkomma. Dessa s.k. g 1 i o m utgöra
ung. hälften av alla h. De äro också de mest
elakartade, emedan de växa kräftartat igenom
hjärnans vävnader och kunna, ofta på endast
några mån., nå betydande storlek. Andra
gliom växa långsammare. De svulster, som
utveckla sig från hinnorna, de s.k. m
e-ningeomen, äro i allm. godartade. De växa
långsamt och tränga hjärnsubstansen undan
utan att ofreda den. De kunna i undantagsfall
under årens lopp nå en betydande storlek och
bli intill gåsäggstora, innan de ge
alarmerande symtom. En h:s symtom betingas av den
pressning, den utövar på innehållet i skallens
rum med dess oeftergivliga benväggar. Detta
resulterar i ett ökat hjärntryck (se d.o.), som
framkallar h:s allmänna symtom: huvudvärk,
kräkningar, svindel, synrubbningar,
ögonmus-kelförlamning, psykiska symtom, som
småningom utveckla sig till slöhet och medvets
— 123 —
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
