HORERNA bristande publikintresse upphörde den redan 1797. A.Bd. Horerna (grek. Ho'rai), grek, myt., döttrar till Zeus och Themis. H., som voro 3 (hos He-siodos m.fl. diktare: Eunomia, Dike och Eire- Horerna med växtlighetsemblem. Attisk vasmålning. ne), framställas ss. ledsagarinnor i sht till He-lios och symbolisera ofta (så t.ex. i Aten) de 3 årstiderna vår, sommar och höst, senare även (sedan 3-talet uppgivits) dagens timmar. — Den antika konsten sysslade gärna med avbildningar av h., ofta framställda dansande. W.N. Horg, hd i Sör-Tröndelag fylke, Norge, kring nedre loppet av Gaula; 291,33 kvkm.; 2,443 inv. (1930). S. Horgabrud, se To r g e r d Holgabrud. Horisont [-å'nt] (grek, hori'zon, eg.: som begränsar). Ett i en punkt fritt hängande lod angiver tyngdkraftens riktning i punkten; förlängningen av denna riktning kallas lodlinje el. v e r t i k a 11 i n j e. Det plan, som tänkes lagt genom observatörens öga, vinkelrätt mot vertikallinjen, kallas den a p p a-renta h.; ett med denna parallellt plan genom jordens medelpunkt benämnes den sanna el. g e o c e n t r i s k a h. På gr. av jordradiens försvinnande litenhet, jämförd med himmelssfärens radie, komma båda dessa plan att skära himmelssfären längs en och samma storcirkel, som kallas den astronomiska h. Gränslinjen mellan hav och himmel, den naturliga h. el. s j ö-h., är ej identisk med den astronomiska (se D a 1 n i n g). Ytan av en i vila varande vätska sammanfaller med den apparenta h. och bildar således en artificiell h. (se d.o.); härav använder man sig vid vissa höjdobservationer. M-t. Horisonta'1, vågrät. Horisonta'lintensite't, se Jordmagne-t i s m. Horisonta'lpendel, se Pendel. Horisontalplan, plan, vinkelrätt mot lodlinjen; jfr Horisont. Horisonta'lprojektion [-fo'n], se Kartprojektion och Projektion. Horisonta'lvariome'ter, se Jordmagne-t i s m. Horisonte'11, vågrät. Hori'ter (hebr. höri), de för-edomitiska inv. i Seir (se Edom). Namnet h. synes motsvara det egyptiska Charu, som sammanställts med namnet arier (se d.o.); det hebr. hör betyder bl.a. liksom detta ”ädel”. G.Bsm. Horla, s:n i Kullings hd, Älvsborgs län, n.ö. om Alingsås; 21,oo kvkm., därav 20,47 land; 351 inv. (1932; 17 inv. pr kvkm.); 3,51 kvkm. åker (1927; 17,i °/o av landarealen), 12,12 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Hol, Siene och H., Kullings kontrakt, Skara stift. J.C. Hormogo'mier, se Blågröna alger. Hormo'ner kallas sådana ämnen, vilka avsöndras till blodet av de inresekretoriska körtlarna (hypofysen, pinealorganet, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, tymus, bukspottkörteln, binjurarna, könskörtlarna, moderkakan och möjl. flera) och som utöva en specifik reglerande inverkan på verksamheten av kroppens olika organ och ämnesomsättningen i sin helhet. H. äro åtm. hos ryggradsdjuren ej art-specifika, varmed menas, att t.ex. ett sköldkörtel-h. från nötkreatur är till sin kemiska byggnad och därmed fysiologiska verkan identiskt med det, som kan utvinnas ur människans sköldkörtel. H. äro ytterst häftigt verkande ämnen. För ett köttätande djur skulle de endokrina körtlarna vara höggradigt giftiga, om ej deras h. till större delen förstördes under matsmältningen, vilket är en regel, från vilken dock sköldkörtelns h., tyroxinet, utgör ett av de få undantagen. Man har anledning antaga, att h. oftast äro enkla kemiska föreningar. Två av dem ha med säkerhet till sin kemiska konstitution kunnat analyseras, näml, adrenalinet (se d.o.) från binjurarna och tyroxinet (se d.o.) från sköldkörteln. Man kan numera också syntetiskt framställa dessa h. Könskörtlarnas h. synas även vara av relativt enkla ämnen, ehuru de exakta formlerna ännu ej definitivt fastställts. Däremot torde bukspottkörtelns, kolhydratomsättningens reglerande h., insulinet, vara av så komplicerad natur, att det torde kunna ifrågasättas, om dess kemiska formel någonsin kommer att tecknas. Detsamma torde gälla bisköldkörtlarnas h. En utförligare redogörelse för h:s verkan finnes i art. Inre sekretion. W.k. Horn (nära besläktat med lat. cornu), till byggnad och utseende olikartade utskott på — 307 -■ — 308 —