Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honungsgökar - Honungsgömme - Honungsklöver - Honungskörtlar, nektarier - Honungsmärken - Honungsskivling - Honungssteklar - Honungssugare, honungsfåglar - Honungstecken - Honungsväxter - Honungsätare - Honvéd - Honväxt - Hooch, Pieter de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOOCH
arter finnas två i Indien, de övriga i Afrikas
skogs- och stäppområden. H.B-n.
Honungsgömme, se Honungskörtlar.
Honungsklöver, växtart, se S ö t v ä p
p-lingssläktet.
Honungskörtlar, nektar ier,
avsöndrings-organ hos växter, vilka utskilja en
sockerhal-tig vätska (honung, nektar). H. förekomma
hos flertalet insektblommor (f 1 o r a 1 a el.
nuptiala h.), men kunna även finnas hos andra
växtdelar, t.ex. å stipler, vid bladskivans bas
m.m. (extraflorala el. extranuptiala h.).
Florala h. uppträda ofta i form av en ring vid
fruktämnets bas (läppblomstriga,
lejongaps-växter), ss. vårtlika bildningar vid ståndarnas
bas (korsblommiga), diskbildningar vid stiftets
bas (flockblomstriga) m.m.; i andra fall äro
t.ex. ståndare (backsippa) el. pistill (lökarter)
honungsavsöndrande. Den utskilda
honungs-saften uppsamlas ofta i särsk. behållare, h
o-nun gsgömmen, ss. i kägellikt förlängda
utväxter från hyllet, s.k. sporrar (akleja, viol,
flugsporreblomma), i groplika fördjupningar
hos kronblad (ranunkel), strutlika foder- el.
kronblad (stormhatt, nysört) m.m. H. ha en
sådan plats i blomman, att besökande
insekter ej kunna undgå att beröra dess ståndare och
pistill. De vägledas därvid av vissa teckningar
å kronbladen i form av strimmor el. fläckar
(saftmärken, honungsmärken, h
o-nungstecken), vilka äro riktade mot det
ställe, där honungssaften förvaras. O.Gz.
Honungsmärken, se Honungskörtlar.
Honungsskivling (Armilla’ria me’llea), en
allmänt i skogar förekommande hattsvamp, vars
fruktkroppar, ofta i stort antal, växa som
tuvor fram från stubbar el. stammar av löv- och
barrträd, stundom från marken ovan
trädrötter. Hatten är torr och seg, smutsigt
ho-nungsgul och särsk. på mitten försedd med
mörkare hårtofsar; lamellerna äro nedlöpande,
breda, i början vita, senare, liksom svampen i
sin helhet, mörkare; sporpulvret är vitt. Foten
bär en väl utbildad, filtullig ring. Myceliet
utbreder sig mellan barken och veden hos
stammar och rötter samt bildar långa, bruna el.
svarta, greniga s.k. Rhizomo’rpha-strängar,
från vilka hattarna växa fram. H. uppträder
dels saprofytiskt på multnande trä, dels som
parasit på skogsträd, särsk. unga gran- och
furuplantor, hos vilka den förorsakar kräfta
med hartsflöde. Svamphyferna förstöra
därvid kambiecellerna och döda förr el. senare
trädet. En egendomlighet hos h. är, att dess
mycelium frambringar ett fosforescerande ljus.
Närbesläktad med h. är slemmiga r in
g-skiv lingen (Armillaria mu’cida), en ala-
Uppslagsbok. XIII. _ 289 _
10
bastervit, slemmig svamp, som förekommer på
döda grenar av bok. O.Gz
Honungssteklar, gemensam benämning på
bin och humlor.
Honungssugare, honungsfåglar, fam.
Nectarini’idæ av ordn. tättingar (se d.o.),
omfattar o. 250 över Gamla världens tropiska
områden utbredda arter, av vilka mer än hälften
finnes i Afrika. H. äro små former med mer
el. mindre lång, tunn, rak el. bågformigt böjt
näbb och lång, framsträckbar, rörformig tunga.
De flesta ha livliga färger med stark
metallglans och påminna till såväl utseende som
levnadssätt om kolibrierna. Släktet Cinny’ris,
nektarfåglar, omfattar ett 70-tal arter. H.B-n.
Honungsfecken, se Honungskörtlar.
Honungsväxter, bifoderväxter (se d.o.).
Honungsätare (Melipha’gidæ), fam. inom
få-gelordn. tättingar (se d.o.) med o. 40 släkten
och 280 arter. De tillhöra den australiska
regionen och leva företrädesvis i
Eucaly’ptus-träden, där de livnära sig av honung och
småkryp. Deras smala, penselliknande tunga är
särsk. anpassad härtill. H. är ofta i öron- och
halstrakten försedda med förlängda fjädrar el.
också med nakna hudlappar. — Poè el.
predikarefågeln, Prosthemade’ra novæzela’ndiæ, på
Nya Zeeland, är metallglänsande svartgrön och
har stora fjäderbuskar på hals och nacke. Den
lever i skogarna och är berömd för sin vackra
sång. Rödbröstade h., Acantho’genys
rufigula’-ris, är utbredd över hela Australien utom dess
n. delar. Y.Ln.
Honvéd [hå’nvèd], trupper, vilka ungrarna
uppsatte 1848 för att möjliggöra sin frigörelse
från Österrike; från 1868 benämning på det
ungerska lantvärnet, vilket bildade aktiva
(linje-) trupper, ehuru dessas kadrar voro svaga.
Såväl inf. som kav. och art. funnos vid h.
E.O.B.
Honväxt, se H a n v ä x t.
Hooch [häz], Pieter de, holländsk målare
(1629—83), trol. lärjunge till N. Berchem. H:s
bästa bilder härröra från hans tid i Delft på
1650—60-talen; det är dessa, som giva honom
hans ställning som en av de främsta holländska
mästarna inom sitt område. Hans interiörer,
ofta ett dunkelt förrum med utblickar till ett
el. flera klart belysta rum el. till en prydlig,
solbelyst gårdsplan el. trädgård, visa honom
som de solida borgerliga herrynens poet och
skänka en oefterhärmligt intim och behaglig
stämning liksom hos Vermeer van Delft, vilken
väl utövat ett visst inflytande på H. ”Interiör
av ett holländskt hus”, Amsterdam,
”Träd-gårdsbild”, Wien, ”Interiör med läsande ung
dam” m.fl., Nationalmuseum. M.Bjn.
— 290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
