HJÄRSÄS iöshet. Genom den förstöring av hjärnans vävnader, som svulsten framkallar på det ställe, där den växer, uppstå s.k. lokalsymtom. Hjärn-tryckets farligaste allmänsymtom är, att cere-brospinalvätskan pressas ut i sht i ögats botten. Den härigenom uppkomna svullnaden av synnerven, den s.k. staspapillen, leder till atrofi (se d.o.) el. undergång av synnervtrådarna, vilket medför blindhet. Vanligt retningssymtom är epilepsi (se d.o.), ofta av Jacksontyp. Alltefter tumörens läge i hjärnan utveckla sig olikartade förlamningstillstånd (se Förlamning). Tumörer i lilla hjärnan ge balansrubbningar och ataxi (se d.o.), i hörselnerven (acusticus-tumörer) ge svindelanfall och dövhet. Om h. icke avlägsnas med operation, är patienten dömd till en plågsam död. Operationstekniken av h. har glädjande nog på senare år haft en storartad utveckling. Den pessimistiska inställning, man länge haft beträffande vår förmåga att behandla h., är icke längre berättigad. Särsk. den amerikanske hjärnkirurgen Cushing har förbättrat opera-tionsmöjligheterna. I en statistik över 2,000 av honom själv opererade h. visar han numera en dödlighetsprocent efter operationen på mindre än 10 °/o. H. äro sällan påverkbara med röntgenbehandling. I de fall, där tumören icke kan avlägsnas vid operation, avlägsnas ett stycke av benbetäckningen över hjärnan (pal-liativ trepanation), oftast i högra tinningtrakten, för att avlasta hjärntrycket och därmed rädda patientens syn. Viktigt är för framgångsrik operation, att lidandet upptäckes i tid. Då h. kan ge mycket växlande sjukdomsbild, kan den vara svår att skilja från andra hjärnsjukdomar. S.I-r. Hjärnuppmjukning, encefalomalaci, form av slaganfall, som framkallas genom till-täppning av pulsåder i hjärnan, vare sig genom kramp i densamma el. förändringar i kärlväggen (åderförkalkning) el. slutl. genom med blodströmmen ditsläpat material (blodpropp), emboli'a ce'rebri. H. av dessa orsaker är den vanligaste formen av slaganfall. Genom tilltäppningen av blodkärlet kommer icke blod fram, vilket leder till celldöd i det avstängda hjärnområdet. Så uppstår en uppmjuknings-härd, som, om den är stor, omvandlas till hålrum el. cysta. Vanlig orsak är, utom förkalk-ning i hjärnans pulsåder, förhöjt blodtryck (se Hjärnblödning). En blodpropp kan utveckla sig lokalt på stället för förkalknings-processer i hjärnans blodkärl, el. också kan den slungas upp i hjärnan från t.ex. hjärtat. Den senare formen för slaganfall är mycket vanlig hos unga människor med hjärtsjukdom. H:s symtom äro desamma som hjärnblödning ens. De äro dock vid mindre härdar icke så våldsamma. Ofta är vid slaganfallets insättande medvetandet ostört. Den sjuke märker endast en förlamning, som börjar småningom i armen el. benet. Den kan utveckla sig till fullst. halvsidig förlamning, hemiplegi. Det är ofta svårt att skilja på hjärnblödning el. h. i det enskilda fallet. H. äro vanliga hos äldre människor, särsk. om de ha för högt blodtryck, i form av små attacker av slaganfall, vilka upprepas gång efter annan. Detta leder småningom till en förödelse av hjärnans funktioner, varvid den sjukes allmänna psykiska förmögenheter avtaga. Minnet försvagas, och patienterna bli avtrubbade, blödiga och gråtmilda. Utvecklingen av en h. beror på allmäntillståndet f.ö. Är åderförkalkningen i hjärnans blodkär! icke utbredd, kan den sjuke bli fullst. återställd. I annat fall föreligger stor risk för återfall. Den sjuke behandlas i början med sängläge och stillhet. Åderlåtning är vid denna form av slaganfall olämplig. I övrigt gäller för vården samma principer som för hjärnblödning (se d.o.). S.I-r. Hjärnvattusot, hydroce'falus, abnorm anhopning och stockning av cerebrospinalvätska (se d.o.). Hinder för cerebrospinalvätskans passage i kraniet uppkommer lätt genom sjukliga processer i kraniets inre (meningiter, tumörer o.s.v.). Stockningen framför hindret leder då till förhöjt hjärntryck (se d.o.). Hos vuxna människor med fast förbenat kranium förorsakar detta hjärntryck svåra förändringar på hjärnan, staspapill (se d.o.) o.s.v. Hos barn, där kraniets ben ännu icke äro hoplödda, leder stockningen till en utvidgning av hjärnans ventrikelsystem (se Hjärna). Därigenom bli såväl hjärnan som kraniet i dess helhet bal-longformigt uppdrivna. I svårare fall blir huvudet ofta flera gånger större än kroppen. Sådana fall av h. äro alltid förenade med idioti och äro omöjliga att behandla. Lättare fall kunna avstanna och följas då av normal utveckling, kroppsligen såväl som intellektuellt. S.I-r. Hjärnventri'kel, Hjärnverksamhet, se H j ä r-n a. Hjärpen, samhälle, se J ä r p e n. Hjärpås, s:n, se J ä r p å s. Hjärre, Albert, veterinär (f. 23/u 1897), avlade veterinärexamen 1922, förordnades 1923 att upprätthålla professuren i patologisk anatomi vid Veterinärhögsk. och blev 1930 ord. innehavare av densamma; disp. vid Karolinska inst. s.å. (”Die puerperale Hämoglobin-ämie des Rindes”). V.M-r. Hjärsås, s:n i ö. Göinge hd, Kristianstads län, s.v. om sjön Immeln; 84,49 kvkm., därav 78,88 land; 2,359 inv. (1932), därav c:a 400 var -- 125 — — 126 --