- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 13. Hiller - Irkutsk /
153-154

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hochheimer el. Hock - Hochkirch - Hochschild, ätt - Hochschild, 1. Rutger Fredrik - Hochschild, 2. Carl - Hochschild, 3. Carl Fredrik - Hochseeflotte - Hochstetter, Christian Ferdinand von - Hock - Hockergrav - Hockey (el. land-hockey)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOCKEY

vin, som framställes vid staden Hochheim, där
Main mynnar i Rhen. Ss. musserande kallas
det Sparkling Hock.

Hochkirch [hä’zkir^], by i Oberlausitz, där
den överlägsna österrikiska hären under Daun
14/io 1758 företog ett lyckat överfall på den
preussiska under Fredrik II. Preussarna
förlorade % av sin styrka och över 100
kanoner, men deras tapperhet och manstukt
räddade dem från fullst. undergång, och Daun
utnyttjade ej segern. P.S.

Hochschild [hå’k-], urspr. från Lübeck
stammande ätt. H.2) adlades 1817 och blev friherre
1839 enl. R. F. § 37; ätten utslocknade 1898. C.

1) Rutger Fredrik H., ämbetsman,
me-moarförf. (1752—1806), efter notarietjänst i
olika verk i huvudstaden 1782
magistratssek-reterare, 1792 sekreterare vid änkedrottning
Sofia Magdalenas hovexp., har förf,
dagboksanteckningar från åren 1771—1801 (utg. av H.
Schück, 3 bd, 1908—09), flärdlösa och något
torra, men vittnande om att förf, varit både
väl underrättad och omdömesgill. C.

2) C a r 1 H., den föregåendes son, friherre,
diplomat (1785—1857), efter tjänstgöring i
kabinettet för utrikes brevväxling och vid olika
beskickningar minister i Köpenhamn 1821—36,
kammarherre 1826, minister i Haag 1836—41,
i Wien 1845—50, envoyé i Berlin 1850—54,
London 1854—57. C.

3) Carl Fredrik Lotharius H., den
föregåendes son, friherre, diplomat (1831—98), efter
tjänstgöring i olika
dep. och som attaché
i Berlin och Wien
kammarherre hos
drottning Desideria
1855,
legationssekreterare i London 1858
—60, chargé
d’affai-res i Turin 1861,
mi-nisterresident där
1863, envoyé i
Berlin 1865, i London
1866—76,
utrikesminister 1880—85; led.

av F.k. 1877—86. H. ansågs som en skicklig och
representativ diplomat, men försynt och
konsili-ant, kom han aldrig att göra mycket väsen av
sig. Han ägde betydande andliga intressen,
utgav en skildring av drottning Desideria (1889)
och brottstycken ur farfaderns memoarer samt
har själv efterlämnat intressanta
minnesanteckningar från sina diplomatår. C.

Hochseeflotte [hä’zzèflå’ta] (ty.),
högsjöflot-tan, benämning på de tyska
huvudstridskrafterna till sjöss under världskriget. H. bestod vid
världskrigets början av 3 slagskeppseskadrar

om sammanlagt 15 moderna och 8 äldre
slagskepp, 5 slagkryssare, 4 pansarkryssare, 11
lätta kryssare, 8 jagarflottiljer om
sammanlagt 88 jagare, 2 ubåtsflottiljer om 19 ubåtar
samt 2 minkryssare och ett antal minsvepare.
H. var baserad på hamnarna i tyska bukten,
främst Wilhelmshaven, Kuxhaven och
Helgo-land. H.S-k.

Hochstetter [hä’zftätar], Christian
Ferdinand von, österrikisk mineralog och
geolog (1829—84), 1856 docent vid univ. i Wien,
medföljde 1857 Novaraexp. på dess
världsom-segling men stannade på Nya Zeeland och i
Australien, där han gjorde geologiska
undersökningar, grundläggande för vår kännedom
om Nya Zeeland. 1860 blev han prof, i geologi
vid Polytechnisches Inst. i Wien, 1876
intendent för Hofmuseum och erhöll 1877
överinseendet över hovmineraliekabinettet och den
antropologiskt-etnografiska samlingen. K.A.G.

Hock, vinsort, se Hochheimer.

Hockergrav, arkeol., se Huklägesgrav.

Hockey [hå’ki] (el. land-h.), spel på
gräsplan med liten boll och klubbor. H.-liknande
spel ha säkerligen idkats tidigt på skilda orter.

Hockeyspelare. Nationalmuseum, Aten.

En attisk marmorrelief (se fig.) från o. 510 f.
Kr. utvisar en för h. typisk inslagssituation, där
2 spelare stå med korsade klubbor, inväntande
domarens signal. De isländska sagorna berätta
om ett h.-liknande bollspel, och vissa
naturfolk ha än i dag likartade spel med böjda
käppar. Från början av 1800-talet övades h. i
engelska skolor, 1875 bildades det engelska
h.-förbundet, och 1886 utarbetades de regler, som
ännu gälla i stort. I Sverige har h. hittills ej
vunnit insteg. — Grundtanken är densamma
som vid bandy (se d.o.) och is-h. (se d.o.);
dock är likheten mellan h. och bandy större
än mellan h. och is-h. Bollen är en kricketboll,
klädd med läder el. gummi. Klubban liknar
bandyklubban, men huvudet är avfasat endast
på v. sidan samt något smalare. Speltiden är
vanl. 2X35 min. med 10 min. uppehåll.
H.-planens indelning (se fig.), som avviker från
bandyplanens, antyder vissa olikheter i
spelreg

— 153 —

— 154 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 15 19:56:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-13/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free