- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 13. Hiller - Irkutsk /
153-154

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hochheimer el. Hock - Hochkirch - Hochschild, ätt - Hochschild, 1. Rutger Fredrik - Hochschild, 2. Carl - Hochschild, 3. Carl Fredrik - Hochseeflotte - Hochstetter, Christian Ferdinand von - Hock - Hockergrav - Hockey (el. land-hockey)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOCKEY vin, som framställes vid staden Hochheim, där Main mynnar i Rhen. Ss. musserande kallas det Sparkling Hock. Hochkirch [hä'zkir^], by i Oberlausitz, där den överlägsna österrikiska hären under Daun 14/io 1758 företog ett lyckat överfall på den preussiska under Fredrik II. Preussarna förlorade % av sin styrka och över 100 kanoner, men deras tapperhet och manstukt räddade dem från fullst. undergång, och Daun utnyttjade ej segern. P.S. Hochschild [hå'k-], urspr. från Lübeck stammande ätt. H.2) adlades 1817 och blev friherre 1839 enl. R. F. § 37; ätten utslocknade 1898. C. 1) Rutger Fredrik H., ämbetsman, me-moarförf. (1752—1806), efter notarietjänst i olika verk i huvudstaden 1782 magistratssek-reterare, 1792 sekreterare vid änkedrottning Sofia Magdalenas hovexp., har förf, dagboksanteckningar från åren 1771—1801 (utg. av H. Schück, 3 bd, 1908—09), flärdlösa och något torra, men vittnande om att förf, varit både väl underrättad och omdömesgill. C. 2) C a r 1 H., den föregåendes son, friherre, diplomat (1785—1857), efter tjänstgöring i kabinettet för utrikes brevväxling och vid olika beskickningar minister i Köpenhamn 1821—36, kammarherre 1826, minister i Haag 1836—41, i Wien 1845—50, envoyé i Berlin 1850—54, London 1854—57. C. 3) Carl Fredrik Lotharius H., den föregåendes son, friherre, diplomat (1831—98), efter tjänstgöring i olika dep. och som attaché i Berlin och Wien kammarherre hos drottning Desideria 1855, legationssekreterare i London 1858 —60, chargé d’affai-res i Turin 1861, mi-nisterresident där 1863, envoyé i Berlin 1865, i London 1866—76, utrikesminister 1880—85; led. av F.k. 1877—86. H. ansågs som en skicklig och representativ diplomat, men försynt och konsili-ant, kom han aldrig att göra mycket väsen av sig. Han ägde betydande andliga intressen, utgav en skildring av drottning Desideria (1889) och brottstycken ur farfaderns memoarer samt har själv efterlämnat intressanta minnesanteckningar från sina diplomatår. C. Hochseeflotte [hä'zzèflå'ta] (ty.), högsjöflot-tan, benämning på de tyska huvudstridskrafterna till sjöss under världskriget. H. bestod vid världskrigets början av 3 slagskeppseskadrar om sammanlagt 15 moderna och 8 äldre slagskepp, 5 slagkryssare, 4 pansarkryssare, 11 lätta kryssare, 8 jagarflottiljer om sammanlagt 88 jagare, 2 ubåtsflottiljer om 19 ubåtar samt 2 minkryssare och ett antal minsvepare. H. var baserad på hamnarna i tyska bukten, främst Wilhelmshaven, Kuxhaven och Helgo-land. H.S-k. Hochstetter [hä'zftätar], Christian Ferdinand von, österrikisk mineralog och geolog (1829—84), 1856 docent vid univ. i Wien, medföljde 1857 Novaraexp. på dess världsom-segling men stannade på Nya Zeeland och i Australien, där han gjorde geologiska undersökningar, grundläggande för vår kännedom om Nya Zeeland. 1860 blev han prof, i geologi vid Polytechnisches Inst. i Wien, 1876 intendent för Hofmuseum och erhöll 1877 överinseendet över hovmineraliekabinettet och den antropologiskt-etnografiska samlingen. K.A.G. Hock, vinsort, se Hochheimer. Hockergrav, arkeol., se Huklägesgrav. Hockey [hå'ki] (el. land-h.), spel på gräsplan med liten boll och klubbor. H.-liknande spel ha säkerligen idkats tidigt på skilda orter. Hockeyspelare. Nationalmuseum, Aten. En attisk marmorrelief (se fig.) från o. 510 f. Kr. utvisar en för h. typisk inslagssituation, där 2 spelare stå med korsade klubbor, inväntande domarens signal. De isländska sagorna berätta om ett h.-liknande bollspel, och vissa naturfolk ha än i dag likartade spel med böjda käppar. Från början av 1800-talet övades h. i engelska skolor, 1875 bildades det engelska h.-förbundet, och 1886 utarbetades de regler, som ännu gälla i stort. I Sverige har h. hittills ej vunnit insteg. — Grundtanken är densamma som vid bandy (se d.o.) och is-h. (se d.o.); dock är likheten mellan h. och bandy större än mellan h. och is-h. Bollen är en kricketboll, klädd med läder el. gummi. Klubban liknar bandyklubban, men huvudet är avfasat endast på v. sidan samt något smalare. Speltiden är vanl. 2X35 min. med 10 min. uppehåll. H.-planens indelning (se fig.), som avviker från bandyplanens, antyder vissa olikheter i spelreg — 153 — — 154 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 17 15:18:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-13/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free