HJÄRTA nösa blodet i h. försvåras el. helt förhindras. Hos groddjuren är blott förmaket uppdelat i två rum, under det att kammaren är enhetlig. En blandning av blodet äger således rum här, men på gr. av de bortförande kärlens inbördes läge och särsk. klaff-inrättningar erhålla dock huvudet och kroppens främre delar nästan rent arteriellt blod. Hos kräldjuren sker en begynnande uppdelning även av kammaren, och hos krokodilen blir denna liksom hos fåglar och däggdjur (se nedan) fullständig. Den vänstra h.-halvan innehåller här arteriellt, den högra venöst blod. I samband med h:s uppdelning äga förändringar rum även i de från h. utgående kärlen, i det att vissa av de hos fiskarna förekommande gälkärlen tillbakabildas (fig. 3). H.B-n. 2) Hos däggdjur och människa. H. hos däggdjuren är fyrrummigt och består av två förmak, a'tria, och två kamrar, ventri'culi. Det har hos alla däggdjur samma form, byggnad och embryonala utveckling, varför här endast människo-h. beskrives. — Människans h. har en storlek ung. som ägarens knutna hand, till formen är det likt en omvänd kon, ligger asymmetriskt i bröstkorgen, så att ung. 2/s av detsamma äro belägna till v. om kroppens medellinje. Vidare är det vridet något åt vänster, varför högra h.-halvan vänder mera framåt än den vänstra (se Blodkärl, pl., fig. 5). H.-spetsen är riktad snett nedåt åt v. och bildas av vänstra kammarens spets (fig. 4). Spetsstöten kännes därför hos vuxna på v. sidan som regel i 5:e revbensmellanrummet strax innanför och nedanför bröstvårtan. — H:s förmak ha jämförelsevis tunna muskelväggar och äro framtill säcklikt utbuktade till de s.k. h.-ö r o n e n, auriklerna, vilka delvis sträcka sig framför de stora, från h.-kamrarna utgående kärlen (fig. 4). Kamrarnas muskelväggar äro tjocka (fig. 5), den högra mäter o. 3 mm., den vänstra är o. 3 gånger så tjock. Olik- Fig. 4. Människohjärta. Uppslagsbok. XIII. __ 129 ___ 5 heten förklaras genom det olika arbete, som de båda kamrarna ha att utföra vid blodets framdrivande (ang. hjärtmuskulaturen se Muskler). I högra förmaket inmynna övre och nedre hålvenen samt h:s egna vener, kransvenerna; i vänstra förmaket inmynna lungve- Fig. 5. Kluvet hjärta, främre delen sedd bakifrån. nerna. Från högra kammaren utgår lungartä-ren, från vänstra den stora kroppspulsådern (aortan). För reglering av blodets gång genom h. finnas 4 klaffar el. valvler, näml. 2 st. atrio-ventrikularklaffar mellan förmak och kamrar och 2 st. semilunarklaffar mellan kamrarna och de stora kärlen (se Blodkärl, pl., fig. 1—3). Klaffen mellan högra förmaket och kammaren, va'lvula tricuspida'lis, består av 3 stora flikar, under det att klaffen mellan vänstra förmaket och kammaren ut-göres av endast 2 och kallas val'vula bicus-pida'lis el. mitra'lis (fig. 5). Flikarna till dessa klaffar hänga ned i kamrarna, då dessa fyllas av blod från förmaken. Då de blodfyllda kamrarna sedan sammandraga sig, slå flikarna ihop och tillsluta valvlerna. Ett överslag in i förmaken förhindras därigenom att flikarna fasthållas av trådfina senor, som komma från små från kammarväggarna utgående muskler, de s.k. papillarmusklerna. Semilunarklaffarna, de halvmånformiga klaf-farna, ligga just vid mynningen av de stora, från kamrarna utgående kärlen och utgöras av 3 st. fickklaffar, vilka, då de vid h:s utvidgning slå ihop, hindra blodet, som drivits ut i aortan och lungpulsådern, att strömma tillbaka till kamrarna. Samtliga klaffar bestå huvudsaki. av senlik bindväv och äro på båda sidor klädda av endotel (se d.o.). H:s väggar äro på insidan överdragna med en tunn, endotelklädd bind-vävshinna, endoca'rdium, och på utsidan med en liknande, något tjockare hinna, perica'r-dium:s inre blad (se H j ä r t s ä c k). — Muskulatur i förmak och muskulatur i kamrar äro genom en senmembran fullst. skilda med undantag för en liten muskelbunt, H i s’s k a — 130 —