Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honung - Honungsblomma - Honungsdagg - Honungsfåglar - Honungsgrävling, ratel - Honungsgökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HONUNGSBLOMMA
fosforsyra och dextrin samt slutl. olika
ägg-vitearter och aromatiska ämnen m.m. H., som
i början är trögflytande och klar, stelnar efter
hand, därigenom att sockret kristallerar (k a
n-dering), men kan genom uppvärmning åter
bringas i flytande form. Uppvärmningen bör
dock ske försiktigt och icke överskrida 50° G.,
enär eljest vissa i h. befintliga viktiga
enzymer förstöras. Spec. v. är hos den flytande
h. ung. 1,4. Dess sammansättning och utseende
är i hög grad beroende på varifrån den
härrör. Den h., som t.ex. under försommaren
beredes av fruktträdsblommornas nektar,
frukt-träds-h., är i regel, liksom klöver-h., ljusgul
och vanl. vattenklar; den som beredes senare
på sommaren är vanl. mörkare, ljung-h. ofta
rödbrun. I vissa fall beredes h. även av s.k.
honungsdagg, som vanl. utgöres av
utsöndringar av vissa insekter, ss. bladlöss m.fl.;
sådan h. får ofta svartbrun färg. De s.k. fältbina
(se Biskötsel) besöka blommorna och
uppsuga nektar, som de hemföra i en utvidgning av
matstrupen, den s.k. honungsblåsan.
Denna rymmer i regel ej fullt 20 mgr., och för
att åstadkomma 1 kg. nektar, som dock endast
motsvarar en betydligt mindre mängd h.,
erfordras alltså att bina 50,000—60,000 gånger
hemkomma med fyllda honungsblåsor. Den
hemförda nektarn avlämnas i de s.k.
honungs-cellerna i vaxkakornas övre del, där dess
omarbetning till h. utföres av de s.k. h u s b i n a,
vilka oupphörligen suga den in i och pressa
den ut ur honungsblåsan. Härvid dels
inverteras rörsockret i nektarn genom inverkan av
vissa enzymer i binas saliv, dels bringas
också större delen av vattnet i densamma att
avdunsta. Genom ständiga vingrörelser sätta
bina luften i rörelse och påskynda därigenom
avdunstningen, som f.ö. även befordras av den
jämförelsevis (intill 35°C.) höga temp. i kupan.
Allteftersom honungscellerna slutl. fyllas med
färdig h., täckas de med vaxlock. — Den
mängd h., som kan erhållas av ett bisamhälle,
är i främsta rummet beroende av samhällets
storlek, väderleken samt traktens
dragförhållanden, d.v.s. tillgången på lämpliga
bifoderväxter (se d.o.). Under särsk. gynnsamma
förhållanden lär utbytet av ett samhälle kunna
uppgå till 100 kg. el. däröver, men i allm.
torde man ej kunna uppskatta medelskörden
pr samhälle till mer än o. 15 kg. årl. H. har
jämförelsevis stort näringsvärde, framförallt
på gr. av den stora mängden invertsocker. Den
hade fordom synnerligen stor betydelse i
hushållet och var därför även en viktig
handelsvara. Även som läkemedel nyttjades den,
framförallt mot hosta och vissa andra
halsåkommor. Numera har den i stor utsträckning un-
Honungsblomster,
Her-minium monorchis.
danträngts av andra ämnen men är dock ofta
föremål för förfalskning. O.Abg.
Honungsblomma,
Hermi’nium
mono’r-chis, den enda av
detta i Europa och
tempererade delarna
av Asien
förekommande orkidésläktes
4 arter, som mer el.
mindre allmänt växer
i Sverige på fuktiga
betesmarker. H. är
en 1—2 dm. hög,
flerårig, starkt ho
nungsdoftande ört
med skenbart 1 enda
klotrund knölrot och
i tätblommigt ax
samlade, små,
gröngula blommor. A.V-e.
Honungsdagg, se
Bifoderväxter.
Honungsfåglar, se Honungssugare.
Honungsgrävling, r a t e 1, Melli’vora ratel,
tillhör fam. mårddjur bland rovdjuren och
liknar grävlingen men är grövre och klumpigare
och når, svansen inberäknad, en längd av l,i
m. Den långa, grova fällen är på ryggen och
huvudets översida askgrå, på nosen, undersidan
och benen svartbrun. H. är ett nattdjur, som
förekommer i bergiga trakter i Afrika s. om
Honungsgrävling, Mellivora ratel. Efter Cornish.
Sahara och lever i av den själv grävda hålor.
Födan utgöres av rötter, smärre däggdjur och
fåglar samt framförallt av honung och bilarver.
Anfallen, söker den gräva ned sig i jorden; i
de starka tänderna och de kraftiga
stinkkörtlarna äger den dock goda försvarsvapen. En
närstående art finnes i Indien. H.B-n.
Honungsgökar, Indicatori’næ, en underfam.
av skäggfåglarna (se d.o.), omfattar finkstora
former med kort, rak näbb, långa vingar, kort
stjärt och hård, grå- el. grönaktig fjäderdräkt.
H. leva av insekter, framförallt bin, och lägga
sina ägg i andra fåglars bon. Av 20 kända
— 287 —
— 288 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
