Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffmann, Kai - Hoffmanns droppar - Hoffmanns äventyr - Hoffmann von Fallersleben - Hoffmeister, Samuel - Hoffmeyer, Niels - Hoffstedt, August Wilhelm - Hoffvenius, Petrus - Hofgastein - Hofkriegsrat - Hofling, Samuel - Hofman (Hoffman), Sven - Hofman, Tycho de - Hofman, Holger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMAN
I sina senare skaldestycken har H. anslagit
nationella toner. Han hör till den lilla grupp
danska poeter, som förhärligat
huvudstadslivet. Hans berömdaste dikt är ”Ganske unge
Elskede”, som genom sin kyska ömhet och
grace hör till pärlorna i dansk diktkonst. P.R-w.
Hoffmanns droppar, Aether spirituo’sus, en
blandning av 1 del eter och 3 delar
koncentrerad sprit, mest använd i folkmedicinen i form
av Hoffmanns-, nerv- och hjärtstyrkande
droppar ss. uppiggande medel vid diverse
sjukdomar. Namnet efter den tyske läkaren Fr.
Hoff-mann (se denne). J.H.
Hoffmanns äventyr, fra. Les contes
d’Hoff-mann, fantastisk opera i 3 akter med prolog
och epilog av J. Offenbach, text av J. Barbier;
urpremiär 10/2 1881 på Opéra-Comique, Paris;
uppfördes första gången i Sverige på Nya
teatern, Stockholm, 17/i2 1881; premiär på Operan
i Stockholm 17/s 1889. F.S-l.
Hoffmann von Fallersleben, se A. H. H o f
f-m a n n.
Ho’ffmeister [-mäj-], Samuel, bildhuggare
(1765—1818). Elev av Sergel, visar H. i sin
konst stort beroende av sin lärare, om också
en starkare realism gör sig gällande i H:s
porträttbyster och medaljonger. Han är
representerad på Nationalmuseum med bl.a. ett
medaljongporträtt av Benjamin Franklin. B.B.
Hoffmeyer [hå’fmal-], Niels Volmer
Bie-ring, dansk förf. (f. 1874), debuterade 1900 med
skådespelet ”Anna Raage”. H. har länge bott
i Italien, som han allsidigt skildrat i bl.a.
romanen ”Verden venter” (1906),
novellsamlingen ”Det Meningslöse” samt i sina memoarer.
Hans förnämsta verk är romanserien ”Dagen”
(3 bd, 1906—08), hans mest bekanta bok
forn-tidsskildringen ”Babylon” (1904). P.R-w.
Hoffstedt, August Wilhelm, ingenjör
(1841—1907), 1877—1907 lektor vid Tekniska
högsk., från 1902 med prof:s titel, 1871—1907
överlärare i mekanik och maskinlära vid
Tekniska skolan i Stockholm. H. började 1870
utgiva ”Teknisk tidskr.” men överflyttade 1878
utgivandet på Sv. teknologföreningen. C.-A.N.
Hoffve’nius, Petrus, läkare (1630—82), d:r
i Leiden 1660, prof, i medicin i Uppsala 1661.
H. var en utomordentlig lärare, som erhöll
många hängivna lärjungar och höjde anseendet
för den medicinska vetenskapen. Som
praktiserande läkare var han mycket anlitad, och
som anatom räknas han som en av sin tids
främste. I ”Excercitationes artis medicinalis”
(1662—64) har H. gjort ett sammandrag av
dåtidens fysiologi och patologi samt i ”Synopsis
physica” (1678), en mycket använd lärobok,
avhandlat fysiken. Mot den vid univ.
förhärskande skolastiken uppträdde H. med skärpa
och hävdade Cartesius’ filosofi, vilket
föranledde en långvarig strid, varvid H. ivrigt
försvarades av sin kollega Rudbeck d.ä. Å.Ch.
Hofgastein [hä’fgaftal’n], kurort i Österrike,
se G a s t e i n.
Hofkriegsrat [hä’fkrigsrät], Österrikes
högsta militärmyndighet, fungerade med
obetydliga avbrott från mitten av 1500-talet till 1848.
Det beroende, vari fältherrarna stodo till H.,
verkade ofta förlamande på kraften i
krigföringen. T.H-m.
Hofling [ho’v-], Samuel, miniatyrmålare
(1778—1827). H. har utfört porträtt i miniatyr
och pastell efter L. Sparrgrens maner, dock
utan att nå dennes stora popularitet. Även
landskap och genrebilder i olja och pastell
äro bevarade av hans hand. F.H.
Hofman (Hoffman), Sven (d. 1766).
Rusthållare i Byttorp, Vedens hd, Älvsborgs
län, och högtbetrodd bondadvokat, utsågs H.
till häradets ombud vid 1765 års riksdag, men
kort förut fråndömd rätten att föra annans
talan, avvisades han, ehuru 2 gånger omvald,
av bondeståndet. Förbittrad däröver,
samlade han 60—70 missnöjda bönder vid
Borgstena gästgivargård, tågade 12/s 1766 söderut,
uppviglande allmogen, och ryckte 14/s med 500—
600 man mot Borås men sveks av ”hären”,
greps i Viared 15/s och avrättades 14/io i
Stockholm. Av medbrottslingarna dömdes 2 till
döden, 39 till spöslitning och fästningsstraff. Det
härskande mösspartiet misstänkte ”förnäma
anstiftare”, men trots stor rättsapparat och
användande av tortyr kunde inga sådana påvisas.
H. var snarast en religiös svärmare, som i sitt
blinda hämndbegär trodde sig kallad att
nedbryta ett orättfärdigt statsskick. — H. är
hjälten i den av O. Rudbeck ”den yngste” 1776 utg.
komiska hjältedikten ”Boråsiaden”. S.Bsn.
Hofman [hå’f-], Tycho de, dansk
person-historiker (1714—54), 1750 assessor i
Höjeste-ret, utgav 1746 en värdefull och vackert
utstyrd saml. ”Portraits historiques des hommes
illustres de Dannemark” (dansk övers., 3 bd,
1777—79). C.
Hofman [hå’f-], Holger, dansk
skådespelare och teaterledare (1868—1929), från 1891
anställd vid olika teatrar i Köpenhamn, bl.a.
Kasino och Nörrebro, 1897—1900 vid
Folke-teatret och 1900—14 vid Det kongelige Teater,
ledde 1914—19 och 1923—28 Dagmarteatret och
verkade 1920—22 som regissör vid Det lille
Teater och Scala. H. var en fantasifull och
saftig karaktärsskådespelare i den borgerliga
repertoaren och spelade med drastisk effekt
också Holberg; hans ledning av Dagmarteatret
präglades av vederhäftighet och konstnärligt
ansvar. G.K-g.
— 169 —
— 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
