Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärta - 2. Hos däggdjur och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTA
knippet, som förenar dem (fig. 6). Denna
utgår från en liten muskelknuta i högra förma
ket längst ned på förmaksskiljoväggen, Tavaras
knuta, går omedelbart över på
kammarskiljo-väggen och utstrålar därefter i båda
kamrarnas muskulatur. Muskeltrådarna i dessa stråk
Fig. 6. Hjärtats retledningssystem, sett från
vänstra kammaren.
äro delvis av annan struktur än vanlig
h.-muskulatur och kallas Purkinjeska
trådarna. Liknande trådar finnas även i hög’a
h.-förmaket, där de utstråla från en knuta vid
övre hålvenens mynning, sinusknutan. De
nämnda muskelstråken utgöra h:s
retledningssystem, och genom detta regleras slagföljden
mellan förmak och kamrar. — H. uppkommer
som en utvidgning och förtjockning i övre
halstrakten av ett centralt i embryot gående,
av pariga anlag hopsmält kärl. Här inställa sig
tidigt kontraktioner av kärlväggen, varigenom
en blodcirkulation kommer tillstånd. Blodet
drives från h.-anlaget genom den uppstigande
kärlstammen, truncus arterio’sus, och kommer
till h. genom den undre kärlstammen, som
delvis utbildas till ett samlingsrum, sinus veno’sus,
för det från kroppen kommande blodet.
H.-anlaget böjer sig starkt S-formigt, så att den
venösa delen skjutes dorsalt och kranialt om
den arteriella. Den venösa delen bildar
för-maksområdet, den arteriella kammarområdet.
Det förra delas sedan genom en uppifrån,
bakifrån nedväxande skiljovägg i 2 förmak och det
senare likaledes genom en nedifrån, framifrån
uppväxande skiljovägg i 2 kamrar. Förmak
och kamrar skiljas samtidigt genom en
tvär-insnörning, vilken dock lämnar en
kommunikation öppen mellan förmak och kammare i
vardera h.-halvan. Truncus arterio’sus delas
genom en i spiral framväxande vägg i aorta och
lungartär. T.H-n
Hjärtats fysiologi. H. är den
drivande kraften i blodkretsloppet. Dess rörelser ske
automatiskt och bestå i omväxlande samman
dragning (sy’stole) och utvidgning (dia’stole)
av förmak och kammare. De båda h.-halvorna
arbeta därvid samtidigt. Genom en
ändamålsenlig klaffanordning riktas blodströmmen i en
bestämd riktning. Först fyllas de båda
förmaken med blod — det högra från övre och
nedre hålvenen, det vänstra från lungvenerna.
Genom den därpå följ, förmakskontraktionen
drives blodet ned i de slappa kamrarna, varvid
förmaksklaffarna — tri- och
bicuspidalklaffar-na — pressas åt sidan av det framströmmande
blodet. Förmaken slappna nu, samtidigt med
att kamrarna sammandraga sig. Trycket
stiger härvid hos den inneslutna blodmassan, som
skulle strömma tillbaka i förmaken, om ej
förmaksklaffarna av blodet härvid likt
fallskärmar spändes upp och sloge igen för mynningen
till förmaken. Sedan trycket i kamrarna stigit
så mycket, att det blivit större än trycket i de
från kamrarna utgående pulsådrorna,
strömmar blodet ut i dessa. De fickformiga klaffarna
— semilunarklaffarna —, som hindrat blodet i
pulsådrorna att flyta tillbaka i h., skjutas
härvid till sidan och lämna blodet fri passage.
Under systole når blodtrycket i vänstra
kammaren ett värde av c:a 150 mm. kvicksilver, i
högra kammaren c:a 4 gånger lägre. När
kamrarna slutat kontrahera sig, börjar
avslappningen, diastole. Härvid minskas trycket
inom kamrarna, och när det blivit mindre
än trycket i pulsådrorna, pressar blodet
ut de fickformiga klaffarna, som hindra
blodets tillbakaflöde. Sedan kamrarna fullst.
slappats, följer en kort paus, under
vilken såväl förmak som kamrar vila, tills
förmakskontraktionen åter sätter in och börjar en
ny ”hjärtcykel”. Tiden för en sådan h.-cykel
är 0,8 sek. vid normal slagfrekvens, d.v.s. 75
slag pr min. Av denna tid åtgå 0,35 sek. för
systole och 0,45 sek. för diastole. — Den
blodmängd, som för varje kontraktion pumpas ut i
kretsloppet — slagvolymen —, uppgår vid vila
för vuxen individ till 120-180 kbcm. — 60-80
kbcm. för vardera kammaren. H. utför härvid
ett arbete av c:a 0,i kgm. Vid maximalt arbete,
vid vilket den enskilda kammarens slagvolym
och slagfrekvens kunna fördubblas, ökas
arbetet oerhört. Vid en livslängd av 65 år har man
beräknat det av h. utförda arbetet (vid vila)
till c:a 250 mill. kgm. — Orsaken till
h.-rö-relserna ligga inom h. själv. Retningsimpulsen
uppstår i retledningssystemets sinuskärna el.
impulskärna (se ovan), vars celler utmärkas
därav att de av blodets salter påverkas på så
sätt, att från kärnan med bestämt tidsintervall
— 131 —
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
