Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hohensalza - Hohenschwangau (Schwangau) - Hohenstaufen (Hoher Staufen) - Hohenstaufen (Staufer), ätt - Hohenwart, Karl - Hohenzollern (furstendöme) - Hohenzollern (Zollern, borg) - Hohenzollern, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOHENSALZA
Hohensalza [häanzaTtsa], polsk stad, se
Inowraclaw.
Hohenschwangau [häanjvä’ngau] (S c h w a
n-gau), borg i Schwaben, urspr. anlagd på
1100-talet, bebyggd i stor skala 1538—47, efter 1832
starkt restaurerad av dåv. kronprinsen,
sedermera Maximilian II av Bayern. H. har ägts
av bl.a. Welferna och Hohenstauferna och
sedan 1567 av bajerska furstehuset. G.S.
Hohenstaufen [häanftåuTan] (H o h e r
S t a u f e n), berg i württembergska
Donauom-rådet, mellan Göppingen och Gmünd, 685
m.ö.h., med resterna av konunga- och
kejsar-ätten H:s o. 1070 uppbyggda och i bondekriget
1525 förstörda stamborg. [B.]
Hohenstaufen [häanftåuTan] (S t a u f e r),
tysk fursteätt. Förste med säkerhet kände
stamfader är Friedrich v. Büren (d. 1094).
Hans son Friedrich v. Staufen (d. 1105) byggde
borgen H. (se ovan) och var anhängare till
Henrik IV, som 1079 förlänade honom
hertig-dömet Schwaben och gav honom sin dotter
Agnes till gemål. Dennes äldste son, Fredrik
den enögde (1105—47), ärvde Schwaben; hans
broder Konrad fick 1112 hertigdömet Franken
i förläning av Henrik V och blev 1138 som
Konrad III tysk konung; hohenstauferna
innehade till 1254 tyska tronen. Tyska riket steg
under Fredrik I Barbarossa (konung 1152—
90), Henrik IV (1190—97) och Fredrik II (1215
—50) till högsta makt. Under Fredrik II
nådde striden mellan kejsare och påve sin
höjdpunkt. Den siste tyske konungen av detta hus
var Fredrik II :s son Konrad IV (konung 1250
—54). Släkten utslocknade på manliga linjen
1264 med Konradin, Konrad IV:s son; Fredrik
II :s illegitima söner Manfred och Enzio dogo
1266 och 1272. [B.]
Hohenwart [hå’anvart], Karl Siegmund
von, greve, österrikisk politiker (1824—99),
storgodsägare, förvaltningsämbetsman. Ss.
ministerpresident febr.—okt. 1871 sökte H.
införa ett federalistiskt system, med bl.a. ett
självständigt konungarike Böhmen, men
misslyckades. 1873—97 var han i representanthuset
en inflytelserik ledare av centerns h. flygel
(det forna ”rättspartiet”), 1891—97 chef för
den av honom bildade ”Hohenwartklub”, en
strängt konservativ sammanslutning. 1897 blev
han medl. av det österrikiska herrehuset. Th.
Hohenzollern [häantsåTarn], förr
fursten-döme, sedan 1849 preussiskt Regierungsbezirk
(hörande till Rhenprov.); 1,142 kvkm.; 71,840
inv. (1932). Landet sträcker sig i en ung. 120
km. lång smal remsa halvmånformigt från n.v.
till s.ö. Större delen hör till Schwäbische Alb
(Hohenzollernalb) och dess förland, i v. griper
det in i Schwartzwald, i s. i Oberschwaben.
Med sina 10 exklaver inneslutes det av
Würt-temberg och Baden. Dess befolkning är rent
schwabisk och huvudsaki. katolsk; 2/s livnära
sig av jordbruk, V* av industri och hantverk.
Huvudorter: Sigmaringen vid Donau, H:s
huvudstad, och Hechingen. F.Ss
Hohenzollern [håantsåTarn] (Zollern),
borg i Sigmaringen, s. om Hechingen, stam-
Hohenzollern.
gods för furstesläkten med samma namn,
byggd på 1000-talet, förstörd 1423,
återuppbyggd 1454 men åter raserad under 30-åriga
kriget samt restaurerad av Fredrik Vilhelm IV
av Preussen 1850—67. G.S
Hohenzollern [häantsåTarn], tysk fursteätt,
uppkallad efter stamslottet H., antages
härstamma från Schwabens hertigätt under
900-talet, men de första, som buro namnet H.,
voro Burchard och Wezel av Zolre el. Zolorin
i mitten av 1000-talet. Ätten delade sig på
1100-talet i två grenar, av vilka den enas medl.
blevo grevar av Hohenberg. Den utdog 1486.
Av huvudgrenen var greve Fredrik III
kejsarna Fredrik I:s och Henrik VI:s högt betrodde
man och erhöll av den senare 1191 värdigheten
av borggreve i Nürnberg (som sådan Fredrik
I). Hans söner delade 1227 faderns
besittningar: Konrad erhöll borggrevskapet i
Nürnberg och blev grundare av den frankiska
linjen, Fredrik stamgodsen i Schwaben och blev
stamfader för den schwabiska linjen. — Medl.
av den frankiska linjen förvärvade
genom gifte Ansbach och Bayreuth; 1363
upphöjdes Fredrik V i riksfurstligt stånd. Hans son,
Fredrik VI (1372—1440), erhöll 1415
kurvärdigheten i Brandenburg (som kurfurste Fredrik
I). De frankiska landsdelarna måste Fredrik
till att börja med dela med sin öror, men efter
— 183 —
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
