HJÄRTA dera i stationssamhällena Immeln och Sibb-hult; 13,81 kvkm. åker (1927; 17,6% av landarealen), 52,04 km. skogsmark. I H. finnas flera granitbrott samt Färe glasbruk och armaturfabrik. — Kyrkan, som flera gånger tillbyggts, har koret och absiden från den äldre medeltiden, det förra prytt av senmedeltida valvmålningar. — Kontrakt: H. och Knisslinge, ö. Göinge kontrakt, Lunds stift. G.N.jE.W. Hjärta (lat. cor, grek, kardi'a). 1) Hos rygg-radslösa djur och lägre ryggradsdjur är h. den muskulösa och från det övriga kärlsystemet mer el. mindre skarpt avsatta del (stundom flera delar), genom vars rytmiska sammandragningar (pulsationer) blodvätskan sättes i rörelse. H. kan således blott före Fig. 1. Främre delen av en ringmask, m munöppning, r rygg-, b buk-, p pulserande sidokärl (”hjärtan”) . Schematiskt. komma hos former med utvecklat kärlsystem och ligger alltid, där andningsorgan finnas, i omedelbar närhet av dessa. Hos maskarna, de lägsta ryggradslösa djuren med blodkärl, fungera det ofta i hela sin längd kontraktila ryggkärlet el. vissa av de sidokärl, som förena rygg- och bukkärlen med varandra, ss. h. Blodet strömmar bakifrån framåt i ryggkärlet och i motsatt riktning i bukkärlet. Även hos leddjuren tjänstgöra ofta väl avgränsade delar av ryggkärlet ss. h. Detta, som här vanl. är uppdelat i kamrar, motsvarande kroppssegmenten, och försett med pariga, sido-ställda, med klaffar utrustade öppningar, ostier, ligger i en avgränsad del av kroppshå-lan, pericardialsinus. Genom öppningar i dennas vägg kommer blodet in i sinus och från Fig. 2. T.v. hjärta av groda, öppnat på ventralsidan. a kammare, b, c högra och vänstra förmaket, d öppningen mellan förmaken och kammaren, e öppningen mellan förmaken, f skiljeväggen mellan dem, g truncus arteriosus. T.h. hjärta av lax. f förmak, k kammare, t truncus arie-riosus. denna genom ostierna in i h. Hos b 1 ö t d j u-r e n, bland vilka särsk. bläckfiskarna ha väl utbildat h., består det av en muskulös kammare och, beroende på gälarnas antal, 1—4 tunnväggiga förmak. Mellan förmak och kam- Fig. 3. Artärsystemet hos ryggradsdjuren. Schematiskt. A embryonalstadium med gälbågsar-tärer anlagda 0, 00, 1—4; a artär från hjärtat, b stora kroppspulsådern, B hos fiskarna, gälbågsartärerna 1—4 föra blod till, resp, från gälarna; C hos svansgroddjur, c lung-artär; D hos ödla; E hos fågel och F däggdjur. De gälbågsartärer, som under den embryonala utvecklingen tillbakabildas, äro i figurerna punkterade. mare finnas klaffar. — Hos ryggradsdjuren saknas h. blott hos lansettfisken, hos vilken delar av de stora ventrala kärlen pulsera; hos de övriga ligger det väl avsatta och i skilda rum uppdelade h. alltid på buksidan. Ang. dess anläggning se nedan. Det enklast byggda och om de högre djurens embryonalstadium påminnande h. förekommer hos fiskarna (se fig. vid Conus arteriosus). H. är här enkelt S-formigt böjt och består av en kammare och ett förmak, mellan vilka finnas klaffar. Hos vissa fiskar (hajar, störar och lungfiskar) ligger framför kammaren ett med klaffar försett parti, conus arterio'sus, som tillbakabildas hos benfiskarna. Från kammaren, resp, conus arteriosus utgår ett enhetligt kärl (truncus arterio'sus), som avgiver grenar till gälarna. I samband med övergången till lungandning och utbildningen av lilla blodomloppet (se d.o.) uppdelas h.-håligheten genom en skiljevägg i olika rum, varigenom en blandning av det arteriella och det ve- — 127 — — 128 —