HOOD Pieter de Hooch: Mor och barn. Rijksmuseum, Amsterdam. Hood [hod], Robin, engelsk sagofigur, se Robin Hood. Hood [hod]. 1) Samuel, från 1796 V i s-co u n t H. of Whitley, engelsk sjökrigare (1724—1816), utmärkte sig under kriget med fransmännen 1755—63 och sändes 1780 som konteramiral och Rodneys närmaste man till Västindien. Här höll han 1782 först med underlägsna krafter fransmännen stången och bidrog sedan verksamt till segern vid Dominica. Som överbefälhavare för engelska flottan i Medelhavet besatte H. 1793 Toulon och något senare Korsika. En av H. uppgjord angreppsplan mot franska flottan anses ha inspirerat Nelsons angrepp vid Abukir. P.S. 2) Sir Samuel H., den föregåendes kusin, sjökrigare (1762—1814), deltog under H.l) i nordamerikanska frihetskriget, utmärkte sig från 1793 vid flera tillfällen i Medelhavet, särsk. vid Abukir, förde 1805 befälet över blockadeskadern vid Rochefort, sändes 1808 som konteramiral till Östersjön för att samverka med svenskarna mot ryssarna, kommenderade därefter en division av den engelska Medelhavs-flottan, 1811 v.-amiral. P.S. Hood [hod], Thomas, engelsk förf. (1799 —1845), vann först uppskattning som förf, till humoristiska dikter, ss. saml. ”Whims and oddities” (2 bd, 1826—27) och ”Whimsicalities” (1843) o.a. Hans eg. litterära berömdhet grundar sig dock på hans fåtaliga allvarliga dikter, vilka bäras av ett starkt socialt patos och med innerlig medkänsla skildra de fattiga och be- tryckta i samhället, så främst hans odödliga ”Song of the shirt” (i ”Punch”, 1843) och ”The bridge of sighs” (1845; båda i sv. övers, av E. Fredin i saml. ”Skilda stämmor”, 1884) samt ”The song of the la-bourer”. Samlade skrifter äro utg. av H:s barn (10 bd, 1869 —73), samlade dikter av A. Ainger (2 bd, 1897), ny uppl. av W. Jerrold (1906). — Biogr. av H:s dotter (2 bd, 1860, 2 ed. 1863), E. Oswald (1904) och W. Jerrold (1907). A.Km. Hoof [hov], Jakob Otto, präst (1769— 1839), prästvigd i Lund 1795, mag. i Greifs-wald 1799, komminister i Svenljunga (Göteborgs stift) 1821. H. var en väldig väckelsepredikant i den lagiska pietismens anda, dock med ett inslag av herrnhutismens blod- och sårteologi och ett om katolsk mysticism erinrande försakelsekrav. — Litt.: H. D. Hallbäck, ”J. O. H. och hoofianismen” (i ”Kyrkohistorisk årsskrift”, 1914—15). A.M-n. Hoofia'ner [hov-], anhängare till J. O. Hoof (se denne), vars inflytande sträckte sig till Göteborgs stift, Västergötland och Småland. Riktningen hyllade sträng söndagshelgd, enkel het i klädedräkt o.d. och leddes av religiöst begåvade allmogemän, som höllo konventiklar. dock utan separation från kyrkan. H:s from-hetstyp undanträngdes i stort sett av schar-tauanismen och nyevangelismen men efterver-kar ännu på sina ställen. A.M-n. Hooft [håft], Pieter C o r n e 1 i s z., holl-ländsk diktare (1581—1647), den mest typiske representanten för renässanslitteraturen i Holland och jämte Vondel den holländska guldålderns främste förf. H. gjorde 1598—1601 en resa till Italien, som blev av betydelse för hans diktning, blev 1609 landshövding (drost) i Muiden, vars slott utgjorde samlingspunkten för en rad berömda vänner till H., bl.a. Hugo Grotius, Huygens och Vondel. I olikhet med tidens övriga stora diktare, Cats, en övertygad kalvinist, och Vondel, en rättrogen katolik, var — 291 — — 292 —