HOFFMANN R. von Schaukal, ”E. T. A. H.” (1923); E. Kroll, E. T. A. H.” (s.å.); V. Ljungdorff, ”E. T. A. H. och ursprunget till hans konstnärskap” (1924), jämte ett alltmer växande antal special-avh. Lff. Hoffmann, August Heinrich, efter sin födelseort kallad H. von Fallersleben, tysk förf. (1798— 1874). Som 20-årig lärde H. känna bröderna Grimm, vilka väckte hans intresse för germansk filologi. Han blev 1835 prof, i Breslau men avsattes på gr. av de liberala åsikter, han uttryckt i sina ”Unpoli-tische Lieder” (1840 —41; sv. övers, av C. V. A. Strandberg, ”Opolitiska sånger”, 1844). Från 1820-talet utövade han en flitig filologisk förf.-verk-samhet. Mest känd blev han dock ss. skald i idyllisk och fosterländsk ton. Av hans omfattande versproduktion lever dock eg. föga mer än den till nationalsång vordna ”Das Lied der Deutschen” (”Deutschland, Deutschland über alles”) från 1841. Hans ”Gesammalte Wer-ke” utkommo i 8 bd 1890—93. — Litt.: H. Gerstenberg, ”H. und sein deutsches Vaterland” (1890); W. Stammler, ”Neues von und über H. v. F.” (i ”Zeitschrift für Bücherfreunde”, 1916). A.Bd. Hoffmann, Heinrich Karl H e r m a n n, tysk botanist (1819—91), studerade först medicin och verkade som praktiserande läkare och docent i Giessen, men övergick snart till botaniken och blev 1848 e.o., 1853 ord. prof, vid univ. i Giessen samt direktor för botaniska trädgården där. H. utförde klassiska arbeten inom mykologi och bakteriologi, där särsk. jästsvamparnas och bakteriernas utvecklingshistoria voro föremål för hans forskning, vidare inom växtgeografi, klimatologi och särsk. fenologi, där hans undersökningar verkat banbrytande. H. har även anställt omfattande iakttagelser över växternas variation och offentliggjort arbeten över växternas sömn. O.Gz. Hoffmann, L u d w i g, tysk arkitekt (f. 1852), 1896—1924 byggnadsråd i Berlin, där han utvecklat en rik verksamhet och även medelbart varit av stor betydelse för Berlins nuv. arkitektoniska skepnad. H. är en av de ”historiska” stilarnas sista banerförare men har vid tillämpandet av desamma alltid tagit stor hänsyn till en för byggnadens moderna ändamål lämpad planlösning och karakterise ras f.ö. av måttlighet i dekorationer och kärleksfull gedigenhet i detaljerna. Bland hans arbeten märkas: Virchowsjukhuset (1899— 1906), Märkisches Museum (1901—07) och stadshuset (1902—-11), alla i Berlin, samt talrika skolor, badhus, bostadshus m.m. H. har även haft högsta ledningen av byggnadsverksamheten på Museumsinsel sedan 1909. En del av sina arbeten har han själv publicerat under titeln ”Neubauten der Stadt Berlin” (11 bd, 1902—12). — Litt.: F. Stahl, ”L. H.” (1914). G.S Hoffmann, Johannes, tysk politiker (1867—1930), 1887—1908 folkskollärare i Bayern, avsatt på gr. av våldsam socialistisk agitation, medl. av bajerska lantdagen 1908— 20, medl. av tyska riksdagen 1912—19 och sedan 1920. Vid revolutionen 1918 blev H. #/n bajersk kultusminister under K. Eisner, i mars 1919 själv ministerpresident, utrikesminister och kultusminister. Efter utropandet av rådsdiktaturen 7/< 1919 flydde H. till Bamberg, återvände i aug. s.å. och störtades mars 1920. Arrh. Hoffmann, Max, tysk militär (1869— 1927), officer vid inf. 1888, generalmajor 1916; avsked 1919. H., som från 1901 tillhörde generalstaben, var 1904—05 japanska armén följaktig under rysk-japanska kriget och var vid världskrigets utbrott 1914 överstelöjtnant. Han placerades ss. 1 :e generalstabsofficer vid 8:e armékvarteret och efterträdde i aug. 1916 Lu- dendorff ss. generalstabschef på ostfronten. Ss. tysk delegerad deltog han i fredsunderhandlingarna i Brest-Litovsk, där han energiskt kämpade för de militära synpunkternas genomdrivande. Då han senare förklarade sig ej ämna underkasta sig Versaillesfredens bestämmelser beträffande gränsen mot Polen, försattes han i disponibilitet 1919. Han har utg. ”Der Krieg der versäumten Gelegenheiten” (1923) och ”Tannenberg, wie es wirklich war” (1926), varjämte hans ”Aufzeichnungen” utkommo i 2 bd 1929. E.Bz. Hoffmann, K a i Anton Carl Nyholm, dansk skald (f. 1874), Cand. jur. 1897. H. debuterade 1899 med diktsaml. ”Liljer i Mörket”, senare följd av ett dussin småhäften med fin och ut sökt poesi. H. hör nära samman med 1890-talets lyriska genombrott i dansk litteratur och var från början starkt påverkad av Baude-laire, av vars dikter han gjort lyckade övers — 167 — — 168 —