Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtgifter - Hjärtgrop - Hjärthinneinflammation, Hjärthypertrofi - Hjärtkammare, Hjärtklaffar - Hjärtklappning, Hjärtkramp - Hjärtkollaps - Hjärtlanda - Hjärtlidande - Hjärtlikt blad - Hjärtljud, hjärttoner - Hjärtmur - Hjärtmusslor - Hjärtnerver - Hjärtröta - Hjärtsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTGROP
motsvarande glykosider samt äro
obeständigare. Ätm. digitalisglykosiderna förete kemisk
släktskap till steriner och gallsyror; de
innehålla dessutom en oxilaktonkomplex. —
Antia-rin, som är det verksamma ämnet i det
javane-siska pilgiftet ipoo, är det starkaste kända h.
Det dödar en groda vid en koncentration i
blodet av 1:10 mill. (strofantin 1:5 mill., digitoxin
4:1 mill.). Varmblodiga djur äro än
känsligare. Insprutning i blodet av 0,is mgr.
strofantin el. 0,5 mgr. digitoxin pr kg. kroppsvikt
dödar en hund. 2 mgr. digitoxin framkallar
svår, ev. dödlig förgiftning hos människa. Till
digitalisgruppens h. höra även det kväve- och
glykosidhaltiga erythrophleinet (ss.
Erythroph-leum guinense) och de ej glykosidiska ämnena
bufotalin och bufagin från olika paddarters
hudslem och spott. I viss mån digitalisliknande
h.-verkan förete bariumsalterna. Stark
giftverkan på hjärtat utöva alkaloiderna carpain och
akonitin, ävensom kaliumsalter i obetydligt
högre koncentration än blodets. — Många
gifter, h. i vidare mening, angripa hjärtat
jämsides med andra organ, t.ex. många
bakterie-toxiner, morfin, koffein, nikotin, kloroform,
alkohol, atropin, pilokarpin, kokain,
adrenalin, veronal o.a. sömnmedel, talrika
metallsal-ter (koppar, kvicksilver m.fl.), fosfor och
många andra. J.G.A.
Hjärtgrop kallas den insänkning, som bildas
under bröstkorgen på översta delen av buken
omkr. och under bröstbenets nedre ända. T.H-n.
Hjärthinneinflammation [-Jo’n],
Hjärthyper-trofi’, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtkammare, Hjärtklaffar, se Hjärta.
Hjärtklappning, Hjärtkramp, se
Hjärtsjukdomar.
Hjärtkolla’ps, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtlanda, s;n i Västra hd, Jönköpings län, s.
om Sävsjö; 24,53 kvkm., därav 22,ss land; 254
inv. (1932; 11 inv. pr kvkm.); 3,24 kvkm. åker
(1927; 14,i °/o av landarealen), 13,so kvkm.
skogsmark. Kyrkan har den enkelt romanska
Hjärtlanda kyrka.
typen med absid men utan torn; på kyrkogården
en klockstapel. — Pastorat: Hultsjö,
Skepper-stad och H., Västra hd:s kontrakt, Växjö stift.
G.N.;E.W.
Hjärtlidande, se Hjärtsjukdomar.
Hjärtlikt blad, ett blad (se d.o., fig. 1), vars
skiva löper ut i en spets, vid basen har två
avrundade flikar och mellan dem är försett
med en inskärning, där bladskaftet är fäst;
bladskivan har ung. samma längd och bredd.
O.Gz.
Hjärtljud, h j ä r 11 o n e r, se Hjärta, sp.
133.
Hjärtmur, bjälklagsbärande innermur i en
byggnad, parallell med dennas långsida. Så
länge byggnader i flera vån. uppfördes
uteslutande av sten och trä, var h. så gott som
nödvändig, om byggnadens bredd överskred
6 å 8 m.; i moderna byggnader upplöses den
ofta, jämte övriga bjälklagsbärande
innermu-rar, i pelare- och balkkonstruktioner,
varigenom stora utrymmen, omfattande hela
byggnadens bredd, kunna åstadkommas. G.W.W.
Hjärtmusslor, musselfam. Cardi’idæ, ha mer
el. mindre hjärtlika, likstora skal, vani.
försedda med strålformigt utgående ribbor från
den inrullade skalbucklan. Låset har på varje
sida 2 huvudtänder samt en främre och en
bakre sidotand. Sifonerna äro korta; den långa
cylindriska, oftast knäformigt böjda foten
användes som hopporgan. Hit hör släktet
Ca’r-dium, omfattande talrika fossila och levande
arter, fördelade på många undersläkter. Flera
arter finnas vid vår västkust, ss. den taggiga
C. echina’tum och C. edu’le. Den senare går
ända upp i Bottniska viken. Bägge arterna äro
ätliga. O.C-n
Hjärtnerver, se Hjärta, sp. 133.
Hjärtröta, se Betsjukdomar.
Hjärtsjukdomar kunna indelas i sjukdomar
i hjärtats muskler (myoca’rdium), i dess
klaffar samt i hjärtsäcken (se d.o.).
Varje långvarigare ansträngning av
hjärtat leder till förökning av hjärtmuskelns
mängd, s.k. hypertrofi. Atleter och
sportsmän få på gr. av kroppsansträngningen tyngre
hjärtan än andra (sporthjärta). Ett
hypertro-fiskt hjärta presterar i början mera arbete
för att fylla ökade funktionella anspråk.
Denna form av arbetshjärthypertrofi måste
betraktas som en normal och nyttig anpassning.
Ofta uppträder den på gr. av
cirkulationssvå-righeter. En mycket vanlig form härav är det
ökade motstånd inom pulsådersystemet, som
kallas för högt blodtryck (arteriell
hyper t oni). En annan består i förändringar i
hjärtats inre, särsk. i klaffarna, hjärtfelen, som
på det ena el. andra sättet förorsaka hinder
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
