Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärntumör - Hjärnuppmjukning, encefalomalaci - Hjärnvattusot - Hjärnventrikel, Hjärnverksamhet - Hjärpen - Hjärpås - Hjärre, Albert - Hjärsås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRSÄS
iöshet. Genom den förstöring av hjärnans
vävnader, som svulsten framkallar på det ställe,
där den växer, uppstå s.k. lokalsymtom.
Hjärn-tryckets farligaste allmänsymtom är, att
cere-brospinalvätskan pressas ut i sht i ögats botten.
Den härigenom uppkomna svullnaden av
synnerven, den s.k. staspapillen, leder till atrofi
(se d.o.) el. undergång av synnervtrådarna,
vilket medför blindhet. Vanligt retningssymtom
är epilepsi (se d.o.), ofta av Jacksontyp.
Alltefter tumörens läge i hjärnan utveckla sig
olikartade förlamningstillstånd (se
Förlamning). Tumörer i lilla hjärnan ge
balansrubbningar och ataxi (se d.o.), i hörselnerven
(acusticus-tumörer) ge svindelanfall och
dövhet. Om h. icke avlägsnas med operation, är
patienten dömd till en plågsam död.
Operationstekniken av h. har glädjande nog på
senare år haft en storartad utveckling. Den
pessimistiska inställning, man länge haft
beträffande vår förmåga att behandla h., är icke
längre berättigad. Särsk. den amerikanske
hjärnkirurgen Cushing har förbättrat
opera-tionsmöjligheterna. I en statistik över 2,000
av honom själv opererade h. visar han numera
en dödlighetsprocent efter operationen på
mindre än 10 °/o. H. äro sällan påverkbara
med röntgenbehandling. I de fall, där tumören
icke kan avlägsnas vid operation, avlägsnas ett
stycke av benbetäckningen över hjärnan
(pal-liativ trepanation), oftast i högra
tinningtrakten, för att avlasta hjärntrycket och därmed
rädda patientens syn. Viktigt är för
framgångsrik operation, att lidandet upptäckes i tid. Då
h. kan ge mycket växlande sjukdomsbild, kan
den vara svår att skilja från andra
hjärnsjukdomar. S.I-r.
Hjärnuppmjukning, encefalomalaci,
form av slaganfall, som framkallas genom
till-täppning av pulsåder i hjärnan, vare sig
genom kramp i densamma el. förändringar i
kärlväggen (åderförkalkning) el. slutl. genom
med blodströmmen ditsläpat material
(blodpropp), emboli’a ce’rebri. H. av dessa orsaker
är den vanligaste formen av slaganfall. Genom
tilltäppningen av blodkärlet kommer icke blod
fram, vilket leder till celldöd i det avstängda
hjärnområdet. Så uppstår en
uppmjuknings-härd, som, om den är stor, omvandlas till
hålrum el. cysta. Vanlig orsak är, utom
förkalk-ning i hjärnans pulsåder, förhöjt blodtryck (se
Hjärnblödning). En blodpropp kan
utveckla sig lokalt på stället för
förkalknings-processer i hjärnans blodkärl, el. också kan
den slungas upp i hjärnan från t.ex. hjärtat.
Den senare formen för slaganfall är mycket
vanlig hos unga människor med hjärtsjukdom.
H:s symtom äro desamma som
hjärnblödning
ens. De äro dock vid mindre härdar icke så
våldsamma. Ofta är vid slaganfallets
insättande medvetandet ostört. Den sjuke märker
endast en förlamning, som börjar småningom
i armen el. benet. Den kan utveckla sig till
fullst. halvsidig förlamning, hemiplegi. Det är
ofta svårt att skilja på hjärnblödning el. h. i
det enskilda fallet. H. äro vanliga hos äldre
människor, särsk. om de ha för högt blodtryck,
i form av små attacker av slaganfall, vilka
upprepas gång efter annan. Detta leder småningom
till en förödelse av hjärnans funktioner,
varvid den sjukes allmänna psykiska
förmögenheter avtaga. Minnet försvagas, och
patienterna bli avtrubbade, blödiga och gråtmilda.
Utvecklingen av en h. beror på allmäntillståndet
f.ö. Är åderförkalkningen i hjärnans blodkär!
icke utbredd, kan den sjuke bli fullst.
återställd. I annat fall föreligger stor risk för
återfall. Den sjuke behandlas i början med
sängläge och stillhet. Åderlåtning är vid denna
form av slaganfall olämplig. I övrigt gäller för
vården samma principer som för
hjärnblödning (se d.o.). S.I-r.
Hjärnvattusot, hydroce’falus, abnorm
anhopning och stockning av cerebrospinalvätska (se
d.o.). Hinder för cerebrospinalvätskans passage
i kraniet uppkommer lätt genom sjukliga
processer i kraniets inre (meningiter, tumörer
o.s.v.). Stockningen framför hindret leder då
till förhöjt hjärntryck (se d.o.). Hos vuxna
människor med fast förbenat kranium
förorsakar detta hjärntryck svåra förändringar på
hjärnan, staspapill (se d.o.) o.s.v. Hos barn,
där kraniets ben ännu icke äro hoplödda,
leder stockningen till en utvidgning av hjärnans
ventrikelsystem (se Hjärna). Därigenom bli
såväl hjärnan som kraniet i dess helhet
bal-longformigt uppdrivna. I svårare fall blir
huvudet ofta flera gånger större än kroppen.
Sådana fall av h. äro alltid förenade med idioti och
äro omöjliga att behandla. Lättare fall kunna
avstanna och följas då av normal utveckling,
kroppsligen såväl som intellektuellt. S.I-r.
Hjärnventri’kel, Hjärnverksamhet, se H j ä
r-n a.
Hjärpen, samhälle, se J ä r p e n.
Hjärpås, s:n, se J ä r p å s.
Hjärre, Albert, veterinär (f. 23/u 1897),
avlade veterinärexamen 1922, förordnades 1923
att upprätthålla professuren i patologisk
anatomi vid Veterinärhögsk. och blev 1930 ord.
innehavare av densamma; disp. vid
Karolinska inst. s.å. (”Die puerperale
Hämoglobin-ämie des Rindes”). V.M-r.
Hjärsås, s:n i ö. Göinge hd, Kristianstads
län, s.v. om sjön Immeln; 84,49 kvkm., därav
78,88 land; 2,359 inv. (1932), därav c:a 400
var
– 125 —
— 126 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
