HOFMAN I sina senare skaldestycken har H. anslagit nationella toner. Han hör till den lilla grupp danska poeter, som förhärligat huvudstadslivet. Hans berömdaste dikt är ”Ganske unge Elskede”, som genom sin kyska ömhet och grace hör till pärlorna i dansk diktkonst. P.R-w. Hoffmanns droppar, Aether spirituo'sus, en blandning av 1 del eter och 3 delar koncentrerad sprit, mest använd i folkmedicinen i form av Hoffmanns-, nerv- och hjärtstyrkande droppar ss. uppiggande medel vid diverse sjukdomar. Namnet efter den tyske läkaren Fr. Hoff-mann (se denne). J.H. Hoffmanns äventyr, fra. Les contes d’Hoff-mann, fantastisk opera i 3 akter med prolog och epilog av J. Offenbach, text av J. Barbier; urpremiär 10/2 1881 på Opéra-Comique, Paris; uppfördes första gången i Sverige på Nya teatern, Stockholm, 17/i2 1881; premiär på Operan i Stockholm 17/s 1889. F.S-l. Hoffmann von Fallersleben, se A. H. H o f f-m a n n. Ho'ffmeister [-mäj-], Samuel, bildhuggare (1765—1818). Elev av Sergel, visar H. i sin konst stort beroende av sin lärare, om också en starkare realism gör sig gällande i H:s porträttbyster och medaljonger. Han är representerad på Nationalmuseum med bl.a. ett medaljongporträtt av Benjamin Franklin. B.B. Hoffmeyer [hå'fmal-], Niels Volmer Bie-ring, dansk förf. (f. 1874), debuterade 1900 med skådespelet ”Anna Raage”. H. har länge bott i Italien, som han allsidigt skildrat i bl.a. romanen ”Verden venter” (1906), novellsamlingen ”Det Meningslöse” samt i sina memoarer. Hans förnämsta verk är romanserien ”Dagen” (3 bd, 1906—08), hans mest bekanta bok forn-tidsskildringen ”Babylon” (1904). P.R-w. Hoffstedt, August Wilhelm, ingenjör (1841—1907), 1877—1907 lektor vid Tekniska högsk., från 1902 med prof:s titel, 1871—1907 överlärare i mekanik och maskinlära vid Tekniska skolan i Stockholm. H. började 1870 utgiva ”Teknisk tidskr.” men överflyttade 1878 utgivandet på Sv. teknologföreningen. C.-A.N. Hoffve'nius, Petrus, läkare (1630—82), d:r i Leiden 1660, prof, i medicin i Uppsala 1661. H. var en utomordentlig lärare, som erhöll många hängivna lärjungar och höjde anseendet för den medicinska vetenskapen. Som praktiserande läkare var han mycket anlitad, och som anatom räknas han som en av sin tids främste. I ”Excercitationes artis medicinalis” (1662—64) har H. gjort ett sammandrag av dåtidens fysiologi och patologi samt i ”Synopsis physica” (1678), en mycket använd lärobok, avhandlat fysiken. Mot den vid univ. förhärskande skolastiken uppträdde H. med skärpa och hävdade Cartesius’ filosofi, vilket föranledde en långvarig strid, varvid H. ivrigt försvarades av sin kollega Rudbeck d.ä. Å.Ch. Hofgastein [hä'fgaftal'n], kurort i Österrike, se G a s t e i n. Hofkriegsrat [hä'fkrigsrät], Österrikes högsta militärmyndighet, fungerade med obetydliga avbrott från mitten av 1500-talet till 1848. Det beroende, vari fältherrarna stodo till H., verkade ofta förlamande på kraften i krigföringen. T.H-m. Hofling [ho'v-], Samuel, miniatyrmålare (1778—1827). H. har utfört porträtt i miniatyr och pastell efter L. Sparrgrens maner, dock utan att nå dennes stora popularitet. Även landskap och genrebilder i olja och pastell äro bevarade av hans hand. F.H. Hofman (Hoffman), Sven (d. 1766). Rusthållare i Byttorp, Vedens hd, Älvsborgs län, och högtbetrodd bondadvokat, utsågs H. till häradets ombud vid 1765 års riksdag, men kort förut fråndömd rätten att föra annans talan, avvisades han, ehuru 2 gånger omvald, av bondeståndet. Förbittrad däröver, samlade han 60—70 missnöjda bönder vid Borgstena gästgivargård, tågade 12/s 1766 söderut, uppviglande allmogen, och ryckte 14/s med 500— 600 man mot Borås men sveks av ”hären”, greps i Viared 15/s och avrättades 14/io i Stockholm. Av medbrottslingarna dömdes 2 till döden, 39 till spöslitning och fästningsstraff. Det härskande mösspartiet misstänkte ”förnäma anstiftare”, men trots stor rättsapparat och användande av tortyr kunde inga sådana påvisas. H. var snarast en religiös svärmare, som i sitt blinda hämndbegär trodde sig kallad att nedbryta ett orättfärdigt statsskick. — H. är hjälten i den av O. Rudbeck ”den yngste” 1776 utg. komiska hjältedikten ”Boråsiaden”. S.Bsn. Hofman [hå'f-], Tycho de, dansk person-historiker (1714—54), 1750 assessor i Höjeste-ret, utgav 1746 en värdefull och vackert utstyrd saml. ”Portraits historiques des hommes illustres de Dannemark” (dansk övers., 3 bd, 1777—79). C. Hofman [hå'f-], Holger, dansk skådespelare och teaterledare (1868—1929), från 1891 anställd vid olika teatrar i Köpenhamn, bl.a. Kasino och Nörrebro, 1897—1900 vid Folke-teatret och 1900—14 vid Det kongelige Teater, ledde 1914—19 och 1923—28 Dagmarteatret och verkade 1920—22 som regissör vid Det lille Teater och Scala. H. var en fantasifull och saftig karaktärsskådespelare i den borgerliga repertoaren och spelade med drastisk effekt också Holberg; hans ledning av Dagmarteatret präglades av vederhäftighet och konstnärligt ansvar. G.K-g. — 169 — — 170 —