Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta - 1. Hos ryggradslösa djur och lägre ryggradsdjur - 2. Hos däggdjur och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTA
nösa blodet i h. försvåras el. helt
förhindras. Hos groddjuren är blott
förmaket uppdelat i två rum, under det att
kammaren är enhetlig. En blandning av blodet
äger således rum här, men på gr. av de
bortförande kärlens inbördes läge och särsk.
klaff-inrättningar erhålla dock huvudet och
kroppens främre delar nästan rent arteriellt blod.
Hos kräldjuren sker en begynnande
uppdelning även av kammaren, och hos
krokodilen blir denna liksom hos fåglar och
däggdjur (se nedan) fullständig. Den
vänstra h.-halvan innehåller här arteriellt, den
högra venöst blod. I samband med h:s
uppdelning äga förändringar rum även i de från
h. utgående kärlen, i det att vissa av de hos
fiskarna förekommande gälkärlen
tillbakabildas (fig. 3). H.B-n.
2) Hos däggdjur och människa. H. hos
däggdjuren är fyrrummigt och består av
två förmak, a’tria, och två kamrar, ventri’culi.
Det har hos alla däggdjur samma form,
byggnad och embryonala utveckling, varför här
endast människo-h. beskrives. —
Människans h. har en storlek ung. som ägarens
knutna hand, till formen är det likt en
omvänd kon, ligger asymmetriskt i bröstkorgen,
så att ung. 2/s av detsamma äro belägna till v.
om kroppens medellinje. Vidare är det vridet
något åt vänster, varför högra h.-halvan vänder
mera framåt än den vänstra (se Blodkärl,
pl., fig. 5). H.-spetsen är riktad snett nedåt åt v.
och bildas av vänstra kammarens spets (fig. 4).
Spetsstöten kännes därför hos vuxna på v.
sidan som regel i 5:e revbensmellanrummet
strax innanför och nedanför bröstvårtan. —
H:s förmak ha jämförelsevis tunna
muskelväggar och äro framtill säcklikt utbuktade till de
s.k. h.-ö r o n e n, auriklerna, vilka delvis
sträcka sig framför de stora, från h.-kamrarna
utgående kärlen (fig. 4). Kamrarnas
muskelväggar äro tjocka (fig. 5), den högra mäter o. 3
mm., den vänstra är o. 3 gånger så tjock. Olik-
Fig. 4. Människohjärta.
Uppslagsbok. XIII. __ 129 ___
5
heten förklaras genom det olika arbete, som
de båda kamrarna ha att utföra vid blodets
framdrivande (ang. hjärtmuskulaturen se
Muskler). I högra förmaket inmynna övre
och nedre hålvenen samt h:s egna vener,
kransvenerna; i vänstra förmaket inmynna lungve-
Fig. 5. Kluvet hjärta, främre delen sedd
bakifrån.
nerna. Från högra kammaren utgår
lungartä-ren, från vänstra den stora kroppspulsådern
(aortan). För reglering av blodets gång genom
h. finnas 4 klaffar el. valvler, näml. 2 st.
atrio-ventrikularklaffar mellan förmak och
kamrar och 2 st. semilunarklaffar mellan
kamrarna och de stora kärlen (se Blodkärl, pl.,
fig. 1—3). Klaffen mellan högra förmaket och
kammaren, va’lvula tricuspida’lis, består av
3 stora flikar, under det att klaffen
mellan vänstra förmaket och kammaren
ut-göres av endast 2 och kallas val’vula
bicus-pida’lis el. mitra’lis (fig. 5). Flikarna till
dessa klaffar hänga ned i kamrarna, då
dessa fyllas av blod från förmaken. Då de
blodfyllda kamrarna sedan sammandraga sig,
slå flikarna ihop och tillsluta valvlerna. Ett
överslag in i förmaken förhindras därigenom
att flikarna fasthållas av trådfina senor, som
komma från små från kammarväggarna
utgående muskler, de s.k. papillarmusklerna.
Semilunarklaffarna, de halvmånformiga
klaf-farna, ligga just vid mynningen av de stora, från
kamrarna utgående kärlen och utgöras av 3 st.
fickklaffar, vilka, då de vid h:s utvidgning slå
ihop, hindra blodet, som drivits ut i aortan och
lungpulsådern, att strömma tillbaka till
kamrarna. Samtliga klaffar bestå huvudsaki. av
senlik bindväv och äro på båda sidor klädda
av endotel (se d.o.). H:s väggar äro på insidan
överdragna med en tunn, endotelklädd
bind-vävshinna, endoca’rdium, och på utsidan med
en liknande, något tjockare hinna,
perica’r-dium:s inre blad (se H j ä r t s ä c k). —
Muskulatur i förmak och muskulatur i kamrar
äro genom en senmembran fullst. skilda med
undantag för en liten muskelbunt, H i s’s k a
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
