Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Homeopati - Homer - Homerider - Homeriskt löje - Homeros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEROS
utrivning med t.ex. socker, som sedan kan
förarbetas till piller, innehållande medlet i önskad
potens. Centesimalskalan har senare i de
ho-meopatiska farmakopéerna ersatts med
decimalskalan, enl. vilken varje utspädning,
poten-sering, sker i förhållandet 1:10. H.-läkemedlen
föreskrivas numera i regel i 6:e upp till 30 :e
decimalpotensen (utspädning 1 gr. på en
billion kbmil), av några homeopater ända upp i
200 :e potensen. Med vår nuv. kunskap om
molekylernas och atomernas massa är det lätt att
räkna ut, att redan vid 24 :e potensen finnes
mindre än en molekyl av det utspädda medlet
pr gr. piller el. lösning. Att en
förutsättningslös, vetenskaplig prövning ej hittills varken å
patienter el. försöksdjur förmått uppvisa
någon som helst verkan av de homeopatiska
medlen även i potenser avsevärt lägre än den 30:e,
torde då ej vara ägnat att förvåna. Lika litet som
potenseringsprincipen har likhetslagen hållit
stånd inför den vetenskapliga kritiken.
Att h. likväl genom mer än 100 år vunnit
så talrika anhängare sammanhänger med flera
omständigheter. Alltifrån första början har
h. ställt sig i skarp opposition mot ”skolme
dicinen”, ”allopatien”, ”antipatien”. Denna
motsättning har alltid tillförsäkrat h. ett
talrikt klientel, enär många av de patienter, som
gå ohulpna från den ”allopatiske” läkaren,
gärna söka sig till ett läger, som tiderna
igenom vetat att frikostigt utlova hjälp särsk. i
dylika fall. Därtill kommer den dragning, som
mystiken i h:s läror utövar på många sinnen,
h:s avoghet mot vaccination och vivisektion,
dess förkärlek för varjehanda s.k.
naturläke-kurer, ävensom det förhållandet, att h. ej sällan
uppträder med en viss religiös färg. — Vad
beträffar h:s av dess utövare och anhängare
så lovprisade resultat, bör i första hand
erinras om, att det mycket ofta händer, att en
förbättring, som uppfattas som följd av en viss
behandling, i själva verket inträtt helt
oberoende av denna. Därtill kommer suggestionen,
som sannolikt spelar en alldeles särsk.
stoi-roll just inom det klientel, som av nämnda
skäl dragés till h. Ett mycket vanligt
förhållande är, att en behandling, som går under
rubriken h., ej alls är det.
Sjukdomsbehand-ling med åtskilliga läkemedel i doser,
motsvarande de lägsta homeopatiska potenserna, kan
i många fall vara framgångsrik, men den kan
ej rätteligen betecknas som h., lika litet som
de ej få av våra vanliga läkemedel, som i stor
dos framkalla symtom, vilka mer el. mindre
likna symtomen vid de sjukdomar, man
behandlar med dem, därför få betecknas som h.
Men mycket ofta, särsk. i sådana länder (t.ex.
U.S.A.), där jordmånen förlänat h. en långt
större utbredning (med egna univ., sjukhus,
apotek etc.) än hos oss, draga sig de
homeopatiska läkarna ej för att i stor utsträckning
använda våra vanliga beprövade läkemedel i
långt över homeopatiska doser. — Vad h. i
Sverige beträffar, utgöres det stora flertalet av
dess utövare av medicinskt obildade kvack
salvare, som ofta därjämte betjäna sig av
ögon-diagnos, kiropraktik o.d. humbugsmetoder.
Ytterst få sv. läkare ha upptagit h:s metoder.
Förslag om införande av undervisning i h.
vid våra med. fakulteter avvisades 1912 av
K.m:t, liksom riksdagen med stor majoritet
avslagit motion om utredning i saken. —
Förbises bör emellertid ej, att h. i sitt tidigaste
skede i ej ringa mån bidragit till stävjandel
av den dåtida skolmedicinens ej oskadliga
användning av häftigt verkande medel
(kräkmedel, drastiska avföringsmedel o.d.), dess bruk
av ofta högst komplicerade
läkemedelsbland-ningar, dess missbruk av åderlåtning m.m.,
varjämte h. starkt betonat betydelsen av ett
hygieniskt levnadssätt, särsk. i fråga om mat
och dryck — men härtill inskränker sig också
h:s insats i läkekonstens utveckling. I den
moderna medicinens positiva utveckling, dess
utredande av talrika sjukdomars orsaker och
mekanism samt dess upptäckter av nya,
värdefulla läkemedel har h. ingen del; tvärtom ha
genom desamma de homeopatiska
principernas värdelöshet klart uppvisats. — Litt.: A.
Norgren, C. G. Santesson & T. Thunberg, ”H.
i kritisk belysning” (1914). J.G.A.
Homer, metrol., se C h o m e r och E f a.
Homeri’der, benämning på de sångare
(”rap-soder”, se d.o.), som plägade föredraga
Home-ros’ (se denne) diktverk; de uppgivas ofta ss.
avkomlingar till denne. W.N.
Home’riskt löje, hejdlöst (”outsläckligt”),
skallande skratt, sådant som gudarnas löje
skildras hos Homeros (t.ex. i ”Iliaden”, I, 599).
Home’ros, enl. traditionen förf, till de
home-riska dikterna, Iliaden och Odysséen.
Iliaden skildrar en episod från det trojanska
kriget. Den börjar med tvisten mellan
överbefälhavaren för den grekiska hären,
Agamem-non, och grekernas främste hjälte, Akilles;
förolämpad och vredgad besluter Akilles att
hålla sig borta från striden, för att man skall
få känna, vad han betyder. Grekernas
nederlag uppskjutes t.v. av mellankommande
episoder: en överenskommelse att avgöra kriget
genom tvekamp mellan Paris och Menelaos, som
blir bruten, Diomedes’ bragder m.m. Sedan
Agamemnon förgäves erbjudit Akilles
gottgö-relse, kommer det svåra nederlaget; trojanerna
äro nära att intaga grekernas skeppsläger. 1
denna fara bönfaller Patroklos, Akilles’ hjärte-
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
