HJÄRTGROP motsvarande glykosider samt äro obeständigare. Ätm. digitalisglykosiderna förete kemisk släktskap till steriner och gallsyror; de innehålla dessutom en oxilaktonkomplex. — Antia-rin, som är det verksamma ämnet i det javane-siska pilgiftet ipoo, är det starkaste kända h. Det dödar en groda vid en koncentration i blodet av 1:10 mill. (strofantin 1:5 mill., digitoxin 4:1 mill.). Varmblodiga djur äro än känsligare. Insprutning i blodet av 0,is mgr. strofantin el. 0,5 mgr. digitoxin pr kg. kroppsvikt dödar en hund. 2 mgr. digitoxin framkallar svår, ev. dödlig förgiftning hos människa. Till digitalisgruppens h. höra även det kväve- och glykosidhaltiga erythrophleinet (ss. Erythroph-leum guinense) och de ej glykosidiska ämnena bufotalin och bufagin från olika paddarters hudslem och spott. I viss mån digitalisliknande h.-verkan förete bariumsalterna. Stark giftverkan på hjärtat utöva alkaloiderna carpain och akonitin, ävensom kaliumsalter i obetydligt högre koncentration än blodets. — Många gifter, h. i vidare mening, angripa hjärtat jämsides med andra organ, t.ex. många bakterie-toxiner, morfin, koffein, nikotin, kloroform, alkohol, atropin, pilokarpin, kokain, adrenalin, veronal o.a. sömnmedel, talrika metallsal-ter (koppar, kvicksilver m.fl.), fosfor och många andra. J.G.A. Hjärtgrop kallas den insänkning, som bildas under bröstkorgen på översta delen av buken omkr. och under bröstbenets nedre ända. T.H-n. Hjärthinneinflammation [-Jo'n], Hjärthyper-trofi', se Hjärtsjukdomar. Hjärtkammare, Hjärtklaffar, se Hjärta. Hjärtklappning, Hjärtkramp, se Hjärtsjukdomar. Hjärtkolla'ps, se Hjärtsjukdomar. Hjärtlanda, s;n i Västra hd, Jönköpings län, s. om Sävsjö; 24,53 kvkm., därav 22,ss land; 254 inv. (1932; 11 inv. pr kvkm.); 3,24 kvkm. åker (1927; 14,i °/o av landarealen), 13,so kvkm. skogsmark. Kyrkan har den enkelt romanska Hjärtlanda kyrka. typen med absid men utan torn; på kyrkogården en klockstapel. — Pastorat: Hultsjö, Skepper-stad och H., Västra hd:s kontrakt, Växjö stift. G.N.;E.W. Hjärtlidande, se Hjärtsjukdomar. Hjärtlikt blad, ett blad (se d.o., fig. 1), vars skiva löper ut i en spets, vid basen har två avrundade flikar och mellan dem är försett med en inskärning, där bladskaftet är fäst; bladskivan har ung. samma längd och bredd. O.Gz. Hjärtljud, h j ä r 11 o n e r, se Hjärta, sp. 133. Hjärtmur, bjälklagsbärande innermur i en byggnad, parallell med dennas långsida. Så länge byggnader i flera vån. uppfördes uteslutande av sten och trä, var h. så gott som nödvändig, om byggnadens bredd överskred 6 å 8 m.; i moderna byggnader upplöses den ofta, jämte övriga bjälklagsbärande innermu-rar, i pelare- och balkkonstruktioner, varigenom stora utrymmen, omfattande hela byggnadens bredd, kunna åstadkommas. G.W.W. Hjärtmusslor, musselfam. Cardi'idæ, ha mer el. mindre hjärtlika, likstora skal, vani. försedda med strålformigt utgående ribbor från den inrullade skalbucklan. Låset har på varje sida 2 huvudtänder samt en främre och en bakre sidotand. Sifonerna äro korta; den långa cylindriska, oftast knäformigt böjda foten användes som hopporgan. Hit hör släktet Ca'r-dium, omfattande talrika fossila och levande arter, fördelade på många undersläkter. Flera arter finnas vid vår västkust, ss. den taggiga C. echina'tum och C. edu'le. Den senare går ända upp i Bottniska viken. Bägge arterna äro ätliga. O.C-n Hjärtnerver, se Hjärta, sp. 133. Hjärtröta, se Betsjukdomar. Hjärtsjukdomar kunna indelas i sjukdomar i hjärtats muskler (myoca'rdium), i dess klaffar samt i hjärtsäcken (se d.o.). Varje långvarigare ansträngning av hjärtat leder till förökning av hjärtmuskelns mängd, s.k. hypertrofi. Atleter och sportsmän få på gr. av kroppsansträngningen tyngre hjärtan än andra (sporthjärta). Ett hypertro-fiskt hjärta presterar i början mera arbete för att fylla ökade funktionella anspråk. Denna form av arbetshjärthypertrofi måste betraktas som en normal och nyttig anpassning. Ofta uppträder den på gr. av cirkulationssvå-righeter. En mycket vanlig form härav är det ökade motstånd inom pulsådersystemet, som kallas för högt blodtryck (arteriell hyper t oni). En annan består i förändringar i hjärtats inre, särsk. i klaffarna, hjärtfelen, som på det ena el. andra sättet förorsaka hinder — 135 — — 136 —