Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoby (Lolland) - Hoböl - Hoc anno - Hoc est - Hoch - Hochberg, ätt - Hochberg, Bolko (J. F. Franz) - Hoche, Lazare - Hochheimer el. Hock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOBY
Hoby, Gloslunde s:n, Lolland, fyndplatsen
för Nordeuropas rikast utrustade ”romargrav”
(se d.o.). På ett djup av c:a 2 m. anträffades
här 1920 ett skelett, invid vilket lågo bl.a. en
bronsbricka med två silverbägare, prydda med
Romersk bronskanna, funnen i Hoby.
drivna figurala mönster, bronsfat med
iliggande kanna samt vinskopa och en starkt
fragmentarisk situla (se d.o.). Fyndets märklighet
ligger i gravgodsets rikedom och utsökta
kvalitet. Bronskärlen stamma från de romerska
fabrikerna i Capua, silverbägarna äro signerade
av sin grekiske mästare. Graven, som tillhör
l:a årh. e.Kr., torde vara återstoden av ett
större gravfält, som förstörts genom grustäkt.
— Litt.: K. Friis Johansen, ”Hoby-Fundet”
(”Nordiske Fortidsminder”, 2:3, 1923). G.Em.
Hoböl, hd i östfold fylke, s.ö. Norge, vid
gränsen mot Akershus fylke, n.ö. om Moss;
142,47 kvkm.; 2,476 inv. (1930). S.
Hoc anno (lat.), (i) detta år. Förkortat h.a.
Hoc est (lat., det är), det vill säga.
Hoch [häz] (ty., eg. högt), leve! hurra!
Hochberg [hå^bärk], tysk medeltida ätt, en
sidolinje av huset Zähringen (se d.o.). Namnet
återupptogs, när Luise Geyer von Geyersberg
(1768—1820), morganatisk gemål till Karl
Fredrik av Baden, 1796 blev riksgrevinna a”
H. Hennes äldste son, riksgreve Leopold av
H. (1790—1852), blev 1830 storhertig av Baden.
Th.
Hochberg [hä’zbärk], Hans Heinrich B o 1 k o
von, greve, tysk tonsättare (1843—1926), pseud.
J. F. F r a n z. H. studerade för F. Kiel,
grundade 1876 de ”schlesiska musikfesterna”, 1886
—1903 generalintendent för hovteatrarna i
Berlin. Hans alstring, i gedigen Schumannsk
anda, omfattar 2 operor, 3 symfonier, en
pianokonsert, kammarmusik, solosånger och körer.
F.S-l.
Hoche [åf], Louis L a z a r e, fransk krigare
(1768—97), tog 1784 värvning vid franska
gardet, övergick vid dess
upplösning 1789 som
sergeant till
nationalgardet, utmärkte sig
vid flera tillfällen
under fälttågen 1792—
93 och steg snabbt
till major.
Arresterad ss. misstänkt för
delaktighet i
Dumou-riez’ förräderi, blev
H. dock snart åter
fri, tog en
glänsande del i försvaret
av Dunkerque och blev i sept. 1793
generalmajor, i okt. generallöjtnant samt erhöll
befälet över Moselarmén. Trots ett
nederlag vid Kaiserslautern fick H. behålla sitt
befäl, blev efter segern vid Fröschweiler chef
även för Rhen-armén och vann på få dagar
stora framgångar (dec. 1793). Avundsmäns
intriger bragte snart därefter åter H. i fängelse,
på nytt anklagad för förräderi, men han
lös-släpptes efter Robespierres fall. 1794—96 förde
han därpå befälet i Vendée, där han 1795
vann en betydande seger över rojalisterna vid
Quiberonbukten och genom sitt på en gång
kraftiga och hovsamma uppträdande
återställde lugnet. H. blev därefter chef för den mot
Irland bestämda armén, men ett i dec. 1796
företaget landstigningsförsök misslyckades på
gr. av väderleksförhållandena. 1797 åter chef
för trupperna vid Rhen, hann H. blott vinna
segern vid Neuwied, innan fredspreliminärerna
i Leoben gjorde slut på fientligheterna. Efter
att en knapp månad ha varit krigsminister
återvände H. till sina trupper men avled strax
därpå. H. var en av de mest framstående
re-volutionsgeneralerna och därjämte en ädel och
manlig personlighet samt en uppriktig
republikan. — Litt.: Biogr. av G. Girard (1926). P.S.
Hochheimer [hä’zhalmar] el. Hoc k, rhen-
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
