HJÄRTSJUKDOMAR för blodströmmens passage genom hjärtat. 1 det längsta anpassar sig hjärtat efter varje cirkulationshinder. Detta tillstånd kallas kompensation. Om det hypertrofiska hjärtat länge kan övervinna ett hinder, följer dock, om detta är permanent el. tilltager, med naturnödvändighet ett uttröttnings- och överan-strängningstillstånd med degeneration i hjärtmuskeln. Då kan hjärtat icke längre sammandraga sig ordentligt. Följden blir hjärtut-vidgning (dilatation). Denna uppträder såväl vid primära muskellidanden som ock vid hjärtfelen. Hjärtats storlek bestämmes dels med den yttre undersökningen, dels och framförallt med röntgenfotografering. När hjärtats reservkraft är uttömd, inträder inkompensa-t i o n, vilket innebär, att hjärtat icke längre behärskar blodströmmen utan denna dämmes upp framför hjärtat i de stora blodådrorna. Denna uppdämning sprider sig ut mot kroppens periferi med förlångsammad strömning och stockning av blodmassan, särsk. i kroppens stora blodreservoarer i levern, mjälten och huden, vilket framkallar lever- och mjältsvull-nad och ger åt huden en mörk, blå färg (c y a-nos). Vid hjärtinkompensation plågas patienten av smärtor el. tryck över hjärtat, andnöd och hjärtklappning, särsk. i samband med ansträngning (gång i trappor etc.), efter sinnesrörelser el. efter måltider, och över huvud ökade trötthetssymtom samt dålig sömn. Alla dessa besvär kunna emellertid även framkallas av rent nervösa orsaker, vilket mången gång gör det svårt att avgöra, om besvären äro organiskt betingade el. endast nervösa. Urinmängden avtar på dagen, men patienten får kasta vatten ofta på natten. Småningom uppträda svullnader el. ödem på gr. av vattenansamling i kroppens vävnader. De märkas först i kroppens nedre delar, särsk. kring anklarna. Blodstockningen i lungorna leder till luftrörskatarr, astmaartade tillstånd med upphostning, i njurarna till uppträdandet av äggvita i urinen. I svåra fall uppkommer i litervis vatten-utgjutning i bukhålan, lung- och hjärtsäcken (vattusot). Inkompensationstillståndet kallas relativt, om det endast uppträder i anslutning till ansträngningar och försvinner vid vila, men absolut, om det icke viker ens för behandling, då patienten håller sig i säng. Inkompensation kan bero på sjukdomar i hjärtmuskeln primärt. Denna påverkas av alla inflammationssjukdomar, pneumoni, tyfus, influensa. Även enkla s.k. förkylningssjukdomar kunna ha en högst ofördelaktig inverkan på hjärtats muskel och framkalla degenerativa tillstånd i densamma, myokarditer, med sönderfall av fettsubstanserna i muskelceller na (se Fettinfiltration). Åderförkalkning av hjärtats pulsådror är liksom syfilis en vanlig orsak till hjärtmuskeldegeneration. Den hos äldre människor så vanligt förekommande degenerationen av hjärtmuskeln är att betrakta som en summationseffekt av alla de skadliga inflytelser, för vilka hjärtat utsatts under livet, infektioner, överansträngning, åderförkalkning etc. En av de allra vanligaste orsakerna är för högt blodtryck. Sjukdomar i hjärtmuskeln leda ofta till förstöring av retlednings-systemet (se d.o.), varav följer oregelbunden hjärtverksamhet (arytm i). Lindrig arytmi (extrasystolen) behöver icke inverka på hjärtats prestation, men om den blir svårare, betyder den ett oekonomiskt arbetssätt för hjärtat. Ofta uppträder hjärtinkompensation i samband med häftigt insättande arytmi. Häftigt uppkommet hjärtsken el. s.k. paroxys-mal tachykardi, då hjärtat slår 200 slag i min., kan på några tim. framkalla bilden av en svår akut hjärtinkompensation. Den akuta s.k. hjärtkollapsen, som i regel är förenad med hjärtklappning, innebär ett plötsligt sviktande av hjärtats funktioner. Den kan leda till att hjärtat upphör att draga sig samman, vilket förorsakar plötslig hjärtdöd, s.k. hjärtslag el. hjärtförlamning. Myo-karditens objektiva symtom äro, utom dilatation, tysta hjärttoner, svaga sammandragningar, ibland med biåsljud. Man skiljer på akut och kronisk myokardit. Hjärtbesvär äro vanliga hos feta människor. Det s.k. fett-hjärtat beror icke så mycket på fettinfiltration i hjärtmuskeln el. som det heter ”fett kring hjärtat” utan på de för stora anspråk, som den alltför feta kroppens ökade massa ställer på hjärtat. Den fete löper större risk att tidigare överanstränga sitt hjärta än en normal individ. Hos feta personer uppträda t.ex. ofta tidig åderförkalkning i hjärtats kärl, hjärthy-pertrofi och muskeldegeneration. — För-kalkning i hjärtväggens pulsådror, de s.k. coro-narartärerna, leder till h j ä r t k r a m p el. ang i'na pe'ctoris, bestående i svåra, anfallsvis uppträdande smärtor i hjärttrakten el. i ryggen, strålande ut åt buken el. halsen men särsk. ut i armarna. Smärtorna anses framkallade av kramptillstånd i coronarartärerna. De uppträda särsk. i samband med sinnesrörelser el. arbete (promenader, i sht vid starten). Inflammatoriska sjukdomar, särsk. ledgångsreumatism, leda till förändringar i hjärtats inre hinna (endoca'rdium). Dessa s.k. endokarditer el. hjärthinneinflammationer angripa klaffarna, ant. med pålagring av fibrinösa membraner, som småningom skrumpna och leda till förträngning (stenos) av klaffarna, — 137 — — 138 —